Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Hatar är väl ett starkt ord, men jag är förbannat trött på kvinnor och deras upptagenhet med den egna kroppen. Det ska smörjas, skrubbas, sköljas och kammas. Det gör alltid ont någonstans. Självvårdsprojektet är fullt i paritet med ett husrenoveringsprojekt, och kostar ungefär lika mycket pengar.
Detta har spårat ur fullständigt, framför allt i en tid då allt ska problematiseras och medikaliseras. Under nittiotalet så hade var och varannan kvinna "fibromyalgi", vilket bara var en omskrivning för en upptagenhet med kroppsliga sensationer. "Värk som rör sig runt" var en av kriterierna, vilket jag tror att praktiskt taget alla kvinnor jag varit tillsammans med har haft. "Åh, det är något som tar emot i låret efter promenaden i fredags". "Åh, så ont jag har i axlarna! Jag MÅSTE bara ha massage den här veckan!". "Jag har KNUTOR i hela ryggen, efter all stress den här veckan!".
En av mina döttrar har kommit i tonåren, och hon har börjat precis så där. Jag antar att det är helt naturligt, men helvete så störigt det är, och så svårt att det är att relatera till som man.
Jag har förklarat gång på annan för de kvinnor jag levt med, att jag normalt sett inte säger något om jag har ont i kroppen, eller känner att det stramar någonstans. Först tror de mig inte, sedan undrar de VARFÖR? Då brukar jag svara att om jag gnällde på som en kvinna om mina krämpor, så skulle de tröttna på det ganska fort. Och de har det ju lite motvilligt tillstått, nästan allihop.
Känner igen det där, särskilt från min senaste tjej numer ex. Varje dag var det nånting. Hade hon inte ont i huvudet så hade hon ont i magen. Var det inte magen så var det i knäet. Var det inte knäet så mådde hon illa av stress, om inte av stress så var det utmattning. Hon knaprar alvedon så ofta att hon säkert knaprar fler tabletter på en månad än vad jag har gjort under min livstid.
Jag började påpeka lite smått att hon har för fan ont nånstans varje dag, oftast huvudet, vad är det som händer? Är det inte jobbigt? Jag minns inte ens när jag hade huvudvärk sist men jag minns hur jobbigt det kan vara och känner att jag inte ens hade pallat leva om jag hade huvudvärk lika ofta som hon har.