Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Låter som att du jobbade på exempelvis RPC, då blir det ju som så att man ser patienten/den intagne ur en annan synvinkel än bara ett vidrigt svin.

Du får mer än gärna skicka ett pm till mig och berätta mer.

Tillägg:
Ser nu att du postat för få inlägg för att kunna skicka pm.
Skriv gärna något mer här i tråden som kan vara till hjälp för oss som vill veta vem denna gädda är

Tycker personligen det blir lite konstigt när du påpekar att vi skall försöka att förlåta och inte vara så fördömande med tunnelseende. Har du tänkt på alla offer som blivit drabbade. Alla flickor och pojkar som växt upp med en förövare i sin närhet eller blivit våldtagna och fått hela sin barndom förstörd. Tycker det är bättre du skänker dom en tanke istället för att propagera för att vi inte skall vara så fördömande mot pedofiler.

Får jag fråga hur du tänker när du säger att människor som råkar ut för sexbrott får sina liv förstörda? Har du någon forskning att luta dig emot, eller handlar det även i det här fallet om dina värderingar? Anser du att det är fel på någon som har råkat ut för sexbrott, men trots det inte anser sitt liv vara förstört?

Behövs väl ingen forskning på självklarheter. Det kan en fungerande person förstå. Om man blir så sviken av en närstående eller våldtagen av en främmande person när du är ett barn. Då blir hela din självkänsla och tillit till människor skadad.

Dumpen är fantastiska, och Sara och Patrik är jävligt modiga som vågar fronta detta. Tror denna nätsida minskar antalet pedofilbrott betydligt mer än "risken" att åka fast i det urvattnade svenska rättssystemet och i värsta dömas till några timmars samhällstjänst efter att ha förstört X antal barns liv. Dessutom är de duktiga på att informera om vad som händer med brottsoffren, det livslånga trauma de måste hantera efter ett övergrepp. En väldigt bra nätsida och rörelse! All cred till de som orkar bidra!

Du gör några intressanta poäng nu. Riktigt intressanta. Det första jag tänker påpeka, är att jag inte vill ett tillfälle talat om att vi ska förlåta. Det är en större fråga, och vet inte riktigt om det kommer att få den frågan OnT just här.

Men om vi då talar om offren. Vad blir bättre av att jag tänker på dessa?? Blir övergreppet de råkat ut för mindre? Jag har tidigare arbetat med människor som utav olika orsaker haft extremt svårt att röra sig. Givetvis kan jag tycka synd om dessa människor, men betyder det att de får på sig strumporna lättare? Men om jag istället hjälper människan hitta en lösning, så att man får på sig strumporna, då är det en helt annan sak.

Om vi ser på Sara, hon identifierade sig enbart som ett offer. Vilket gav missbruk och psykisk ohälsa. Idag har hon ett straffregister med flera hundra punkter. Och det är först nu hon börjat släppa sin offerroll lite, och då kunnat börja köra Dumpen.

Med Patrik är det en helt annan sak, han valde att lägga undan offerrollen lite, och blev då elitidrottare. Sedan har han, vad jag tror, börjat leta sig in i offerrollen, och då kommit till det stadiet han är i, idag.

Offren behöver inte att jag tycker synd om dessa, inte heller behöver de få sin roll skriven och uppstyrd. Offren behöver psykiatrisk hjälp att bearbeta och gå vidare i livet, inget annat.

Så ja, det viktigaste jag kan göra, det är att få samhället att förebygga risken för nya övergrepp, och det är på det sättet jag tänker på offren.

Nu finns det ju bevisligen folk som faktiskt inte får sina liv förstörda. Så det är inte bara inte en självklarhet. Det är fel.

Och jag är nyfiken på svaret på min tidigare fråga. För du menade på att inga manliga pedofiler skulle kunna klara sig utan att leva ut sin sexualitet. Talar du utifrån dig själv då? Menar du att du har så dålig självkontroll?

En annan aspekt. Om du nu menar att det skulle vara så oerhört svårt att kontrollera sig att ingen eller ytterst få skulle klara det. Då kanske man inte direkt bör fördöma dem heller?

Det är inte självklart för mig, jag har aldrig förstått vad som är grejen med just sexbrott.

Observera att jag inte skriver som jag gör för att provocera, jag är genuint nyfiken på vad det är som väcker de känslor som du ger uttryck för. Jag har aldrig utsatt någon eller varit utsatt själv, så jag har inget att relatera till.

Ser nu en regel att man inte får posta någonting som gör att det går att identifiera personer från dumpen..trist regel

Att du inte förstår att något sådant skapar trauma säger en del om dig.

Utveckla. Om sexbrottet leder till fysiska skador så kan jag relatera till det som ett våldsbrott, men om vi pratar om tafsande och liknande så känner jag verkligen ingenting. När jag till exempel försöker leva mig in i hur det skulle kännas om ostkuken tafsade på mig så känner jag bara att det skulle vara en skum situation.