Jag frågar mig varför folk vill jobba 12 år som soldat eller sjöman, istället för att vidareutbilda sig till specialistofficer eller yrkesofficer, om nu en anställning inom Försvarsmakten är så viktig.
Här har vi Sarah som vill fortsätta efter 12 år men får inte. Är det så slappt att vara soldat, att det civila livet skrämmer så? Jag kan förstå att många vill ha en säker anställning, där du får vara utomhus, träffa folk, skjuta på saker, grilla, åka skidor etc, där någon annan hela tiden talar om vad du ska göra och när du ska göra det. Källa på Sarah:
https://www.expressen.se/nyheter/sarah-far-inte-jobba-kvar-efter-elva-ar-som-soldat/
Ändå förstår jag inte varför Försvarsmakten inte utnyttjar dessa som vill vara anställda som soldater under längre tid än 12 år. De personerna måste vara självgående och därmed värdefulla som individer inom Försvarsmakten.
På samma vis förstår jag heller inte det som vill fortsätta som soldat så lång tid, som jag skrivit inledningsvis.
Edit: När jag tänker på det, kan bero på att Försvarsmakten måste rätta sig efter budget. Och därmed tänka på att nya rekryter inte ska hindras från att bli soldater. En person som varit soldat i 12 år kan säkert sin sak, och ska inte vara stoppkloss för nya att lära sig soldatyrket. En praktiskt fråga som kunnandet soldater besitter efter 12 år, och en ekonomiskt frågeställning som hindrar Försvarsmakten från att ha soldater anställda som bekväma "livstidsanställningar".