Citat:
Ursprungligen postat av
Sectum
Om ni tillsammans med er partner hade ett antal barn, hus, bra löner osv, dvs egentligen allt man kan önska nästan men parrelationen var död, skulle ni välja att splitta då? Eller stanna för att åtminstone ro barnen i hamn? Vi bråkar inte, kan prata helt öppet och ärligt med varandra om hur landet ligger och har fortfarande bra sex. Den saknade ingrediensen är alltså romantik och en känsla av att höra ihop som par. Som föräldrar funkar vi. Men det kommer bli ett antal år utan kyssar eller ens dela säng med varandra i så fall. Man får liksom avväga mellan chansen att hitta kärleken eller alla de andra värden som ändå finns i att stanna.
Någon som stannat i denna relation och med facit i hand kan säga om de tycker att de gjorde fel eller rätt?
Min man är väl med på att relationen är död men han värderar kärnfamilj väldigt högt samt stabiliteten i den.
Det viktiga är väl snarare att reflektera över anledningarna till att relationen är död. Beror det på t.ex. stress, påfrestningar i form av barnuppfostran, flytt, ekonomiska problem, sjukdom/död hos nära anhöriga etc. så är det naturligt att det går ut över relationen på ett eller annat sätt. Att förvänta sig att det inte ska finnas svårigheter är orealistiskt och om relationen verkligen är värd att satsa på så stöttar man ju även varandra när det är jobbigt.
Om det däremot beror på att ni ständigt bråkar, aldrig kommer överens om något osv. så kan det ju vara så att ni faktiskt vuxit isär under tiden som gått och inte längre vill samma saker i livet, då kan man såklart ta ställning till om det är värt att fortsätta. Men då gäller det ju givetvis att väga för- och nackdelar med att stanna vs. lämna, att tro att gräset är grönare på andra sidan drabbar nog alla kring sånt här så att bryta upp relationen är ingen standardlösning, speciellt inte eftersom det är en påfrestning i sig. Det kan ju även vara så att ni båda behöver jobba på relationen och inte gör det i tillräckligt hög grad för att det ska fungera.