När insåg ni att BLOD absolut inte är tjockare än vatten? När kom ni fram till detta?

När insåg ni att en främmande kan viga sitt liv för er, likväl en familjerelation varit/är högst giftig för er?
Reflektera, ventilera. Kom gärna med bakgrundsinformation, varför, hur, när, vart.

I Sverige är det staten som är tjockare än både blod och vatten. Här skiter man fullständigt i sin biologiska familj efter att ha fyllt 18 år & flyttat ut. Det finns ingen värme i svenska familjer.

Exakt det som även upplevts. Men jag tror dock de flesta efter motgångar, medgångar i livet inser att blod absolut inte är tjockare. Sedan finns det inflyttade klaner här i Sverige, såsom ex inflyttade syrianer, kurder, men även romer osv. (kända för att hålla hårt i den traditionella kärnfamiljen) som håller hårt i just det som belyses-familjebandet. Frågan är dock om de inte heller överger den traditionella synen idag? Man ser ju hur de överger sina tidigare ritualer, det blandas friskt inom dessa grupper idag och man har inte alls samma syn på kyrkan som under 80-90 talet när de tidigt kom till landet. Jag tror det är få grupper idag som har samma blods-tro såsom bara för en 15-20 år sedan.

Redan som barnsben då det var rena pesten att åka på släktmiddagar eller födelsedagsfiranden i stället för att vara med polare. Har iinte direkt något gemensamt med familjemedlemmar idag. Tyckte mest det var skönt att bli vuxen och ta besluten att strunta i släktjippon.
Idag har släkten förstått att födelsedagsfiranden och andra tillställningar inte är min grej. Tar hellre en öl med polare.

Har du sagt upp alla dina familjeband idag menar du?

Aldrig, bara en rotlös idiot drar den slutsatsen.

Beklagar att jag inte kan svara positivt på din fråga. Blod är verkligen tjockare än vatten.

Familj kan överse med mitt eget tillkortakommande. Vänner kan det aldrig, inte när man kommer ned till kärnan. De gifter sig, skaffar barn som är viktigare än jag och plötsligt är man bara kamrater.

Men förstås är vänner viktiga, på sitt sätt. Men inte som familj. För när alla vänner är borta återstår bara en sak - familj. Och en dag kommer du upptäcka att de enda som förlåter ens korkade dumheter är - familj.

Nej.. Mest att man inte hörs så ofta.

har din farbror gått till polisen och snitchat på dig?

De gör det absolut, man måste tänka på att bara för att de har starka familjeband så betyder inte det att det finns lika mycket "värme" som någon uttryckte det. Jag har flera vänner som tillhör släkter som håller ihop hårt och ofta har de beskrivit det som mer som en belastning än en tillgång.

Det är inte svart vitt för mig , men är absolut mer nära min familj än mina vänner just nu i livet , även om jag har åtminstone tre vänner jag hade kunnat ringa vilken tid som helst på dygnet och de hade dykt upp och hjälpt mig .

Det finns inget mina föräldrar eller svärföräldrar inte hade gjort för mig. En av de första sakerna min svärfar sa till mig efter jag lärt känna honom var att om jag någon gång behöver råd eller har problem med pengar så ska jag inte skämmas för att fråga honom . Jag skulle få flytta in hos mina föräldrar / svärföräldrar om jag hade behövt och tvärt om . Jag har däremot en dålig relation med min syster och vi har långt ifrån samma värderingar när det handlar om familj , vi varken träffas eller pratar . Har vänner som jag ser mer som min innersta cirkel jämfört med henne .

Har dock vänner som i princip blivit utslängda dagen de fyllt 18 , en vän har till och med blivit blåst på pengar av sin egna morsa , så svaret för honom hade troligtvis varit nej i denna tråden .

Det finns värme i många svenska familjer. Till skillnad från många andra länder. Framförallt länder i Mellanöstern där männen oftast sticker så fort det blir krig och lämnar kvinnor, barn och äldre åt sitt öde.