Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Acceptans av människans begränsningar (klassicism i filosofisk mening)
Kulturpessimism
Kjell Höglund är en skicklig textförfattare som träffar väldigt väl på de här punkterna.
Man vänjer sig dryper av tragisk realism: en acceptans av verkligheten och ett avvisande av utopier i sin enkelhet, samtidigt som den är djupt pessimistisk kring samhället - med en underton av humor. Jag tolkar den mer som en ironisk-syrlig beskrivning av hur vanligt fôlk lever än ett imperativ till det mediokra.
Genesarets sjö är mer svårtolkad, men bockar av punkterna genom sin idé att den lilla borgerliga kulturvärlden (vernissage, portvin, kex) inte kan skydda mot den existentiella stormen. Texten rör sig från sensorisk idyll:
"Dina kyssar smakar smultron och mjölk"
"Mina minnen är som körsbär i punsch"
…till en spricka som öppnar sig i form av grav- och ruinkänsla:
"Mitt yttre är en vitmenad grav"
"I mitt inre är det fullt med de dödas ben"
Texten tycks handla, bland annat, om någon som försöker uppnå en omöjlig stillhet genom borgerliga medelklassiga kulturritualer men livet och tiden smäller vederbörande i ansiktet.
Man kan börja med de här två låtarna som inkörsport. Höglund är filosofiskt, andligt och litterärt orienterad, och kulturpessimism återkommer ofta som tema. Han har också en bakgrund i proggkretsar - men utan plakatpolitiken.
EDIT:
En bonus:
Höglund har blivit gammal
https://www.youtube.com/watch?v=t7_oHMVUo10
Den texten talar för sig själv.