Vi med diagnosen schizofreni.

Har inte diagnosen schizofreni men har alltid undrat över detta,om schitzofreni kommer ifrån trauman man varit med om som hjärnan inte har kunnat bearbeta,och att detta triggar fram en psykos?

Ni med diagnos hur är det för er?

Nej utan detta är på riktigt dom sätter en diagnos bara för att maskera övervakning

Hej!

Detta. inlägg är väldigt känslig.

Jag och min syster växte upp i en mycket våldsam miljö. Jag såg grov misshandel ofta och hemska mordförsök- och äckliga swingfester som de hade i vårt lekrum- som de besudlade....

Mun syster utvecklade scizofreni vid 28.

Hon har attackerat mig i min egen lägenhet, rivit sönder mitt ansikte- jag fick släpa henne ut ur lägenheten i hennes hår!

Denna attack hände ännu en gång.

Sista attacken tog hon stryptag på mig när hon puttar ner mig i soffan: hon väger mer än 120 kilo- jag hade inte en chans mot henne! Jag fick be om och om igen"ska du mörda din lillasyster" till slut släppte honom mig. Polisanmälde detta- men de la ner det som syskonbråk.

Jag har drömt att hon jagar mig med en kniv och ska mörda mig....

Det svåra med detta är att hon är den enda jag har och som jag VET hon gör vad som helst för att hjälpa mig i mitt liv.....Jag vill inte förlora kontakten med henne- hon är mitt allt!!!!
Hon dricker alkohol dagligen- bör jag ringa hennes läkare??? Känner mig rädd för henne ibland....

Min farsa har tydligen får diagnosen Schizofreni (dock enl. en släktning). När jag själv läser om diagnosen kan jag tycka att en stor del av symptomen (de negativa) mer verkar ha saker gemensamt med depression, ångestsyndrom, utmattning och olika diagnoser, t.ex. ADHD.

Personligen har jag aldrig märkt något med farsan, annat än att han blivit deprimerad - primärt genom sina föräldrars alkoholism, att han blev lämnad av morsan (och därmed hamnade i alkoholism själv). I och med detta har han varit avtrubbad, haft svårt med det känslomässiga kopplat till andra människor etc. Men i övrigt en jävligt smart, vältalig och alert individ. Han har inte varit problemfri - men jag upplever det mest vara kopplat till ett destruktivt alkoholmissbruk. Om han inte var full (eller lättretligt bakis) var han som vilken människa som helst.

När jag samtalar med honom idag är det dock ett jävla paket och jag känner inte igen människan överhuvudtaget (han är idag ~63 år gammal). Och ett liv av supande, depression och sköna mediciner från svenska psykvården gissar jag påverkar där. Men i hans fall undrar jag om diagnosen som sådan verklig är rimligt.

Om ja, då är det väl bara vänta - då schizofreni kan vara ärftligt.

Jag kan känna igen mig i en del av de negativa delarna av diagnosen - där jag i perioder isolerat mig själv, haft svårt med motivation etc. Men jag känner inte igen mig i några av de positiva delarna. Inga hallucinationer, inga vanföreställningar, inga röster etc.

Jag har däremot genom hela livet fört dialoger med mig själv hemma, om jag kör bil eller liknande. Ibland t.ex. att jag låtsas sitta i en arbetsintervju med en arbetsgivare - INFÖR att jag ska på en faktisk arbetsintervju, lite som hypotetisk förberedelse, att träna på mitt tal. Men även liknande samtal med mig själv som inte har ett framtida eller verkligt mål, t.ex. om jag skulle bestämma mig för att ge mig in i politiken eller om jag skulle nå framgång med min musik - hur skulle jag då tala i en intervju, ett tal eller liknande.
Men jag upplever det inte som vanföreställning, bara en konstig grej jag haft med mig för att förbereda mig i olika områden jag är intresserad av... eeeeelleeeer?

Ni med fastställd schizofreni - hur yttrade sig era tidiga symptom?

Vad är det för hallucinationer man kan få?
Går det att beskriva det ni ser?

När man är illa och långt gången korsar alla diagnoser varann.

Låtit min farsa bo hos mig senaste halvåret i en liten etta, satan vilken psykisk misshandel och medberoende man blivit. Kraschade totalt själv precis och var tvungen att ringa soc. Har inte varit någon ängel själv, och provocerat när jag inte borde vilket ger än skuldkänslor, men dom spelar han på konstant ändå. Droppen var när han påstod att jag var skyldig matpengar när jag tagit bröd, medan han skulle bidra till hela hyran vilket han betala runt 25-35% av. Söka boende varje dag även en del av avtalet, inte ett enda boende söktes. Hasch ska fixas också, schysst mot sin son som är helt nedbruten och jobbar arslet av sig och kan inte ens få komma hem och få återhämtning.

Han är diagnoserad bipolär, men vet att han inte är det i grunden. Lätt att skylla på det, när man tagit amfetamin i perioder under livet och även som barn. Självklart kan man utveckla det med tiden, så ja, kanske inte ska motsätta mig allt för mkt.

Visar schizofrena symptom, främst när han röker hasch vilket inte är så konstigt.

Satan vad sorglig historia, varit helt jävla off och borta i 17 år. Riktigt jobbiga barndomsminnen även, trots att han var en bra pappa tills mina föräldrar skilde sig när jag var 6. Efter det slutade han att bry sig.

Att prata högt för sig själv är inte schizofreni, snarare tecken på hög intelligens.

För 23 år sedan så bytte människor utseende och beteende för mig till smådjävlar(utan horn men läskiga i början i alla fall) & demoner, poltergeists. Jag ackrediterar det till att jag lever i en simulation, jag tror inte på att en sjukdom kan prata & visa en saker då jag inte är född på 1800 talet.

Du behöver nog inte oroa dig, din pappa fick det mest sannolikt pga alkoholen. Det är ganska vanligt efter lång tids alkoholmissbruk.

Men mediciner lindrar väll sådana symptom?

Finns det någonting som hade kunnat övertala dig att detta inte är en simulation?

Rent logiskt & matematiskt sett så är det alltid en 50% chans att en verklighet är en simulation.
Det finns massor som pekar på att den är det, spöken, röster, "hallucinationer" osv och absolut ingenting som pekar på att den inte är det.

Men mår du inte dåligt då om det är din bild utav hur världen är?

Nej inte alls, jag gillar matrix filmerna och liknande filmer så.