Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Det skulle inte störa mig det minsta om du gjorde det! Du skulle tillochmed kunna använda pronomenet det (djuret!) om människoarten utan att väcka min förargelse!

Vägrar man demonstrativt att använda hen om någon som deklarerat det som sitt föredragna pronomen kan man säkert råka ut för repressalier med diskrimineringslagen som åberopad urkund.

Myndigheternas skrivregler listar i senaste upplagan från 2014 hen som ett av åtta sätt att lösa pronomenbryderiet (8.1.1).

Varför skulle du demonstrativt vägra använda hen (eller ett annat av åtta alternativ)? Å andra sidan: vore väl hur lätt som helst att "rödflagga" han/hon i Word (eller motsvarande ordbehandlingsprogram), ungefär som "knullsugga"!

Ja och det gör nog en del även om orsaken till att det är hon är den gamla indelningen med genus och ord som slutade på -a var femininum.

Bland trådens hittills 2225 inlägg finns det väl åtminstone några vars upphovsman uttrycker benägenhet att vägra och dessutom anger sina skäl?

Jag letar efter argument i ditt inlägg men hittar inga. Tog de slut?

Jag böjer det på samma sätt som "den". Dvs att det är likadant i nominativ och objektsform. I genitiv lägger jag till ett s. Detta överensstämmer f ö med språkrådets rekommendationer.

Det händer ju att man oavsiktligt använder fel pronomen om folk, för att man gjort felaktiga antaganden. Det är inget konstigt eller tölpaktigt med det. Tölpaktigheten inträder när man uppsåtligen fortsätter använda fel pronomen om folk trots att de har upplyst en om vilket som är rätt. Om ditt pronomen är "han" vore det till exempel tölpaktigt av mig att, mot bättre vetande, använda "hen" eller "hon" om dig. Men om jag är i situationen att ditt genus är oklart för mig, och jag inte kan gissa mig till det utifrån tillgängliga tolkningsdata (t ex för att jag aldrig har fått något sinnesintryck av dig, inte har sett ditt namn, inte vet något öht om dig men ändå behöver omtala dig), är "hen" korrekt. Det är en av funktionerna ordet fyller.

Nej, det brukar jag inte. Hurså?

Jag tror att du behöver lära dig lite mer om funktionen av pronomen i svenskan. Pronomen används i stället för namn; det är bokstavligen vad ordet betyder. Ditt försök till liknelse med att jag skulle använda påhittade namn om folk vars namn jag inte känner till faller platt eftersom pronomen och namn inte fyller samma språkliga funktion. Med andra ord: Det finns avgörande "kvalitativa" skillnader mellan pronomen och namn, och ditt antagande som jag har fetat ovan är felaktigt.

Logiskt, enkelt och elegant.

Jag hoppas inte att det är många som hellre använder "henom" med din föreslagna lösning i åtanke.

Jag arbetar i offentlig sektor och skriver hela dagarna. Så har det varit i många år. Jag har hittills inte stött på ett enda språkligt obligatorium, inte ens beträffande pronomen. Jag undrar därför varifrån ditt intryck kommer.

Ja, språket har många mystiska residualer och substrat, det är det som gör det så intressant som spegling av historien. Jag kommer även fortsättningsvis att omtala människan som ”hon”: »Människan tog ett stort steg i sin utveckling när hon blev sedentär och började odla jorden i stället för att flänga runt och jaga harar och vildsvin.«

Blir intressant att se om feministiska redaktörer kommer att rätta mig.

Ja, det kan man ju undra. Det var inte som om jag vore bergsäker på min sak. Men jobbar du alltså i hela den offentliga sektorn, eller bara i en del av den? Du kanske inte har sett allt som finns att se?

Det kanske var en smula slarvigt av mig att använda ordet "obligatoriskt". Jag tror inte nödvändigtvis att det finns något formaliserat obligatorium, formulerat i skrift och stadfäst av höga vederbörande. Det kan ju räcka med att någon chef yttrar någonting liksom i förbigående så att anpassliga underlydande förstår vad deras frid tillhörer, och så är en ny praxis etablerad. Utan att det föreligger något formellt beslut.