Ni som inte hälsar på grannar och kollegor

Ibland är man osäker på om det är läge att hälsa. Det är väl säkrare att inte göra det då. Skämmigt att heja på någon som inte hade tänkt hälsa. Så man låtsas som att det regnar.

Om man ska fokusera på det praktiska så händer det ju att man stannar till och inleder ett kort samtal som ofta ger nyttig information, och det är ju ingen hög ansträngning. Om man aldrig hälsar så händer ju inte det. Sen har jag personligen inget bra intryck av de som inte hälsar. Ett exempel är en tjej på jobbet som aldrig hälsade, en dag fick hon i uppdrag att introducera en nyanställd för alla på våningen. Snacka om att det blev konstigt när hon ska introducera någon för folk hon aldrig hälsat på under två års tid.

"Om man ska fokusera på det praktiska så händer det ju att man stannar till och inleder ett kort samtal som ofta ger nyttig information..."

Vilken nyttig information skulle detta vara? Deras världsåskådning? Deras åsikt kring skottlossningen ute på stan? Deras syn på sjukvården? Information inom föreningen man bor? (Som jag som boende givetvis ska bli informerad kring ändå.) - Hur deras liv är, ser ut eller vad de har för åsikt är absolut ingen nyttig information för mig.

Jag har ingen lust att öppna upp för kortare samtal då det för mig är totalt ointressant. Men sen är det ju så, jag är ju en sådan som inte skulle titta på dig om du så är en grottmänniska och lägger heller inte någon som helst vikt vid huruvida du tittar på mig eller inte när våra vägar korsar, om du hälsar eller om du så skulle tycka något om mig så påverkar det liksom inte mig eller min dag? - Jag behöver inte din bekräftelse eller erkännande, jag existerar ändå vare sig du vill eller inte.

De människor som du i detta fallet som aktivt bryr sig om och lägger någon som helst vikt vid människor som inte noterar dig när ni korsar väg (bara för att ni bor nära eller liknande.) måste ha det väldigt jobbigt generellt sett att ta er igenom dagen? Jag menar är det inte väldigt påfrestande att ständigt bry sig om detta?

Förklara gärna hur du orkar med att lägga sådan vikt vid det istället för att leva ditt eget liv och fokusera på de relationer som för dig faktiskt betyder något?

Jag tror inte själv jag är medveten om vilken vikt denna fråga har jämfört med annat. Svårt att placera. Men jag kan definitivt meddela att jag har ett liv utanför denna fråga. Och på vilka grunder du menar att denna fråga överskuggar mitt övriga liv är svårt för mig att förstå. Jag upplever det inte så i alla fall.

Sen är jag inte så duktig på att informera mig om olika saker som berör området så för mig är en snabb fråga till en granne över nåt jag undrar över ofta ett tidseffektivt sätt. Sen kan man ju få praktiska råd beroende på grannens intressen och kompetens. En ännu sjukare grej som hänt är att vi faktiskt börjat socialisera med två par av våra grannar. Fikar och dricker vin osv. Men i ärlighetens namn skulle det ju aldrig hänt om jag inte var gift. Det är en typisk par-grej när vi nu bor i villa.

Men med detta sagt så kanske jag behöver en påminnelse om att vi alla är olika och att det inte behöver vara illa menat att inte hälsa. Jag är ganska introvert så jag kan relatera till det behovet också.

Man kanske inte vill hälsa för att människor är falska och elaka jävla as?

tack för visdomsorden

Jag tillhör typen som inte hälsar. Jag har aldrig förstått varför man exempelvis ska säga hej när man kliver in i ett väntrum där ett antal främlingar sitter. Jag känner ingen där. Jag kommer inte att prata med någon av dem. Varför ska jag säga hej när jag kommer och hejdå när jag går? Och ja, det händer oftare än vad ni tror att folk gör så. Framförallt äldre och framförallt på sjukhus och liknande.

Samma sak med hejandet på människor som man är flyktigt bekant med. Låt oss säga att jag och min särbo är ute och går och hennes jobbarkompis dyker upp runt hörnan. De hälsar och pratar en stund och sedan går man åt varsitt håll. Nästa gång jag ser den här kvinnan kanske jag är ensam och då hejar hon på mig. Varför? Vad har vi gemensamt? Varför förväntar hon sig att jag ska hälsa? Hur länge ska vi fortsätta hälsa? En månad efter mötet? Ett år? Tio år?

Samma sak med gamla skolkamrater. Jag hälsar inte på mina klasskompisar. Visst, vi gick nio år tillsammans i den kommunala skolan men det är 25-30 år sedan. Vi talar om en halv mansålder. Varför ska jag hälsa på någon av dem ifall vi möts på Posten eller Ica? För att vi en gång för 33 år sedan blev placerade i samma barnkull eftersom våra föräldrar bodde nära varandra?

Social konventioner fyller säkert sitt syfte av och till men mycket av det är bara trams. Och nej, ni gissade rätt... Jag har inte Facebook.

Jag tillhör typen som inte hälsar. Jag har aldrig förstått varför man exempelvis ska säga hej när man kliver in i ett väntrum där ett antal främlingar sitter. Jag känner ingen där. Jag kommer inte att prata med någon av dem. Varför ska jag säga hej när jag kommer och hejdå när jag går? Och ja, det händer oftare än vad ni tror att folk gör så. Framförallt äldre och framförallt på sjukhus och liknande.

Samma sak med hejandet på människor som man är flyktigt bekant med. Låt oss säga att jag och min särbo är ute och går och hennes jobbarkompis dyker upp runt hörnan. De hälsar och pratar en stund och sedan går man åt varsitt håll. Nästa gång jag ser den här kvinnan kanske jag är ensam och då hejar hon på mig. Varför? Vad har vi gemensamt? Varför förväntar hon sig att jag ska hälsa? Hur länge ska vi fortsätta hälsa? En månad efter mötet? Ett år? Tio år?

Samma sak med gamla skolkamrater. Jag hälsar inte på mina klasskompisar. Visst, vi gick nio år tillsammans i den kommunala skolan men det är 25-30 år sedan. Vi talar om en halv mansålder. Varför ska jag hälsa på någon av dem ifall vi möts på Posten eller Ica? För att vi en gång för 33 år sedan blev placerade i samma barnkull eftersom våra föräldrar bodde nära varandra?

Social konventioner fyller säkert sitt syfte av och till men mycket av det är bara trams. Och nej, ni gissade rätt... Jag har inte Facebook.