Kan man vara 100% säker på något?

Skillnaden är förstås att naturvetenskapen, specifikt fysiken, handlar om hur vekligheten faktiskt är. Därför går det inte att likställa med filosofin.

Frågan var förstås om du kan uppleva ditt eget tänkande och vad det innebär, om du inte kan det.
Borde inte den idén falsifieras och verifieras igen, om man får nya data, som man inte hade tidigare. Kanske är vi i ett paradigmskifte.
Edit: För om det är så att medvetandet inte kan tänka, förändrar det en hel del inom filosofin.

Jag kategoriserar inte så mycket och har inte tänkt göra det med dig heller. Som sagt, jag fundera om saker stämmer eller inte. Anser jag att det inte stämmer fullt ut, ifrågasätter jag dem med argument. Hur du vill kategorisera det, bryr jag mig inte om, inte heller vad Nietzsche ansåg. Jag gissar att det var ett försök till filosofisk förolämpning. Den bet inte.

Jag är inte det i alla fall 😊.
Däremot kan jag tro att jag är säker ibland. Men tänker jag efter ordentligt, så går det över.

Tänker instinktivt på den klassiska ”I think, therefore I am”. Att vi tänker och upplever saker kan vi ju vara rätt så säkra på.

Å andra sidan så kan jag ju inte vara 100% säker på att en oändligt mycket smartare varelse inte kan motbevisa att vi tänker, så om man räknar med människans begränsade intellekt skulle jag säga att jag inte kan vara 100% säker på det heller.

Mitt svar blir nej, 100% säker kan man aldrig vara.

Det är ändå väldigt relativt. Rent spontant känner jag att man kan vara 100% säker på sina intentioner och avsikter, på så sätt att man känner till agendan även om man ibland sopar och döljer den under mattan.

Fysiken handlar om hur verkligheten faktisk är? Men du argumenterar ju för att vi aldrig kan veta hur verkligheten faktisk är. Haha, retas med dig lite.

Jag förstår din poäng och jag respekterar den. Jag ställer mig dock bakom Ludwig Wittgensteins syn på detta och omfamnar epistemiska normer med öppna armar.

Jag tror inte att vår perception av tillvaron är exakt, men en tillräckligt god approximation för att vi skall vägleda oss i tillvaron.

Vi projekterar koncept som färg, objekt, rörelse, hastighet, kollision, vinkel och höjd in i våra perceptuella trosuppfattningar. Men kan någon verkligen säga att deras perception är 100% säker, felfri och komplett?

Sunt att undra.
Irriterar mig våldsamt på folk som anser att dom vet (utan att ens ange procentsats).
Fast jag kan ju inte veta att dom har fel.
Har lite sociala problem där ibland.

Är våra perceptioner 100%? Eller finns det utrymme för olyckor (bilolyckor t.ex)?

Å andra sidan; skulle man vara 100 % säker innan man sa något eller agerade skulle man aldrig gå till handling.
Men ändå svårt att se hur världen styrs av tyckande och lösa attityder.
Gult ÄR fult. Blått är flott. 😃
Ett under att världen fungerar så bra som den gör alltså.

Ingenting vi påstår är en absolut sanning, det är däremot påståenden som är vägledande för oss här och nu.

Man kan inte vara 100% säker på något då det kräver empiri. Däremot kan man vara fullständigt övertygad om något.

Tänker inte bjuda på några hypotetiska scenarion där men precis som i The Matrix så är verkligheten subjektiv och utgörs av de elektriska signaler som tolkas av vår hjärna.

Vi kan åtminstone hävda med 100% sannolikhet att det finns en objektiv verklighet. Vad verkligheten innefattar är dock ett evigt föremål för diskussion.