Citat:
Ursprungligen postat av
sandyhell
Nej, det handlar inte om ifall det är en tidning. Det handlar om ifall det var försvarbart att sprida uppgiften i det medium den spreds och ifall det var försvarbart och om det var sant. Se civilrättsmålet LaMotte-Näthatsgranskaren. Inte en jävla tidning inblandad. I fallet med djurplågaren tillika näthatsgranskaren så var uppgiften sann, men rätten skulle avglra om det var flrsvarbart att publicera att han plågat ihjäl djur. Så sanningshalten var i detta fall kriterium 1.
Nej, så fungerar inte prövningen.
Rätten bedömer först om det varit försvarligt att sprida uppgiften, utan att bedöma sanningshalten i uppgiften. Rätten tar alltså i den bedömningen inte ställning åt något håll och beaktar i princip inte alls huruvida uppgiften i fråga är sann eller inte. Försvarlighetsbedömningen är i huvudsak en intresseavvägning där allmänintresset av uppgiften ställs mot den enskildes intresse av anseende och integritet.
Först i det läget att rätten bedömer en uppgift som försvarlig att lämna får sanningshalten i uppgiften relevans. Då måste nämligen uppgiftslämnaren visa (notera att bevisbördan här blir omvänd) dels att uppgiften var sann, dels att det fanns skälig grund för uppgiften.
Om uppgifterna som lämnats överhuvudtaget är sådana uppgifter som kan utgöra förtal, är det ovanligt att en rättslig prövning leder till att sanningshalten alls behöver bedömas. I de allra flesta sådana fall slutar prövningen med att det kan konstateras att det inte var försvarligt att sprida uppgiften.
Det finns ett antal mål som rör förtal och Näthatsgranskaren. Jag vet inte vilket av dessa fall som du syftar på, men i de fall som jag har tagit del av slutar prövningen även där vid försvarlighetsbedömningen och således utan att domstolen tar ställning till om uppgifterna varit sanna eller inte. Om du menar att sanningshalten i uppgiften faktiskt prövas av domstolen i något av fallen med Näthatsgranskaren får du gärna peka på exakt vilket av målen det rör sig om.