Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Om jag inte känner till, eller kan gissa mig till, genus hos den jag talar om använder jag förstås hen. Det är bland annat därför det pronomenet finns. Folk som tar illa upp över att jag refererar till dem på det sättet kan upplysa mig om vilket pronomen de föredrar i stället, så använder jag det. Detta är allmän hyfs och gäller på alla håll. Berättar någon att de föredrar hen använder man förstås hen om den personen, om man inte är en tölp.

Har jag påstått att du har sagt att olika pronomen inte finns? Eller är det något du kände för att läsa in i det jag skrev?

I dina ögon, ja, eftersom du inte vet bättre och verkar föredra att förbli i något slags politiserad okunskap om de här sakerna. Frågan är varför du berättar detta i det här sammanhanget.

Som sagt, jag tänker inte medverka i ditt projekt att dra tråden off-topic. Det hjälper inte hur mycket du än gråter över att jag är en hemsk feminist.


Nej, men jag utgår från att du kan backa upp ditt påstående.

Känner du inget inre motstånd när okända personer högre upp på samhällstegen använder dig i sitt experiment? Och att de faktiskt manipulerar dig?

"Till min ursäkt må lända, att då man diskuterar med NN blir man något enfaldig, liksom man blir något sotig då man hanterar sot" (H. B. Palmaer)

Ungern framhålls ju av många neofascister som idealriket på jorden! Märkligt att ungrarna klarar sig så bra med ett enda pronomen, ő, som motsvarar både svenskans han och hon! Synbarligen utan att därav drabbas av den fördärvliga könsförvirringen Sverige för närvarande utstår, där nästan alla småbarn vill låtsas som det inte hade någon betydelse vad de har mellan benen!

Nu är det ju inte endast ungerskan som använder ett gemensamt pronomen för han och hon. Det finns även i finskan (hän). Det som är uppenbart är att man i dessa språk i högre grad, än som nu blivit fallet i svenskan, använder andra former än det könsneutrala pronomenet, exempelvis namn, yrkestitel, hårfärg etc. Många som använder »hen« i svenskan gödslar med ordet och får texter med överdrivet/onödigt många personliga pronomen.


Se svaret ovan.

Det finns alltså andra sätt att uttrycka sig än att fastna i han/hon eller påfundet »hen«.

Håller inte med, uttalet och därmed luftflödet i munnen skiljer sig. Att "han" och "hon" flyter lättare är nog anledningen till att en av dem inte blivit "hen" under årens lopp.

Fast "den", rimmande på "hen" har ju i stort sett ersatt könsbundna pronomen i dagligt tal såväl som text, på tal om annat än människor! Fraser som "Men kyrkan, den [sic!] riksens klenod, hon är räddad" hör en gången tids poesi till!

Manipulerar mig, hur? Jag har alltid hatat att i onödan skriva sådant som "han/hon", och jobbiga konstruktioner med "vederbörande"! På den punkten ser jag mig snarare som en föregångare ifråga om "hen", alltsedan ordet på försök lanserades av tidningen Ny Teknik någon gång på 90-talet!

D är en plosiv konsonant och till viss del den direkta motsatsen mot H. E följer väldigt lätt efter ett D, man använder den luft som stoppades när man uttalade D-et.

Politiskt eller politiskt laddat. Tomato tomato.

Du får gärna skriva jättelånga inlägg om dina åsikter om kulturmarxismen om du vill. Jag ser dock inte riktigt varför du riktar de inläggen till mig, då jag inte en enda gång förnekat att det finns många som använder ordet hen i politiskt syfte. Jag bara konstaterar att det faktum att du skriver så mycket om politiken visar rätt tydligt att ditt motstånd mot ordet till absolut största delen beror på att du ogillar kulturmarxismen och postmodernismen. Att ordet skulle vara politiskt laddat - oaktat på vilket sätt - spelar uppenbarligen en väldigt sekundär roll.

Det är väl inte särskilt anmärkningsvärt att man använder "den" med syftning på "klenod"?

Exakt! Av ren princip ska dessa postmodernistiska påfund motarbetas.

Vederbörande funkar utmärkt, är därtill rätt språkligt estetiskt.

Ja, jag tror helt enkelt att du har fel.

Tänker även på saker som att i vissa sammanhang så försvinner bokstaven h rätt duktigt när man ska säga han och hon. Och att säga en istället för man är inte helt ovanligt. Det förekommer både bland rödstrumpor och i vissa dialekter.