För lätt att utfärda LPT?

Jag ringde akutenheten tidig sommar och beklagade mig. Det var främst ångest som fick mig att ringa samtalet. Observera att jag aldrig hotade med självmord. Fick en läkartid måndagen veckan efter det ödesdigra samtalet till AE (akutenheten). Närvarande var jag, min kontaktperson och läkaren. De hade i förväg beslutat sig för att lägga in mig, för jag fick inte så många frågor om mitt mående innan läkaren sa att han ville lägga in mig. Jag tackade nej både tre och fyra gånger innan läkaren fått nog och ringde polisen som kom och hämtade mig med slutdestination PIVA.

Jag har en historia av upprepad tvångsvård och det tror jag spelade in i läkarens beslut. "Där kommer den där stollen och gnäller, vi syr in honom ett tag" känns det som att vården reagerar med.

Är det inte meningen att LPT endast ska sättas i undantagsfall? Vad fasen, jag gick hemifrån utan cigaretter och med datorn fortfarande påslagen. Denna, enligt mig överreaktion, hade jag inte väntat mig.

Mitt minne är lite kort, men i år har jag åkt på LPT två gånger, förra året minst en gång och 2019 hela tre gånger. Jag känner mig orättvist behandlad. Inte ens i förhandlingen i förvaltningsrätten lyssnade de på mig.

Det tycks som det bästa är att hålla tand för tunga i alla lägen. Synd, för jag vill köra med öppna kort. Du som haft LPT, vad tycker du om det? Och du som aldrig haft tvångsvård, vad tycker du om denna påföljd? Sätts den inte väl lättvindigt ibland?

Har tidigare arbetat som vakt inom psykiatrin, och enligt mig och med min erfarenhet så blir ju faktiskt de flesta bättre när dem blir inlagda på tex piva. Jag förstår ju såklart att det är hemskt jobbigt för er som är/varit tvångsvårdade men tycker inte du att du får hjälp där? Om inte, varför söker du igen? Vad vill du få ut av med kontakten med vården?

Lite ot, har du något som du skulle vilja delge mig för att vi (vakter) ska kunna förbättra vårat jobb? Hur skulle du vilja att en vakt bemöter dig?

Suck, ännu ett psyko helt utan compliance.
Blir du tvångsintagen regelbundet är du toksjuk.
Du har antagligen blivit räddad från självmord ett antal ggr.

Sedan att du vägrar inse detta är ju olyckligt.

Hursom, lycka till i framtiden.
Plugga lite psykiatri, det kan ge dig lite mer förståelse för reaktionerna runt dig...

Skitsnack. Du har ingen erfarenhet alls av psykiatrin. Yttra dig inte så starkt om något du inte har koll på

Att man har "erfarenhet av psykiatrin" kan ju vara en indikation på att allt inte står rätt till uppe på hjärnkontoret.

Jag skulle tro att vi som inte har "erfarenhet av psykiatrin" har lite mer koll på läget än de som behöver tvångsvård.

Det kanske sker lättvindigt emellanåt, men min uppfattning är att det ska bra mycket till innan så sker. Trodde det var allmänt känt att det är enormt svårt att bli inlagd på en psykavdelning.

Vad som menas med ”akutenhet”, vet jag inte men jag antar att det är någon form av akutmottagning. Varför tog du kontakt med dom? Var det på akuten du träffade läkaren? Vad ville du ha hjälp med och varför tackade du nej till inläggning?

Att förvaltningsrätten inte lyssnade på dig köper jag inte, vad säger din advokat om hur du behandlas?

Vi tackar för den.

Jobbat med psyksjuka som personlig assistent, på gruppboende och mött dem i hemsjukvården.
ALDRIG finns det ett uns av självinsikt. NÅGONSIN.

Det skulle naturligtvis hjälpa, men det betyder också helt plötsligt krav!
Hur skulle det se ut?
Väckarklocka?
Tider att hålla?
Nä, då röker man hellre en cigarett (eller ett paket) till och skyller allt på omgivningen.

Ibland används det för att straffa folk som de anser gnäller. Det är svårt att veta om det hänt här, eller om inläggningen var på rätta grunder.

Det är för lätt att sätta LPT ja, det går att missbruka från vårdens sida.
Jag har sett det alltför ofta, lite deprimerade ungdomar som behöver hjälp blir istället inlåsta på avdelning i några månader, och allt går bara utför. Många som tagit livet av sig.

Med det sagt så låter det inte som att det var vad som hände här.

Missbruka?
Vad skulle vården ha för intresse av att spendera tid och resurser på att tvångsvårda någon som de egentligen inte anser behöver tvångsvård?

De har tagit livet av sig pga att de var så deprimerade att de behövde tvångsvårdas.
Vården klarar, tyvärr, inte av att rädda alla självmordsbenägna patienter.

Har du jobbat på en sådan avdelning, eller var kommer din erfarenhet ifrån?

Bra att du i alla fall förstår att det förmodligen fanns en fullgod anledning att omhänderta TS.

Tror du verkligen att alla läkare gör det som är bäst för vården? Har du inte förstått att vissa anser att psykisk sjukdom är ett brott och bör straffas?

Det är både svenska och utländska läkare som gör detta. Men de utländska kommer från länder där psykfall dödas av sina familjer. Tror du de ger svenska psykon någon respekt? I många av länderna är det förbjudet med självmord så de som försöker sätts i fängelse.

Jag menar inte vården som apparat, men det finns alla möjliga sorters läkare som inte passar i sin position överhuvudtaget som använder sin roll för att utöva makt över psykiskt svaga människor.
Säger inte att det hör till vanligheterna, men när det händer finns det inte så mycket för den ogiltigförklarade patienten att göra.



Nej, många jag sett under åren som behöver vägledning och att ett kontaktnät upprättas runt deras psykiska ohälsa. Istället låser man in dem i fullproppade lokaler där man ska sova i samma rum som 3 personer med ordentligt utvecklad psykisk ohälsa. Omedelbar medicinering med starka antipsykotika för saker som sömnproblem eller rastlöshet (i en miljö där det inte finns något att göra annat än att stirra i väggen). Man ser dag till dag hur hoppet lämnar deras ögon, och när de väl blir utskrivna är det för att de är såna vrak till människor att de anses helt harmlösa.

Ja jag har jobbat med det, och det är inte alltför ovanligt att relevant avdelning är full så att den deprimerade får sitta på psykosavdelningen med riktiga nötter. Det är inte ovanligt att folk som kommer in med depression börjar dissociera efter några veckor under såna omständigheter.