Hur få förhållande med bipolär person att funka?

Du har ingen aning om vad du har gett dig in på. Ditt liv kommer ständigt att handla om hans berg och dalbanor och hans behov. Livet kommer bli allt mer kaotiskt. Vill du verkligen ha det så ?

Ja det känns som att det är så det kommer bli. Förhållandet kommer följa med i hans svängar upp och ner.

Jag har frågar. Vi har pratat om det och han har hett mig väldigt bra beskrivning på hur jag ska hantera honom i olika lägen osv. Men sen när det väl gäller så funkar inget iaf.

Känns som att han inte har koll på hur han fungerar än? Inget konstigt då de jag känner började kunna hantera och förstå först efter 50 års åldern.
Problemet är att du får det väldigt jobbigt. Är han seriös med dig så måste han lösa detta annars kommer du bli tvungen att släppa honom då ingen jag vet kan bo och fungera ihop med en bipolär människa utom kontroll utan att själv haverera totalt.
Ni kanske ska tillsammans gå till någon som kan hjälpa honom och prata och eventuellt se över så medicineringen fungerar som den ska och är rätt doserad?

Snarare ditt inlägg som är värdelöst. Glöm att jag svarar på dina frågor när du skriver sådär.

Ja jag tror jag fattar det nu och nej jag vill inte ha det så. Men får väl se hur länge jag pallar.

Hans brorsa har berättat en del hur det varit förr och det låter som att det har funkat bättre innan. Han fick diagnos vid 15 och är snart 30 så han har ändå några år bakom sig med mediciner och psykologer och allt som hör till. Han sköter det i perioder men slutar som sagt ta medicinen ibland när en manisk period är påväg. Då tror han att han är frisk och inte behöver medicin längre och slutar också gå på sina vårdbesök för han tänker han ska klara allt själv. Men sen efter att han kraschat i en depression rätt så snabbt efter så ångrar han sig och inser hur dumt det va och börjar ta medicin igen. Och även går till vården igen och pratar om sitt misstag och så börjar allt om igen. Det blir bra under en längre stabil period men sen efter et halvår eller lite mer så kommer den jävla manin igen och det blir lottdragning varje gång om han ska klara sig igenom den med hjälp av mediciner och annat stöd och liksom dämpa den eller om han ska balla ur totalt.
Ungefär så fattar jag det på hans brorsa... och det är väl så jag sett det också den korta bit jag varit med än så länge.

Du verkar inte ha insett kvinnounderskottet o kvinnornas värde =

Den som inte bjuder flott - får inte doppa gott.

Jag har haft med en del ADHD folk att göra - långt ifrån alla har kört sin ekonomi i botten, men jag har frågat så här.

Är du bra på att hantera pengar - Nej - på vilket sätt då?

När jag vill ha något - Vill jag ha det NUUU o då köper jag det - dvs man jagar inte priser osv

Hur är det med Liiv-I-Schnabeln när det gäller depp-period resp medicinering?

Hade själv en superstänkare men när jag blev plågad av en idiot på bilbesiktningen (förmodligen
för att hon var med) o jag skulle trösta mig med sex efteråt så var schnabeln död.

Det var på den tiden jag omfattades av klasslagarna, dvs var tvungen att ha billig beg bil.
Idag kan jag köpa fabriksnya bilar, På den tiden var jag även straffad flera gånger för att ha
kört med bristfällig bil (däck mm - klasslagar hade jag varit miljardär vid 15 som Howard Hughes
hade detta inte hänt) - så du ser även jag har varit i botten ekonomiskt

Är nog rätt vanligt att tänka så när man mått bra en längre tid, det viktiga är att inse att det han har är en permanent sjukdom och ska han klara av det så måste han ta medicinen eller verkligen vara 100% säker på att han klarar det utan hjälp och det är VÄLDIGT få som klarar det.

Bara för att cancern blir bättre när man käkat cell gifter ett tag betyder det inte att man kan sluta. en liten liknelse du kan dra för honom kanske?

verkar som att han "glömmer" att han är sjuk när han mår bra en period och det är säkert väldigt lätt att tänka att man klarar av det men har det hänt flera gånger borde han veta att det inte fungerar?

Jag fattar inte ett ord av vad du säger. Säker på att du är i rätt tråd?

När sjuldomsinsikten försvinner så blir det väl så. Han tror väl att han blivit "botad" på nåt sätt när han mår sådär fantastiskt bra under några veckor. Svårt att förklara men han blir nästan psykotisk. Livet är liksom det bästa som hänt honom under den korta perioden. Jättesvårt att prata med honom om hans sjukdom då. Man får skratt som svar ungefär och att man inte ska oroa sig.

Det är den maniska perioden han är i då och då kan allt kännas FANTASTISKT. vissa behöver knappt sova och man kan lätt snöa in på saker och bli väldigt produktiv.
Precis som du säger så tror han nog att han är botad men det är bara en annan del av sjukdomen. han måste lära sig hantera denna också annars kommer det ALDRIG gå.