Mordet på Malin Lindström i Husum, Örnsköldsviks kommun, 1996-11-23

Finns självklart något att förlora. Sin frihet, sin dignitet. Att mörda vägs emot att inte själv sjunka lika lågt som den person som mördat hans dotter (det pappan själv uppgett som skäl för att han inte körde över Olof när han såg honom vid ett övergångsställe och fick impulsen/tanken att göra det) och kanske framför allt, tid. Tid han har med sin fru och de barn han har som fortfarande finns i livet, är naturligtvis värt allt i världen. Tid han förlorar genom att sitta i fängelse för skiten och pengar som ska betalas i skadestånd. Det är klart det finns något att förlora.

Vad du skulle göra och hur du fungerar är en sak. Men folk kan väl någon gång bara sluta lägga någon som helst slags ansvar på anhöriga att själva gå ut och mörda och tortera folk för att rättsväsendet inte räckt till och hålla på ifrågasätta varför de inte gör det. En del tar faktiskt stolthet i att inte ens vara kapabla till något sånt. Med rätta.

Dom i målet meddelas den 19 juli 11.00.
Lär uppmärksammas i media

”Det blir ju inte något bättre av det. Öga för öga, tand för tand. Det tjänar man ju inte på, att bli en brottsling själv”

”Sammantagna domen som tingsrätten gjorde i Örnsköldsvik - åtta år - den domen skulle jag vilja låsa fast. Fast åklagaren gick ju ner till sex men, inte under, jag vill hålla mig till åtta år jag.”

-Rune Lindström

Vad gäller att en släkting till Olof är en av dövtolkarna som tolkat 1 förhör med det döva vittnet så har det avverkats i tråden ett par gånger förr.

Det är ju gissningsvis så att ingen på Polisen hade någon som helst koll på att dövtolken på Träffpunkten i Ö-vik i förhöret 14/1 -97 hade någon koppling till Olof från Husum.

Visst förekommer han i utredningen vid den tidpunkten, men det är flera månader innan han grips som misstänkt som det förhöret äger rum. Nu menar inte jag att det är fina fisken att en släkting agerar som vittnestolk, sett till att han likväl utreds under tidpunkten. Det är givetvis att föredra att någon sådan koppling inte föreligger för rättssäkerheten.

Men sett till vilka uppgifter vittnet lämnar har jag alltid haft lite svårt att se hur det skulle påverkat utfallet. Så det är inget jag har hängt upp mig på personligen. Första förhöret hålls den 25/11, två dagar efter bussresan ägt rum. Den tolk som tolkar då är inte Olofs släkting.

Efter det första förhöret med en opartisk tolk så ändras inget i vittnets historia. Det hon sa då är samma som hon fortsatt säga I förhöret med en dövtolk som inte namnges, och sist 1 dövtolk som kan konstateras är Olofs släkting. Vittnet uppgav i rättegången för snart 2 veckor sedan samma centrala uppgift som framgått genom samtliga förhör -* Hon såg inte Malin kliva av vid busshållplatsen hon själv klev av på utanför Olofs hus.

Att hon nu 26 år senare säger att hon sett Olof där är ju märkligt såklart, och där är det ju högst olyckligt att hon, enligt den minnesbild hon har idag, menar att hon aldrig fick läsa igenom förhören. Givet ska hon ju få godkänna förhören. Det är ju extra viktigt när det tolkas åt en. Uppgiften om att hon sett Olof där förekom inte i något av de 3 tidigare förhören där hennes minnesbild var färsk, ej heller i de 2 rättegångarna.

Men jag tror inte att det faktum att Olofs släkting tolkade hennes 3e förhör har lett till att Olof kom undan om man säger så.

Vittnesmålen kring Malin och vart hon klev av har alltid varit olika och förvirrande. Det har aldrig gått att fastslå vart hon klev av. Men vittnet har aldrig hävdat - inte i något av de 3 förhören, ej heller när hon vittnade i de 2 tidigare rättegångarna, ej heller i rättegången 2022 - att Malin klev av där. Det är det centrala.

Det hon gör idag som hon inte gjorde då, är att placera Olof på Bruksvägen. Så då ska alltså det här opartiska vittnet, släktingen, på sin höjd kunnat ha "dolt" ett sådant uttalande från vittnet i förhör 3, att vittnet såg Olof vid Linaplatån. Det har jag svårt att tro, men det har i så fall inte hjälpt Olof på något vis, att vittnet skulle ha placerat Olof på platsen, samtidigt som hon konsekvent aldrig placerat Malin på samma plats.

Att placera Olof på Bruksvägen har ju nämligen aldrig varit svårt. Det är där han själv placerat sig i exakt alla sina utsagor, det är var vittnen placerat honom. Detaljen hon kommer med nu som placerar Olof komma gående där vid Bruksvägen förändrar inte mycket. Det bekräftar bara ytterligare att visst var han ute vid den här tidpunkten, på den vägen. Han har placerats där i vilket fall, så om tolken försökte dölja ett vittnesmål om att han gick där, så hjälpte det i alla fall inte.

Det är dessutom riktigt svårt att förlita sig på ett vittnesmål 26 år senare, där man dessutom nu har mycket kunskap om fallet. Man kan faktiskt efterhandskonstruera även med största välmening. Det var knappt något vittne som klarade av att lämna versioner som stämmer med vad de sa för 26 år sedan. Hon säger inget om att ha sett Olof i någon av de 2 tidigare rättegångarna. Hon har aldrig hävdat sig se Malin kliva av utanför Olofs hus.

Man får se det såhär - vad är det som händer i förhöret där en släkting till Olof tolkar? Inte mycket. Vittnet har inget att tillägga, utan bekräftar det hon tidigare sagt. Hon verkar i det aktuella tillfället tillfrågas om R, som betett sig lite misstänkt men avskrivits, men lämnar inga uppgifter av värde alls. Det enda hon uppger nu som då kan ha saknats vid denna tolkning, är en placering av Olof på Bruksvägen utanför hans hus, medan det redan är fastslaget att han gått från sitt hus och på Bruksvägen vid den tiden. Uppgiften dök inte upp i någon av de 2 efterföljande rättegångarna heller.

Jag menar bara på att det har överhuvudtaget inte varit avgörande för utredningen att Olofs släkting tolkat det tredje förhöret. Sedan tycker jag att det hade varit alldeles ypperligt om tolken inte hade ett släktskap med Olof, och det hade varit alldeles ypperligt om det hade stått i FUP att vittnet läst och godkänt förhöret. Det är något jag anmärkte på för längesedan, att det inte står i förhören att hon godkänt dem. Men jag ville verkligen tro att självklart har hon fått godkänna dem. Det visade sig kanske inte stämma. Missar i utredningar från den här tidseran upphör aldrig att förvåna.

Det har hjälpt honom om det är så att vittnet förmedlade den 28 nov att hon såg OW. Vilket utifrån det vi vet inte kan uteslutas. Vi vet inte om det var mostern som tolkade då också. Vi vet inte heller om det som står nedskrivet i något av förhören är korrekt översatt eftersom hon inte fick läsa och godkänna. Det gäller även den ojäviga tolken. Vi vet däremot att vittnet minns även 26 år senare att hon såg OW där. Vi vet att hon särskilt påpekar att hon uppfattar att något verkar ha blivit felaktigt översatt. Det är helt uppenbart svårt att översätta, även vid det nyaste förhöret tvekar tolken en hel del.

Angående Malin så uppger vittnet med samma tydlighet som förut att hon såg Malin på bussen men om de klev av vid samma hållplats fanns hon i så fall aldrig inom vittnets synfält. Försvaret vill gärna använda detta till sin fördel, men det bekräftar inget mer än just att Malin inte befann sig i hennes synfält. Det kan tyckas märkligt för de som har hörsel och inte inser att mycket av vad som uppfattas faktiskt beror på hörselfältet. Vi vänder blicken utifrån vad vi hör på ett helt annat sätt. Faktum är att Malin mycket väl kan ha befunnit sig just bakom henne och till och med ställt en fråga utan att vittnet kunde registrera det.

Den 28 nov lämnade BB uppgiften att han observerat en flicka med en man gående på motsatta sidan vägen. Dessa uppgifter blir utgångspunkt för eftersök.

Om vittnet namngav OW den dagen skulle han mycket sannolikt ha tagits in på förhör redan första veckan, hela tre veckor tidigare. Det skulle haft betydelse framförallt för chansen att hitta Malin tidigare och säkra bevis.

Vilket kan jämföras med om KA hade hört av sig tidigare med sitt vittnesmål. Det är dock stor skillnad mellan att frivilligt vänta och att bli felaktigt översatt.

Att det ens finns en osäkerhet kring ett så pass viktigt vittne är något att dra lärdom av. Jag tycker det är viktigt att konstatera att det är väsentliga misstag. Det går varken att bekräfta eller utesluta vilken betydelse det haft.

Vi får leva med att aldrig få alla svar.

Jag börjar väl med att upprepa att jag inte på något sätt anser att det är rimligt att en av tolkarna haft ett släktskap med Olof, eller att det är rimligt om det är så att hon inte fått läsa och godkänna som hon hävdar/minns det hela idag. Det är givetvis rättsosäkert. Ja, det är viktigt att dra lärdom av.

Jag kan givetvis inget säkert veta hur det kan ha påverkat eller inte. Kan bara gissa vad jag tror. Det hade såklart kunnat ha någon slags betydelse om de kunnat förhöra Olof lite tidigare. Tid är viktigt i brottsutredningar, det kan jag absolut medge.

I mina ögon så är väl det som kan ha gått förlorat den tiden, vore om han skulle besitta bevis som han hunnit göra sig av med just under den tiden. Det är väl det enda jag kan tänka mig när jag tänker mig vad som är troligt enligt mitt sätt att resonera. Så visst, man hade kunnat hitta något, som kanske hade fått honom att medge alltsammans och vart hon fanns, det är inte uteslutet. Men just hur han betett sig genom utredningen och när han blir konfronterad med bevis så, vart hon var lokaliserad, det tror jag faktiskt genuint inte hade framgått om de fått tag på honom för att ställa lite frågor tidigare. Men det är vad jag tror det. Veta får vi som sagt aldrig. Det faktum att jag kan ha fel är ju problemet, det är därför sånt här bara inte får förekomma. Det går ju inte att diskutera eller gissa sig fram till i ett forum 26 år efteråt. Det går inte att fullständigt utesluta att det kunnat förändra något, det förösker jag inte påstå. Det ska inte behöva vara en diskussion ens, men här är vi. Man river sig i håret ofta när man ger sig in i äldre utredningar av misstagen som uppenbaras. Särskilt om man sen ska försöka klara upp brottet efter lång tid passerat, vilket är svårt nog som det är utan utredningsbrister.

Men vi pratar alltså om 3 olika förhör, och 2 tidigare rättegångar där hon ska, inte bara av Olofs släkting, utan vid samtliga tillfällen ha blivit felaktigt översatt så att det faktum att hon säger att hon såg Olof där den dagen aldrig kom med. Inte I TR eller HR kommer det med heller fast att hon vet att den tilltalade är den hon ska ha sett. Det vore ju en helt ologisk mörkläggning av enorma proportioner att tolkar, eller oskyldiga men enormt inkompenta insatser som tolkar, att det inte ska kunna framgå vid någon översättning att hon, långt efter det är vida känt att Olof lämnade sitt hem och befann sig på Bruksvägen vid tidpunkten, även hon vittnar om att han gjorde det.

Sen att uttrycka sig i termer som att hon minns "även" 26 år senare minns att hon sett Olof när hon klev av, när ingen av oss vet om hon hade den minnesbilden för 26 år sen, blir ju att ta i. För mig är det inte fastslaget att det är något hon "fortfarande" minns.

Hon är ju som sagt långt ifrån det enda vittnet I den här rättegången eller i liknande situationer som säger sig minnas på ett sätt 26 år senare, fast det inte stämmer överens med vad man sa då. Övriga vittnen som konfronteras med att de sa på ett annat sätt när de förhördes för 26 år sedan, medger ju mer eller mindre att då var det nog som jag sa då som stämmer. Hon kunde dock till skillnad från dem poängera när hon påminns om vad hon sagt i sina gamla förhör, att hon aldrig fått godkänna sina förhör så exakt vad hon sagt för 26 år vet hon inte. Hon har ju dock inte sagt att de de facto blivit felaktigt översätta. Bara att hon aldrig sett dem, så hon kan inte med säkerhet veta att det var så hon sa. Det sätter ju förstås en pinne i hjulet för försvaret som vill använda sig av hennes ursprungliga vittnesmål. Det sätter en pinne I hjulet för henne som vittne all together.

Det hela förgör ju henne son vittne helt i onödan. Hade hon bara gått godkänna förhören hade det inte funnits några frågetecken kring hennes vittnesmål när det var färskt. En vittnesppgift från en gammal dam som tillkommer efter 26 år när man har facit i hand vem som gått på vägen, går inte att värdera som sanningsenlig även om den är det. Det är ju grundreceptet för ett efterhandskonstruerat minne, som vittnet själv ofta tror på. Jag utgår inte från att det är säkert att det hon säger idag efter 26 år om att ha sett Olof är ett korrekt minne. Jag kan på grund av hur vittnesmål fungerar över tid, plus tabben att hon inte fått godkänna sina förhör, inte betrakta den uppgiften som sanning. För jag har ingen aning. Att hon säger att hon aldrig fått läsa igenom och godkänna förhören kan jag däremot koppla till något, min minnesbild av hur märkligt det var att det inte uttryckligen stod under hennes förhör att hon hade godkänt dem. Finns inget som talar för att hon fått läsa dem. Det är helt idiotiskt.

Bäst vittne blir hon ändå för åklagarsidan eftersom hon upprepar det hon sagt i TR och HR förra gången - det är inte uteslutet att Malin klev av det utan att hon såg det. Det är väl det konsekventa man kan ta med sig.

Läs punkt tre första paragrafen: https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2015/20150734

Du ta och läs på varför vi har försvarare i det här landet och lite juridik du, fast jag tror det kommer nog inte sjunka in för dig.

För om du på riktigt tror att enda skälet att vi har advokater är för att ”hindra någon att bli oskyldigt dömd” då är din kunskaps nivå ganska klen.

Det är ju ditt tyckande det där, känslotarmen och inte fakta.

Det är synd att utredarna valde att utelämna MGMs namn på Flashback.

Kom ihåg forumreglerna. Men det är fortfarande tillåtet för externa parter
att undersöka forumets användare.

Varför länkar du till finländsk lag?

Antar att samma lag gäller i Sverige? Skulle vara märkligt annars. https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4v#Sl%C3%A4ktskapsj%C3%A4v

Nej, det är fakta att försvarsadvokatens roll allt mer övergått till att bli en gycklare som förvränger och förvanskar i syfte att rädda skinnet på sin klient. Välkommen upp från stenen du legat under allt för länge. Göm dig gärna bakom en yrkesroll men du är bara en människa av kött och blod och sätter du en mördare på fri fot som sen begår nya brott så kan du inte gömma dig bakom en yrkesroll. Ett straff ska vara rättvist och i proportion till den handling du begått. Ett straff ska inte förmildras pga en gycklare som hjälper en klient att fabulera ihop historier för att undkomma sitt straff. Omvärlden skrattar åt svensk juridik. Även brottslingar. Det är därför dom gärna begår grova brott. Man är ju ändå snart ute igen.