Min längd och mitt ursprung har gjort mitt liv till skit

Har du någonsin tänkt en egen tanke?

Har du någonsin tänkt en egen tanke?

Ditt problem ligger inte i att du är 1.78 lång. Det är en normal längd i Sverige, jag tror faktiskt att det till och med är på centimetern vad som brukar betecknas som ”medellängd”.

Ditt problem är att du är jude. Och då inte ens ashkenazi (som för oinsatta ofta kan passera som européer) utan till råga på eländet en riktig semit. Jag kan föreställa mig hur du ser ut. Stor kroknäsa, grova svarta hårstrån i både skägg och hår. Du kommer att bli skallig tidigt. Brun hud, tjocka läppar, plirande ögon. Det är riktigt avtändande för den stora majoriteten västerländska kvinnor. Även om de säger sig vara öppna och toleranta så söker de flesta en man med västerländskt utseende som far åt sina barn och de kolbrännare som aktivt söker rasfrämlingar för sex kommer att föredra negrer framför judar och araber. Ni är inte tillräckligt vita för majoriteten men heller inte tillräckligt svarta för minoriteten.

Du har helt enkelt dragit en nit i livets lotteri med tanke på var du bor. Kanske dags att fundera på att omlokalisera till exempelvis Tel Aviv? Där kommer du garanterat ha bättre framgång.

Jag är 25 år gammal nu. Efter tid på Hermods nu så är jag äntligen färdig med gymnasiet (sent, jag vet). Nu kommer det bli yrkeshögskola så att jag kan bli systemutvecklare, vilket jag alltid velat jobba som. Trots att jag fixar allt i mitt liv, så blir inget bättre. När det kommer till kärlekslivet så är det i princip inte möjligt. Detta är något jag har pratat om tidigare här på Flashback. Jag är 1.78 och är halv israelisk, men arab israelisk, så har mer av ett utseende från mellanöstern. Trots att jag har ett svenskt förnamn och efternamn. Jag pratar bara svenska. Jag är inte religiös och ingen i min familj är religiös heller. Jag har fan den absolut värsta basen för att kunna få något förhållande alls med tjejer här. Vart fan ska man ens ta sig vart om man är kort och inte ser etniskt svensk ut, för att kunna få en chans? Min peak var när jag var typ 15, eftersom att jag var den ända invandraren på min skola, samt att ingen hade hunnit växt ikapp mig, så var även en okej längd för åldern.

Sedan dess så har det varit absolut skit. Jag har nu under min 20 års ålder, exklusivt dejtat singelmammor eller kvinnor som är i 35-45 års åldern. Samt haft sex med transkvinnor när jag varit extremt desperat. Jag hatar hur absolut allt som jag har gjort för att kunna ändra på mig själv, i princip inte har fixat något. Jag började gå till gymmet, vilket jag än gör idag. Jag har fått en mycket bättre kropp, men fortfarande inget nytt intresse. Även nu när jag påbörjar YH, om jag får ett jobb i slutändan så gör det ingen skillnad. Faktorer som jag inte kan ändra är anledningen för sitsen som jag är fast i. Jag har ändrat absolut allting. Fokuserar på utbildning för bättre jobb, gym för bättre kropp och gav upp spel och sånt totalt, har inte spelat på över 1 år nu.

Min fritid ser i princip ut såhär vid det här fallet: Jag jobbar halvtid. Jag studerar. Jag voluntärarbetar ett antal timmar i månaden med hundar. Jag älskar att laga mat och baka. Jag läser även. Sedan så är resten av tiden spenderat på vänner / serier / shopping. Folk ger hela tiden tips på vad man kan göra för att förbättra sin situation när det kommer till tjejer. Men vad mer kan jag göra nu? Jag funderar starkt på att bara dra härifrån när jag är färdig.

Jag är 25 år gammal nu. Efter tid på Hermods nu så är jag äntligen färdig med gymnasiet (sent, jag vet). Nu kommer det bli yrkeshögskola så att jag kan bli systemutvecklare, vilket jag alltid velat jobba som. Trots att jag fixar allt i mitt liv, så blir inget bättre. När det kommer till kärlekslivet så är det i princip inte möjligt. Detta är något jag har pratat om tidigare här på Flashback. Jag är 1.78 och är halv israelisk, men arab israelisk, så har mer av ett utseende från mellanöstern. Trots att jag har ett svenskt förnamn och efternamn. Jag pratar bara svenska. Jag är inte religiös och ingen i min familj är religiös heller. Jag har fan den absolut värsta basen för att kunna få något förhållande alls med tjejer här. Vart fan ska man ens ta sig vart om man är kort och inte ser etniskt svensk ut, för att kunna få en chans? Min peak var när jag var typ 15, eftersom att jag var den ända invandraren på min skola, samt att ingen hade hunnit växt ikapp mig, så var även en okej längd för åldern.

Sedan dess så har det varit absolut skit. Jag har nu under min 20 års ålder, exklusivt dejtat singelmammor eller kvinnor som är i 35-45 års åldern. Samt haft sex med transkvinnor när jag varit extremt desperat. Jag hatar hur absolut allt som jag har gjort för att kunna ändra på mig själv, i princip inte har fixat något. Jag började gå till gymmet, vilket jag än gör idag. Jag har fått en mycket bättre kropp, men fortfarande inget nytt intresse. Även nu när jag påbörjar YH, om jag får ett jobb i slutändan så gör det ingen skillnad. Faktorer som jag inte kan ändra är anledningen för sitsen som jag är fast i. Jag har ändrat absolut allting. Fokuserar på utbildning för bättre jobb, gym för bättre kropp och gav upp spel och sånt totalt, har inte spelat på över 1 år nu.

Min fritid ser i princip ut såhär vid det här fallet: Jag jobbar halvtid. Jag studerar. Jag voluntärarbetar ett antal timmar i månaden med hundar. Jag älskar att laga mat och baka. Jag läser även. Sedan så är resten av tiden spenderat på vänner / serier / shopping. Folk ger hela tiden tips på vad man kan göra för att förbättra sin situation när det kommer till tjejer. Men vad mer kan jag göra nu? Jag funderar starkt på att bara dra härifrån när jag är färdig.

Jag är inte religiös och ingen i min familj är religiös heller. Jag har fan den absolut värsta basen för att kunna få något förhållande alls med tjejer här. Vart fan ska man ens ta sig vart om man är kort och inte ser etniskt svensk ut, för att kunna få en chans? Min peak var när jag var typ 15, eftersom att jag var den ända invandraren på min skola, samt att ingen hade hunnit växt ikapp mig, så var även en okej längd för åldern.

Sedan dess så har det varit absolut skit. Jag har nu under min 20 års ålder, exklusivt dejtat singelmammor eller kvinnor som är i 35-45 års åldern. Samt haft sex med transkvinnor när jag varit extremt desperat. Jag hatar hur absolut allt som jag har gjort för att kunna ändra på mig själv, i princip inte har fixat något. Jag började gå till gymmet, vilket jag än gör idag. Jag har fått en mycket bättre kropp, men fortfarande inget nytt intresse. Även nu när jag påbörjar YH, om jag får ett jobb i slutändan så gör det ingen skillnad. Faktorer som jag inte kan ändra är anledningen för sitsen som jag är fast i. Jag har ändrat absolut allting. Fokuserar på utbildning för bättre jobb, gym för bättre kropp och gav upp spel och sånt totalt, har inte spelat på över 1 år nu.

Min fritid ser i princip ut såhär vid det här fallet: Jag jobbar halvtid. Jag studerar. Jag voluntärarbetar ett antal timmar i månaden med hundar. Jag älskar att laga mat och baka. Jag läser även. Sedan så är resten av tiden spenderat på vänner / serier / shopping. Folk ger hela tiden tips på vad man kan göra för att förbättra sin situation när det kommer till tjejer. Men vad mer kan jag göra nu? Jag funderar starkt på att bara dra härifrån när jag är färdig.

Vad är det med dig...?!
Skärp till och va inte en soyapojk...get a grip😊

Det kan faktiskt vara så att TS är relativt kort även fast han påstår sig vara 178 cm. Folk överdriver ju generellt sin längd en del och säger sig vara typ 178 när man egentligen är 173. Har nästan aldrig varit med om att en man säger sig vara exakt så lång som han faktiskt är, majoriteten överdriver alltid 1-5 cm, ibland till och med mer. Minns att jag gick bredvid fotbollsspelaren Niclas Alexandersson en gång. Han är listad som 181 cm på fotbollsförbundets hemsida men måste ha varit typ 176 eller ngt i verkligheten. Samma sak gäller en massa andra "kändisar" som man har träffat genom åren. Måns Zelmerlöf anses av de flesta vara runt 174 cm men påstod själv att han var 181 cm i en intervju.

Med det sagt så är längden knappast något större problem ändå. Folk har andra, djupare, problem som de trycker undan eller förtränger genom att låtsas besvären handlar om ngt ytligt. Generellt kan det handla om t.ex relationer till närstående eller så som man inte vågar eller orkar konfrontera och då blir det enklare att låtsas problemen bottnar i ngt trivialt som utseende.