Hur vet man om man "gått in i väggen"?

Om jag ska tolka mitt mående så kan jag med säkerhet säga att jag har alla tecken på utbrändhet. Folk i min omgivning har också påpekat det under flera års tid.

Men ofta när man läser om folk som gått in i väggen/blivit utbrända så beskriver många det som att de helt plötsligt inte tar sig ur sängen, eller att det liksom bara tar stopp. Så känner jag det varje dag, men vadå, man måste ju liksom bara upp och igång? Jag kan ju inte bara strunta i allt jag måste göra!

Jag vet inte vad jag ska göra. Mår så fruktansvärt dåligt och det känns som att jag ska gå sönder av stress. Hjärtat bultar, jag glömmer allt (häromdagen slog hjärnan totalt av så jag kom inte ihåg hur jag skulle göra för att öppna kylskåpet) och jag känner bara motvilja mot allting. Det enda jag vill är att sova, men när jag väl får chansen så kan jag inte.

Jag skulle säkert bli sjukskriven om jag gick till läkaren, men det känns som att det skulle stressa mig ännu mer då jag vet hur många som skulle bli drabbade om jag inte dök upp.

Hur vet man om man är utbränd? Ska man köra på tills det bara tar stopp? Är jag bara vek?
Erfarenheter?

Låter som du bör gå till läkaren snarast. Att andra blir drabbade på jobbet för att du eventuellt blir sjukskriven ska du inte tänka en sekund på. Sånt ordnar arbetsgivaren. Det är ditt liv och om du väntar för länge med att söka hjälp så blir vägen tillbaka jobbigare.

Du är redan utbränd. Men du känner ansvar och det är den grejen som gör att de flesta inte stannar i tid. Du har starkt psyke så du kan fortfarande tvinga dig.

Men din kropp är slut, så ja, en dag kommer du vara på jobbet och bara sätta dig på en stol och du kommer inte ens kunna resa dig för att pissa. De kommer att komma med ambulans och hämta dig.

Inga egna erfarenheter men hört detta hända.

Ändrar du inte hur du lever kommer det gå åt helvete. När du inte längre kan skapa kortisol, då funkar ingenting i kroppen.

Du måste låta andra ta ansvar med.

Att gå in i väggen betyder oftast att minnet blir trasligt,svarar inte på tilltal,bä svårt att sitta stilla, svårt att komma igång och avsluta saker. Ögonbrynen börja vicka.

Det som är det bisarra med utbrändhet. De som drabbas brukar hävda att de är starka och tar ansvar, när utbrändhet i sig är ett kvitto på att de är väldigt svaga psykiskt och dessutom inte tar ansvar.

Ingen kommer att tacka dig för att du kollapsar på din post. Men du kan ännu tacka dig för att du inte gör det- DVS om du går till läkare nu!

Tråkigt nog så är det fullt möjligt att dina kollegor kommer att tycka att det är lite av en lättnad att du äntligen lägger dig till sängs.
Även om de tycker att du i övrigt är en underbar kollega.
Är du under verklig utbränning är det inte otroligt att du visserligen jobbar som fan i bemärkelsen att du tar slut på dig själv varje dag, men att du tex inte kan improvisera, inte skilja mellan viktigt och bråttom, inte vara så flexibel som du en gång var. Kanske har du utvecklat strategier för att överleva dagen som innebär att du krånglar till någon annans arbete, tex genom att aldrig göra vissa saker på förmiddagen andra alltid på förmiddagen pga hur din kraft fördelar sig, inte beroende på teamets behov.
Du kan alltså vid det här laget framstå som lite stiff och svår att jobba med.

Det måste inte vara såhär, men delar av det kan stämma.

Sök läkare!

Jag brände mig på ett jobb för 20 år sen, jag jobbade 7-19 måndag till fredag, ingen lunchrast utan jag åt en macka medansvar jag stressade runt med en massa göromål och konstant stress.
En morgon kom jag inte ur sängen, jag blev sittandes på sängen och var helt tom i huvudet.
De ersatte mig med två andra som inte hann med det jag gjorde.

Var tillbaka ett par månader senare, gick nästan in i väggen för tre år sen men fick god backing av sambon då vi i sex månader jobbade 7-23 i princip plus helger.
Firman gick underskott så vi slogs för våra jobb.
nu har jag bara ett fåtal övertidstimmar det senaste året och lägger mer tid på familj, vänner och egentid med mina hobbies.

Om jobbet bränner dig så bör du byta, en vän av mig hade ett helvete i flera år där han bytte position på jobbet men det fungerande inte förrän han bytte firma. Han kom tillbaka men det tog många år

Mycket bra svar! Har själv varit ”utbränd” men kämpade på tills jag plötsligt sket i allt istället för att söka hjälp. Att inte söka hjälp i tid är nog det enda jag ångrar i livet då det verkligen blev konsekvenser.

"Hur vet man om man "gått in i väggen"?"
Bula i huvudet.


Du känner att allt är jobbigt så till den milda grad att ALLT är oövervinnerligt. Minsta grej är ett enormt hinder där du inte kommer över. En räkning, handla mat osv.

Brukar faktiskt vara precis tvärtom.
De som verkligen blir utbrända och går in i väggen är folk som bortser från alla varningssignaler och kör på tills kroppen till slut stänger av. Vanligen karriärister eller streberar med otroligt hårt psyke och ett extremt driv som gör att de inte accepterar att det finns begränsningar för vad deras kroppar faktiskt klarar av förrän kroppen rent faktiskt visar var gränsen går.

De du pekar på är folk som inte går in i väggen och blir utbrända utan folk som kastar in handduken och ger upp självmant, vilket är något helt annat.

Det är helt enkelt två väldigt olika scenarion.

Ja medhåll på detta. Lätt för någon att sitta och säga att utbrända inte tar ansvar om man fortfarande lever i en värld där det bara är för den utbrände att "skärpa sig" när det i verkligheten är hormoner och kemikalier i hjärnan som stänger ner hela skiten och får dig att sitta helt mentalt död i ett hörn.

Som TS skriver, man tar sig inte upp ur sängen men gör det ändå. Ja så är det för de flesta av oss som varken älskar morgonen eller längtar efter tråkiga diskussioner på morgonmötet eller dryga kunder. Men det är inte samma som att vara utbränd. Då är det liksom kört, det spelar ingen roll hur du försöker, det är vila vila vila som behövs. Det här med att inte klara öppna kylskåpet etc är nog bara tidiga tecken på att du hsr god potential att inom kort gå in i väggen. En bekant har i efterhand, innan det small till rejält insett att vägen till att gå in i väggen var flera år av stress och mildare symptom.

Du är utbränd, sök läkare och vård.

Gå gärna i skogen en timme per dag.

Skogen har inga krav på dig.

Skaffa gärna en sysselsättning du kan utföra 2 timmar per dag med lärare.

Fråga på jobbet om du kan få så lite att göra som möjligt. (Vet inte hur du ska ordna detta men försök).

Berätta att du älskar att jobba men att du aldrig vill ha några som helst krav på dig. (Vet inte hur du ska ordna detta heller men försök

Gå ner i arbetstid till 2 timmar eller 4 timmar per dag.

Tänk nu såhär.

Lever du för att jobba eller jobbar du för att kunna leva?

Inse att det finns otroligt mycket i livet att uppleva och njuta av.

Utan att du ska jobba ihjäl dig.

Och om du känner att du kan lite längre fram i livet, försök gärna hjälpa en ny människa varje dag med något litet och enkelt

Utan att det ska vara några krav på dig förståss

Det kan hända att du får bli fullständigt lycklig

Hoppas det funkar

Lycka till nu