Hur vet man om man "gått in i väggen"?

Utbränd, man kan avläsa kroppens signaler som du skriver. Om pulsen är 100 innan du lägger dig så är du i riskzonen, om du har dålig mage, minnesproblem och du ser på TV och kommer inte ens ihåg vad den kända skådisen heter hur mycket du än tänker, om du vaknar upp med ont i magen, om du så fort du vaknar har en ångest-tanke, om du lätt blir vansinnigt arg eller ledsen, om du vaknar mitt i natten t.ex kl 4 varje morgon som jag gjorde, om hjärtat börjas slå ojämnt.

Det finns flera lager av utbränd. Den lilla nivån kan du fortfarande sköta ditt jobb men du har svårt att sova, hög puls osv. Sedan blir det värre och värre, och till slut orkar du inte ens knyta skorna eller städa köksbordet. Då har du gått för långt och det kan ta månader kanske år innan du är helt frisk och ens orkar höra en telefon ringa.

Om det inte är så illa än så tror jag det är lätt att bota dig. Du måste ha VILA, du får inte JOBBA, du får inte ha avancerade arbetsuppgifter. Bara chilla ner och se på TV och röra dig fysiskt och äta bra mat, träffa trevliga personer, helt enkelt ha semester. Du får absolut inge ha NÅGOT ansvar som ger stress. I den låga änden av skalan kan du må mycket bättre efter en enda veckas total semester.

Eftersom jag diagnostiserats med utbrändhet efter 10 andra läkare gett mig alla möjliga psykiska diagnoser vill jag nog påstå att det inte finns.

Jag insåg senare att jag var typ 2 diabetiker och hade problem med mat överlag. Jag kunde i regel koncentrera mig tills jag åt mat.

Utbrändhet, depression, ångest. Tror jag är mer en neurologisk skada, med försämrat immunförsvar pga felaktig kost, genetisk kost, överätande, Medicinska injektioner, pesticider och andra toxiner som flödar fritt i samhället.
Våran naturliga kost som vi ätit i tusentals år med råa mjölkprodukter är såklart förbjudet för att göda läkemedelsindustrin.

Är du riktigt dålig så hjälper det inte att vila. Du behöver troligtvis fasta. Börja äta mindre mat, kanske mer low carb. Eller strikt keto med bara animaliska produkter.

Du behöver testa dig fram. Kan du äta en måltid om dagen så har du tagit ett stort steg framåt. Åtminstånde ska du äta så hel mat som möjligt.

Ångest, depression, extrem trötthet, läskiga minnesluckor (som du beskriver), kognitiva svårigheter, mardrömmar, mm. är tecken på utbrändhet/utmattningssyndrom.

Som flera har nämnt är det viktigt att bromsa i tid, annars lär det bli värre och värre och vägen tillbaka blir svårare. Hur de löser bemanningen på ditt jobb får arbetsgivaren ta hand om, det viktigaste nu är din hälsa.

Om andra drabbas av att du sjukskrivs ska du inte bry dig om.
Du ska tänka på dig själv i första hand.

Tala gärna om ifall det finns ett sätt att bli frisk

Kommer dom andra som drabbas om du sjukskriver dig, hjälpa dig när det plötsligt bara tar "stopp"? Alltså hjälpa på riktigt, inte bara att ringa ambulansen. Är det inte bättre att välja själv än att plötsligt ligga eller sitta knäckt där du likförbannat orsakar samma situation? Ingen kommer vara tillräckligt tacksam eller hjälpsam för att det ska vara värt att gå in i väggen ytterligare. Det är inte bara en veckas semester sen är man på fötter igen precis. Efter ett tag stabiliseras arbetet och ingen bryr sig om du ligger hemma i misär. Det ges inga bonusar eller priser för att du tappert lät din kropp förfalla totalt för arbetets skull.

Då har du som jag ser 3 val varav ett till synes enkelt val.

1) Det enkla är att du fortsätter att säga till chefen att ni behöver mer resurser men knyter näven i byxfickan och jobbar på.
2) Du tar ett allvarligt samtal med chefen och säger att det är en ohållbar situation och att du måste se dig efter annat jobb om inte förutsättningarna förändras.
3) Du börjar se dig efter nytt jobb redan nu.

Jag skulle rekommendera dig en kombination av 2 & 3 lite beroende på din relation till företaget och chefen i fråga.

Det viktiga är att du inte väljer det till synes enkla förstavalet. För de andra alternativen kommer att ge dig ett bättre liv i förlängningen.

I mitt fall så insåg jag att det inte bara var min normala stress, förvirring och trötthet när en kollega kom in i mitt arbetsrum och berättade något för mig. Jag såg hans mun röra sig, hörde vagt att han pratade, men min hjärna kunde inte urskilja vad han sa. Hjärnan orkade inte längre fungera. Var lite som på film faktiskt, surrealistiskt.

Min läkare ville jag skulle vara sjukskriven rätt länge så till slut fick jag besök av någon från försäkringskassan (minns inte riktigt, tror hon var därifrån). Som då skulle kolla om jag simulerade. Intressant samtal då jag så klart ville bli bra snabbt och jag frågade henne om fanns mer hjälp, program eller annat de kunde erbjuda? Vilket de så klart inte hade, så hon backade, nej nej, fortsätt vara sjukskriven du tills du mår bra, hejdå

Ja, många människor har någon märklig syn om att arbetskapacitet och förmåga att hantera olika situationer är oföränderlig. Man kan höja sin arbetskapacitet markant och man kan även utveckla sitt sätt att arbeta på så att man inte drar på sig stress i alls samma utsträckning. Man kan även lära sig att vila mycket mer effektivt.

Många människor är så svaga att de blir utbrända av ett vanligt jobb.

Sök hjälp nu, innan det blir värre. Jag hade hört det där om att inte kunna ta sig ur sängen. Förstod inte det trots att jag jobbade nio år på sex år och dessutom under fruktansvärda förhållanden. En dag vaknade jag och kände inte kroppen. Som jag brutit nacken och inte kunde röra mig. Då förstod jag.. Än idag kan jag inte ha mer än en sak i kalendern/dag vilket är en förbättring. Tidigare innebar ett läkarbesök en fullbokad vecka. Tyvärr är vården av UMS inte särskilt utvecklad. Särskilt när man nått en viss ålder. Sjukkassan väntar nog på att ge mig sjukersättning tyvärr. Chefen kommer undan arbetsskadan han orsakat och jag får skylla mig själv.

Jag skulle vara försiktig med att använda ordet svaga, om jag var du. Du skall bara vara tacksam att du inte är jag. Men det känns som att det inte är ditt problem.

Utbrändhet är en social konstruktion

Det ni beskriver är inte kliniska symptom utan en socialt betingad reaktion på otillräcklighet, överbelastning eller att man inte är nöjd med sitt liv.

Du behöver inte bli sjukskriven och gå ut i skogen och plocka bär. Analysera istället vad du inte är nöjd med i ditt liv, och förändra detta.