Urtrisst debatt där vanligtvis extrempooler för debatten.
Lika bra att jag förklarar min position med en gång.
Jag skulle inte beskriva mig själv som LGBTQofob eller något i den stilen, jag anser människan vara en komplex varelse som hela tiden utvecklas. Utvecklingen sker ej nödvändigtvis uppåt, det går upp och ner, vissa mer upp och vissa mer ner, och både upp och ner samtidigt. Det är vi.
För mig är det självklart att vi som i ett samhälle ska hjälpa människor att nå vår högsta potential, man måste acceptera att vi är människor och att vi hamnat i olika utgångspunkter, men acceptansen måste stanna vid det, människa. Man ska vara ytterst försiktig att säga vad mer man finner acceptabelt och eftersträvansvärt.
Vårt samhälle har oftast fungerat med tydlig gränsdragning, på gott och på ont och då gäller det att göra sig av med det som är av ondo och då kommer vi till LGBTQ.
LGBTQ är kaos och ingen ordning. Var homosexuell det är okej, bisexuell visst, känner du dig som en flicka då kan du byta könsidentitet med eller utan ingrepp och hormon behandling. Hörde jag att du väste? Du kanske är en orm, vi får se hur långt in i framtiden du hänger med då, kanske där finns möjligheter runt hörnet. Men så länge kan du kräla runt på gatan det är acceptabelt, så länge du inte får för dig att strypa förbipasserande(eller??).
Homosexualitet är när en person endast finner en sexuell attraktion till samkönade individer, avkomma ej möjlig. Ett par tankar bör dyka upp i varje huvud om det då verkligen är eftersträvansvärt eller om ni tycker det är okej att finna sig i en situation som ej kan producera det syftet vår sexuella attraktion har.
Könsdysfori och könsbyte, du kan aldrig bli det andra könet, så till världen är du kommen. Inga ingrepp i världen kan ändra på det, acceptera dig själv. Sen när det kommer till uttryck är det en separat fråga från fall till fall.
Nöjer mig med det så länge, kör!
Lika bra att jag förklarar min position med en gång.
Jag skulle inte beskriva mig själv som LGBTQofob eller något i den stilen, jag anser människan vara en komplex varelse som hela tiden utvecklas. Utvecklingen sker ej nödvändigtvis uppåt, det går upp och ner, vissa mer upp och vissa mer ner, och både upp och ner samtidigt. Det är vi.
För mig är det självklart att vi som i ett samhälle ska hjälpa människor att nå vår högsta potential, man måste acceptera att vi är människor och att vi hamnat i olika utgångspunkter, men acceptansen måste stanna vid det, människa. Man ska vara ytterst försiktig att säga vad mer man finner acceptabelt och eftersträvansvärt.
Vårt samhälle har oftast fungerat med tydlig gränsdragning, på gott och på ont och då gäller det att göra sig av med det som är av ondo och då kommer vi till LGBTQ.
LGBTQ är kaos och ingen ordning. Var homosexuell det är okej, bisexuell visst, känner du dig som en flicka då kan du byta könsidentitet med eller utan ingrepp och hormon behandling. Hörde jag att du väste? Du kanske är en orm, vi får se hur långt in i framtiden du hänger med då, kanske där finns möjligheter runt hörnet. Men så länge kan du kräla runt på gatan det är acceptabelt, så länge du inte får för dig att strypa förbipasserande(eller??).
Homosexualitet är när en person endast finner en sexuell attraktion till samkönade individer, avkomma ej möjlig. Ett par tankar bör dyka upp i varje huvud om det då verkligen är eftersträvansvärt eller om ni tycker det är okej att finna sig i en situation som ej kan producera det syftet vår sexuella attraktion har.
Könsdysfori och könsbyte, du kan aldrig bli det andra könet, så till världen är du kommen. Inga ingrepp i världen kan ändra på det, acceptera dig själv. Sen när det kommer till uttryck är det en separat fråga från fall till fall.
Nöjer mig med det så länge, kör!
Är liksom för två fel för mig där jag ska rättfärdiga ett.
