Jag positionerar mig själv mot LGBTQ, möt väl!

Vad är födelseraten på hermafroditer? 1 på 100? 1 på 1000?

Vad är födelseraten på efterblivna? På människor som föds utan armar? Osv.

Så smart är din jämförelse. Det finns något som kallas normalt. Det är inte hermafroditer. Ibland skiter det sig helt enkelt. Någon gång då och då slumpar sig livet så att det dyker upp en man som gillar att leka med en annan mans bajs. Den mannen är inte jag.

En sak är säker. En man får lika många barn genom att äta snorkråkor som att leka med en annan mans bajs. Du får kalla det preferens eller vad som helst.

Vem är normal?

Kan inte säga att jag positionerar mig emot. Det är upp till var och en att välja vem man har sex med, hur man vill klä sig, hur man vill identifiera sig, osv.

Däremot är det min uppfattning att den som är född i en kropp av ett kön men anser sig vara av motsatt kön, har någon form av "åkomma". Men det är min personliga uppfattning, och något man egentligen inte får säga, om man skall vara PK.

Det jag har något emot är när någon som är HBT eller Q eller något annat, påstår att jag skulle vara "normal" eller "vanlig", men inte dom, samtidigt som de påstår att det inte är något "fel" eller "ovanligt" eller "onormalt" med dem själva. Återigen är det min uppfattning, att många som är HBTQ etc står för hyckleri å det grövsta. De påstår sig vara normala samtidigt som de framhäver sig själva som extremt speciella. Detta gäller så klart inte alla, förmodligen inte ens en majoritet, troligen en minoritet, av HBTQ-are, men det är väl de som syns.

Jag har haft medarbetare som varit homosexuella, vilket inte varit känt åtminstone på arbetsplatsen, men där medarbetaren anförtrott sig till mig med "hemlisen". Inget problem för min del och jag har så klart respekterat och bevarat kännedomen för mig själv. För mig är det lite av ett "hedersbetyg" att någon anförtror sig om en sådan sak till mig.

Andra medarbetare anförtror sig med andra saker, och det ena är inte konstigare än det andra, sjukdomar, åkommor, familjebesvär, lottovinster eller vad det må vara, min åsikt i frågan är egal, det viktiga är att respektera sina medmänniskor för dem de är och de viljor och beslut de har och tar och att göra vad man kan för att stötta de man har nära och runt omkring sig.

Att vara emot någon för att den är HBTQ är för mig lika galet som att vara emot någon för att den är cancersjuk. Om någon är emot mig för att jag gör den jämförelsen, så må det vara hänt.

Jag instämmer i att den som vill göra könskorrigering får stå för den kostnaden själv. Det är inte botemedlet. Och det har väl dessutom visats allt för många gånger med de som ångrat sig efteråt.

Ja argumentera är ju inte helt dumt, då det resulterar i nya insikter eller att man anser sig stå stadigt där man står. Vill du berätta mer om din sexualitet?

Jag tror inte du vet vad du behöver, som så många andra, det här är bara en sak. Och jo jag tror du hade varit lycklig om du vaknat upp brevid någon du fortfarande älskar och kollar på sådär efter år, barn med henne som är frukten av ert förhållande. Varför är inte det eftersträvansvärt?

Ingen, men det finns något som heter normalt. Att vara hermafrodit är inte det normala. Att kleta med andra mäns bajs är inte heller det normala.

Och det får de som råkade bli som de bli förstå. Det betyder dock inte att de får behandlas hur som helst. Men de får inte heller få tolkningsföreträde och tillskrivas normalitet. För det är helt enkelt inte sant.

Anser du där finnas andra skäl än enbart en skattefråga? Jag får intrycket av att sålänge det inte barn det rör sig om och att individen står för alla kostnader så är det okej för dig?
Du står inte i vägen för det.

Anser att man har rätt att begå sina egna misstag utan att dadda någon. Moralfrågor (I det här fallet) är för mig av noll intresse. Men man får vackert hosta upp sina egna stålar om man vill gå den kirurgiska vägen

Jag är väl lite mer av typen, ser jag att någon är påväg att kliva rakt ner i en vattenpöl och få hela skon fylld med vatten på vägen till jobbet så hade jag hojtat till även om stollen har lasersikte rakt ner i sin mobil. Se upp, där finns en värld framför.

Men det här är liksom inte bara att byta strumpa och har utöver kostnader en kostnad för samhället, som inte är i pengar.

Jag tycker inte att man skall klumpa ihop LGB med resten av den ständigt växande akronymen.

Homosexuella och bisexuella tror inte att de tillhör något annat kön, bara att de gillar samma kön eller båda.

Resten av akronymen består av människor som har vanföreställningar om vad de själva är.

Jag känner många homosexuella och ett par tranbär. Jag har inget emot att folk lever utifrån sina egna preferenser. Vad jag har svårt för är att de för det mesta har en slagsida åt kulturmarxism i alla frågor som rör samhället över lag. Jag har svårt för när man känslomässigt tycker att NAMBLA är helt ok, för "jag hade själv velat träffa en äldre man när jag var barn" eller att man anser att könsdysfori ska bejakas hos barn för att det är "normbrytande och därmed bra". Känner en hel del framförallt gaymän som inte tänker så, men det är trots allt alltför många som har slagsida åt kulturmarxism, och det ser jag som betydligt svårare att smälta än att höra om deras sexliv.

Det är inte bra att klumpa samman, men det är sammanklumpat.

Många homosexuella bär gärna det lgbtqi+-paraplyt.

Så jag har två frågor dådå,

1) Vad anser du bör göras åt de du anser vara vanföreställningar?
2) Homo och bisexualitet, vad exakt anser du här? Låt dom köra?

Jag tycker det hade varit intressant att veta exakt var och varför du hade gjort din gränsdragning vad det gäller preferenser, för jag menar helt gränslöst tror jag inte du har det. Det är ömsesidigt, kör!