Bonus son, vart går gränsen?

Har en relativt nystartad relation med en tjej och allting känns sjukt bra. Hon har även en yngre son sedan tidigare vilket för mig absolut inte är något problem. Det enda för mig är ju, vart går gränsen och när kan jag ”säga till” om saker och ting?

Jag och grabben har klickat jättebra och jag brukar även ta hand om honom själv om flickvännen har något mindre planerat under dagen/kvällen, så allt där går ju som på räls. Har börjat märka mer och mer att grabben kan göra lite som han själv behagar utan några tillsägelser från mamman. Självklart kan hon ryta ifrån men hela grejen blir egentligen skit när grabben drar fram krokodiltårarna för att till slut få som han vill, vilket är lite irriterande..

Grabben har stoooor aptit och kan vräka i sig käk precis som en vuxen, vilket jag inte har något emot då jag bara är glad att han vill äta och kan växa, men problemet(?) är att där inte finns någon spärr riktigt. Kan äta en hel pizza för att direkt efter trycka i sig massvis med läsk, godis och chips. Ska kanske tilläggas att grabben är mellan 4-8 år, kan detta vara så bra, egentligen?

Missförstå mig inte fel, tänker bara på grabbens hälsa och bästa då han redan har massa problem med till exempel andning, knän och fötter, och är inte direkt den mest ”ut och springa av sig” barnet. Använder ofta sina tårar när han blir tillsagd att göra nånting själv, som exempel att ta på sig en tröja eller ett par skor, (vill inte tro att de faktiskt är så in i helvetes svårt att ta på sig kläder) vilket också slutar med att han får precis som han vill.

Jag tycker om ungen och kommer behandla honom som min egna, inget snack om det, men finns där någonting man kan göra i detta? Vill ju inte han ska må dåligt eller något sånt och jag vill ju inte han ska äta ihjäl sig och att de kanske kan leda till sjukdom eller nåt..

Diskutera det med mamman vissa har ju lyx och kan äta hur mycket som helst utan att det påverkar kroppen. Men det blir inte så roligt när han blir äldre om det är tvärt om att han blir stor som ett berg. Ge förslag om mer sallad i veckan och bara chips och läsk till helgen.

Ta ett snack med tjejen och bestäm enkla regler tillsammans.

Sen äter man pizza en gång i veckan och dricker läsk kanske 2ggr i veckan (utöver det så dricker man lightprodukter, vatten eller mjölk).

Ingen unge mår bra av att bli övergödd. Det är därför som de klassas som barn tills de är 18, eftersom att de saknar konsekvenstänk...

Är det sonen (4-8 år enligt dig) som handlar föda till hemmet? Torde vara relativt enkelt att föregå med gott exempel om Ni inte gillar att pojken trycker i sig en hel pizza, chips, godis och läsk.

Notera att det är Ni som är vuxna.

Var som en storebror/nära vän. Guida, visa integritet och mena väl. Lyssna på din intuition, den vet vart er gräns går.

Låter fruktansvärt trashigt att låta ett barn i den åldern äta vad som helst och hur mycket som helst. "Växa"??? Tror du på allvar att det är ett problem för barn i Sverige att de inte äter tillräckligt för att växa? Det där låter som nåt som den korkade svanktatuerade morsan säger för att ursäkta sonen och du har plockat upp det.

Du måste våga säga till kvinnan/morsan vad du tycker och vilka regler som ska gälla. Ni måste vara konsekventa och visa samma front mot barnet annars blir det tokigt.

Det är ju ett rent helvete det där att få att göra med andras barn. Nog jävligt att ha med egna att göra.

Jo eller hur. Verkligheten är inte så enkel.

Jo, har tänkt i de banorna, men hur ska man ta upp det utan att det misstolkas?

Han har ju redan börjat växa på olika håll, rädd bara att det går utför och att det leder till saker och ting han inte ska behöva genomleva..

Hur gammal är du? Varför i helvete dejtar du en singelmamma seriöst? Endast pumpa och dumpa när det gäller singelmammor.

Faktum är att du ALDRIG kommer att få full auktoritet att säga till hennes son. Men hon kommer garanterat begära att du hjälper till med kostnader, passning (som du redan gör), körningar och hämtningar.
Till slut kommer det när hon anser att du sagt till för hårt i din uppfostran dock.

-Du är inte hans pappa.

Eller från sonen:
-Du är inte min pappa, dra åt helvete!

Dra dig ur medans du kan.

Är som sagt en relativt ny relation och vi bor inte tillsammans än därför jag skrev inlägget.

Handlar inte om jag INTE gillar att han äter som han gör, menar bara att det inte kan vara allt för bra för hans hälsa att redan i så pass ung ålder ha problem med kroppen på grund av hans vikt, det är det jag försökte få fram i mitt inlägg, ber om ursäkt om det inte va så tydligt

Allvarligt nu, om en pojke på mellan 4-8 år kan äta en hel pizza så måste han vara så pass överviktig att han behöver hjälp. Om han dessutom kan äta massor av godis och dricka massor av läsk efteråt så måste han vara i den storleken att mamman inte ser efter sin sons bästa.
Hur pass mycket tänker tjejen på sitt barns välmående egentligen?

Jag har vart extra-farsa i drygt 10år och har inte en enda gång fått nåt sånt kastat i ansiktet.
Om man behandlar människor med respekt så får man respekt tillbaka oxå.