Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Nej och ideén om att man själv måste vara i detta fall trummis för att kunna "påstå" saker är befängd.

Entwistle var en fantastisk basist. Moon var ingen fantastisk trummis. Ikonisk må han varit, men av sin framtoning. Sen kan du svära och bli kränkt hur mkt du vill.

Jag älskar flamingokvintetten.
Härligt sound och Hasse Carlsson som sjunger de flesta låtarna är den bästa dansbandssångaren.
Flamingo är det blästa dansbandet.
Har gillat den sedan 80-talet. Då var jag tonåring

The Boppers är också bra.

Du skrev att Keith Moon är överskattad och då undrade jag vad dina referenser är.
Menar du fortfarande att alla dessa trummisar och andra musiker som hyllar Keith Moon
gör det för att han var en rolig snubbe. Och ja, absolut väger det tyngre om ex.v. Joe Pass
hyllar en gitarrist än om du gör det . Annars skulle det inte finnas någon musikalitet eller
yrkesskicklighet. Allt är inte subjektivt, det finns även objektiva sanningar.
Keith Moon nämns ofta som en av de bästa trummisarna, just för sin unika banbrytande, spelstil.
Och då pratar vi inte om antal slag / minut på en virveltrumma eller rent tekniskt.
Precis som Hendrix revolutionerade gitarrspelet.
Kan bli trött på alla dessa som kräker ur sig att artister är överskattade.
Att man inte gillar någon är en annan femma.

Precis. "Överskattad" är en term som har missbrukats till förbannelse. Många tror att bara för att man inte gillar en stor artist så är den automatiskt överskattad, vilket är felaktigt. Det är så många andra grejer som spelar in. Jag exempelvis är inte stormförtjust i Jimi Hendrix (även fast jag gillar några låtar på hans skivor), men hans betydelse för musiken och gitarren gör att jag inte kan kalla honom överskattad.

Och angående The Who. John Entwistle gillar jag som fan, men varken Keith Moon eller Pete Townshend har fått mig att höja ögonbrynen. Sistnämnda är bra på att svinga med armen och har skrivit en del bra låtar, men gör det honom verkligen till en fantastisk gitarrist?

Ett minimikrav är ändå att en trummis ska kunna hålla takten. Moon kunde inte hålla takten för fem jävla öre. Inte visste han heller när det var dags att lämna andrum mitt i hamrandet och ge låtarna lite luft. Men han var uppseendeväckande tack vare sin unika stil. En excentrisk trummis är inte per automatik lika med en bra trummis.

Men sedvanlig konsensus är ju återigen att man kan inte kritisera vissa musiker. Det är Dylan-fanboysyndromet. Ajabaja. Sen kvittar det om mina favoriter som t.ex Neil Peart hade Moon som idol tack vare hans frenetiska stil. Peart visste mycket väl om vad Moon inte klarade av, det var inte det som var hans grej. Och i all välmening, du ställer krav på att jag ska komma med referenser och att jag inte kan uttala mig samtidigt som du inte har öra nog att höra vilken magnifik trummis Mitch Mitchell var?

Det här är dock som sagt tråden för kontroversiella åsikter, så det är bara att tugga i sig. Godafton!

Exakt, de använder ordet överskattad fel. Ungefär som att personen tror att de sitter inne med någon slags sanning, som hela övriga musiketablissemanget har missat. Typ Miles Davis förtjänar inte sin plats bland jazzens giganter

I Keith Moons fall ersattes han av Kenny Jones en minst lika bra trummis, tekniskt sett.
Anledningen till att Keith Moon tillhör de stora trummisarna är att han hade en väldigt unik och banbrytande spelstil. Tidsperspektivet spelar faktiskt roll. Han bröt mönster precis som Hendrix.
Sen spelade Steve Ray Vaughan kanske skjortan av Hendrix, det är en annan femma.
Gamla jazztrummisen Gene Krupa är också en legendar. Är han överskattad för att Billy Cobham kom fram? Nej det är han givetvis inte.

Vad beträffar Pete Townshend är han väl som många andra i branschen, rutinerad och har gjort sina 10000-tals timmar på scen och i studios. En bra gitarrist, utan att vara fantastisk. det är väl inte många som påstår det heller. Samtidigt är han hjärnan i The Who, kompositören. En bra låtskrivare vars aggressiva spelstil passar bra i The Who.
David Gilmour i Pink Floyd är inte heller något tekniskt monster, ändå är en del av hans prestationer
i Pink Floyd världsklass. Så Townshend passar i The Who och Gilmour i Pink Floyd. Rätt man på rätt plats och båda viktiga för sina band.

Bra att ni har höga tankar om John Entwistle i varje fall.

Jag vet att du gillar Genesis och även Phil Collins dyker alltid upp på listor över världens bästa trummisar. Helt rätt. Otroligt musikalisk, lysande fantasirikt trumspel på ex.v. de klassiska Genesis albumen. Det är givetvis vad man spelar som är det viktiga, lyckas man kombinera det med bra teknik. Uppstår magi. Collins tillhör också de finaste trummisarna vi haft, är givetvis inte heller överskattad.

Ligger nog en hel del i mycket som skrivs här. För övrigt så närmast avgudar jag David Gilmour (tillsammans med Eddie Van Halen min absoluta favoritgitarrist). Alltid en fantastisk ton och de absolut bästa bends som gitarrvärlden har skådat. Precis som du skriver så är han inte alls särskilt teknisk, utan har istället hittat sin stil och anpassat spelet otroligt bra efter både musik och sin förmåga. Det sistnämnda är enligt mig definitionen av en bra musiker, och det också anledningen till att jag ogillar två av Metallicas musiker (gissa vilka...). Deras förmåga är nämligen bedrövliga i förhållande till vad deras musik kräver.

Jag inte bara gillar Genesis. Jag ÄLSKAR Genesis. Världens bästa band, och mycket riktigt är Phil Collins en genialisk musiker och trummis.

Nej jag använder den i dess rätta kontext. Dvs Moon var hyllad av väldigt många, vilket jag anser oförtjänt av de orsaker jag lagt fram (i inlägget där jag inte citerade ngn för övrigt) - dvs jag anser honom överskattad. Exakt på samma sätt som du nyss använde termen underskattad om dina fotbollsspelare (ja, jag har kollat...), fast med omvänd betydelse. Hur är detta så svårt att förstå? För att det var obekvämt då Moon är en så fantastisk trummis?

Detta lär säkert trigga en del människor. men...

Captain Beyonds debutalbum är bättre än...

Led Zeppelins debutalbum.
Deep Purples debutalbum.
Rushs debutalbum.
Budgies debutalbum.
Wishbone Ashs debutalbum.
Queens debutalbum.
Judas Priests debutalbum.
Uriah Heeps debutalbum.

Och säkert en massa mer jag glömt.

Nu tycker i varje fall jag att det är en viss skillnad på att skriva ett inlägg om att någon är överskattad kontra underskattad. Det ena är en provokation.
Tror inte det finns många artister inom musikbranschen med en längre karriär, som är överskattade.
Historien skriver sig själv.
Om man tar Bergman inom filmen. Tillhör han de stora därför att han influerat en massa andra regissörer punkt. Det spelar ingen roll vad du eller jag tycker om hans filmer.
Monet, Manet, Degas, Cezanne tilhör de stora impressionisterna.
Keith Moon var en banbrytande trummis med en helt egen spelstil, beundrad av sin samtid, som har influerat en massa trummisar.
Alltid med på alla tänkbara listor över trummisar genom tiderna.
T.o.m. Neil Peart är influerad av honom. Hur kan du påstå att han är överskattad.

Jag antar att du hade gått igång om någon hade skrivit att Neil Peart är kass, överskattad.
Neil Peart är givetvis inte överskattad även om jag inte gillar Rush.
Han nämns också bland de bättre trummisarna absolut och jag hör att han är en bra trummis.
I Rush har jag problem med sångaren.

I fotbollsforumet tog jag upp ett gäng spelare som pågrund av att de inte gjort avtryck i landslaget,
troligtvis kommer glömmas bort av de flesta, samtliga höll väldigt hög kvalite i sina klubblag.
De tillhör de bästa vi haft. Och då såg jag i ett kommande historiskt perspektiv att de i så fall kommer att bli underskattade.
Det kan man givetvis argumentera emot. Lyckas man inte i landslaget, är man inte underskattad.
Och så är det kanske, att historien är rättvis och man får det man förtjänar i renome.
Skillnaden är dock stor mellan fotboll och musik. En spelare ser du i nutid, annars är det bara statistiken som finns kvar.
Det finns inte en massa gamla matcher med Pär Zetterberg på Youtube.
Musik däremot, där är det inga problem att lyssna på Billie Holiday 2022.

En annan stor skillnad är att musiker bokstavligen sitter och plockar ut andra musikers trix när de lär sig spela.
Kör Dylan låt på Dylan låt ex.v. Den blivande fotbollsspelaren har möjligtvis någon idol när de är 7 år.
Kanske håller på något lag. Hela musikerns utbildning bygger på att sitta och lyssna på andra.

I Musik till skillnad från fotboll pratar man också om olika genrer.
Stora inom bluesen ex.v. Bessie Smith, Muddy Waters, Jimmy Reed, Kingarna osv.
De är stora oavsett vad du eller jag tycker.
Bob Marleys betydelse för reggaens spridning är odiskutabel. Han kan aldrig vara överskattad.
Beethoven var inte omusikalisk. Det finns sanningar.

Nåväl jag antar att vi får överlämna det hela till trumvärlden.
Neil Peart med flera har inte fel.
Där är Keith Moon hyllad oavsett vad Krister Johansson i Malung tycker.

Jag tog ju t.ex upp exemplet med Neil i mitt föregående inlägg. Fast nä jag hade inte gått igång nämnvärt. Även om jag hade tyckt de hade generalfel. Men det får de tycka då. Vet med mig att jag tycker en hel massa musik/musiker är skit även om de hyllas av andra.

Och den där Krister Johansson i Malung litar jag f.ö inte på för fem öre

Mello/Eurovision har inte haft en enda låt av något värde sedan "Poupée de cire, poupée de son" av France Gall/Serge Gainsbourg år 1965.