Mordet på Malin Lindström i Husum, Örnsköldsviks kommun, 1996-11-23

Försvarsadvokaten.

Han inleder med att tacka alla aktörer för en värdig, respektfull process där alla har respekterat varandras yrken. Så var det inte förra gången.

Han börjar bakifrån som han säger - om Olof fälls.

Han vill upprepa att det är på grund av en "absurd tekniklitet" att resning beviljats i ärendet. Detta borde ha varit preskiberat för Olof för 15 år sedan. Det här är en märklig konsekvens.

Grundtanken till preskriptionstiden som gällde för 18-åringar borde appliceras på detta fall, även om ett preskriptionsavbrott inträtt (det är teknikaliteten han talar om, ett undantag i lagen som ger en betydligt längre preskriptionstid, preskriptionsavbrott i det här fallet inträdde när åtal väcktes mot Olof på 90-talet) och Olof borde inte ha behövt oroa sig för att bli påkommen enligt den preskriptionstid som borde ha gällt honom.

Tiden som förflutit har urholkat intresset av att lagföra gärningsmannen, och det är fullständigt givet att Olof ska få räkna av den tidigare häktestiden på ett eventuellt straff.

Holst gör någon slags uträkning här som jag inte hänger med på där straffet för Olof resulterar i 0. Möjligen 1 år - som han redan suttit av i och med häktestiden.

Han nämner att om man friger Olof så skulle det väcka starka reaktioner. Detta vore en positiv sak - det är en viktig debatt att hålla igång.

Holst kommer att gå igenom domarna i Da Costa-målet, Lindome-fallet och domen i Malin Lindström-fallet från 1998, samt ett fall från Umeå han själv varit försvarare i. Det tar en del tid att gå igenom dessa. Kontentan av det hela är ju att han går igenom domar där misstänkta gärningsmän frikäns i fall med liknande bevisläge, men även med betydligt, betydligt starkare bevisläge. Extremt olustigt att höra hur de uppenbara gärningsmännen kommit undan faktiskt.

Han går på en del om hur otroligt välskriven HR-domen i Malins fall från 1998 är och att det är en anledning till att det är en av de mest åberopade domarna i rättsfall, bland annat av honom själv.

Han kommer in på bevisningen i detta mål.

Han menar att det inte bara är oklart om Malin överhuvudtaget har gått på Bruksvägen - det är rentav inte ens troligt att hon gjort det.

Det finns ingen rimlighet att kliva av vid ett villahusområde (Linaplatån, framför Olofs hus) eller vid Ö-kiosken, där det inte finns något centrum eller någon kompis med sin mamma som väntar heller.

Än mer ologiskt är det att gå tillbaka mot E4an. Det är hållet hon kommer ifrån och det enda hon faktiskt känner till av hur Husum ser ut är åt det hållet hon precis åkt förbi, troligtvis varit väldigt alert och observant eftersom hon inte känner till Husum alls och håller koll för att klura ut vart hon ska kliva av.

Det är det hållet hon absolut inte borde gått åt, det enda hon faktiskt vet är att ingenting finns åt det hållet. Det är helt orimligt att hon ska ha gått ditåt.

(Av någon anledning ifrågasätter han varför Malin inte bara kunde fråga någon om vägen om hon var utanför kiosken, eller varför hon inte frågade vidare och berättade vart hon skulle kliva av när hon hade frågat en kvinna på bussen vart de befann sig. Jag kan känna att det är väl styrkt hur blyg Malin var och det är väl inte relevant varför hon frågade eller inte frågade om väg, hon gjorde inte det. Och nu är vi här. Har själv alltid funderat om Olof kan ha vilselett henne på något vis.)

Han plockar mer eller mindre isär/påtalar de brister som finns i de fåtal vittnesmål som finns av Malin på Bruksvägen.

Han menar på att DNA-beviset vare sig går att dra några slutsatser om mord av, eller i sig förändrar hur man ska värdera övrig bevisning. En bevisning som är full av brister vilka tydligt påvisas i HR-domen.

Ingen av dessa brister har förklarats på något sätt, det är bara DNA som har tillkommit, och man ska vara väldigt försiktig med att tänka att okej, nu har vi hans DNA på offret - det bevisar mord. Det gör det inte. Man kan inte och ska inte övertolka ett DNA-spår.

Han menar att utifrån att små spår av sperma enbart fanns på insidan av Malins byxor bara kan förklaras av att någon tagit tag i insidan av hennes byxor. (Som ju Olof gjort i sin berättelse där han burit henne på det viset)

De tröjfiber som åberopas kan enkelt förklaras, om tröjan var klippt i (underförstått-klippt i av någon annan) så kan tröjfibrer ha yrt runt och hamnat på Olof när han var i kontakt med kroppen.

Han vill också påminna om att lögner inte får läggas tilltalad till last.

Han återvänder till HRs dom i Malin-fallet från 1998, som han menar är en otroligt välskriven dom i alla avseenden utom ett - de har nämligen uttryckt sig lite klumpigt när de nämner att något som saknas för en fällande dom är teknisk bevisning, exempelvis i form av sperma. En sådan bevisning bevisar nämligen inte i sig mord och räcker inte för fällande dom menar Holst.

Han menar på att även om man anser att Olofs version är en efterhandskonstruktion "så visar den att det finns utrymme för en alternativ hypotes" (förstår knappt detta)

Han vill påpeka att även om Olofs historia verkar osannolik så ska man tänka på att det som hände Malin också var osannolikt. (Helt enkelt - osannolika saker sker)

Sedan går Holst in på något som minst sagt kan diskuteras. Jag är kvinna och kan inte uttala mig. Men han menar att det är inget som helst ovanligt att kompisar runkar ihop. Han uppmanar oss att googla "runkbulle" så får vi upp olustiga resultat(eller om han sa bilder, vet inte)

Holst har själv hört jättemånga runkhistorier och lumparhistorier. (Det är inget ovanligt alltså att kriminella gäng runkar ikapp i skogen) däremot kan han medge att det inte hör till vanligheterna att det görs över en död kropp.

Han menar att Olofs historia som "vuxit fram" ger svar på en mängd frågor. Hans tidigare historier har varit uppenbara lögner. (Är inte säker på varför den här historien skulle vara uppenbart sann på något sätt till skillnad mot de tidigare..) Olof har rentav tidigare varit en "urusel lögnare"

Olofs berättelse ger svar på alla de frågor som dykt upp under åren, om varför han betett sig som han har gjort.

Olofs berättelse om att han genom misshandel från gänget genom att brännas på penis, menar han är förenligt med det ärr/den skada man kan se på Olofs penis. (Alltså, det rättsläkaren vittnade om kan vara förenligt med Olofs historia, men också kan vara förenligt med det ingrepp han gjorde vid 5 års ålder lika gärna)

Det här styrks också av det faktum att Olof känner att han "måste dölja sin kropp" I bastun (det var alltså 1 gång enligt kusinen som Olof inte ville ta av sig kläderna och basta)

Allt som allt kan Olofs beteende förklaras av rädslan och hoten från gänget, hans låga förtroende för Polisen efter orättvis behandling, och historien är i sig "logiskt sammanhängande"

Olof ska frikännas för mord, släppas och inte häktas osv.

Slut.


Av det jag tar upp här så framstår kanske inte styrkan i den runt 2 timmar långa argumentation som Holst förde utan låter snarare ganska tafatt och idiotiskt.

Jag har sågat Holst för allt från arrogans till en osympatisk attityd och att inte hålla måttet, men min upplevelse - och flera jag pratade med - var faktiskt att Holst var skicklig idag på att peka på de brister som finns, och ta upp andra relevanta mål kändes förödande där en stund, som att man tappade tron på hela rättsystemet. Jag tror i alla fall inte någon kunde gjort mycket mer. Allt tas ju inte upp i mina sammanfattningar.

Skulle dock bli oerhört förvånad om det här räckte för friande dom. Sen att han yrkar på att Olof ska släppas är ju självklart, så som varje försvarsadvokat till en nekande klient gör. Att yrka på att döma Olof för mord vore ju rentav extremt märkligt.