Sämsta bilen du någonsin ägt?

Antar att du menar som tågen i Mälardalen = ibland, ibland inte och kanske.

Jo jag fattar vad du menar.
Av alla nyköpta bilar har BMW(4 st), Volvo(3 st), SAAB (5 st), Mercedes (2 st), JEEP(3 st), LAND ROVER (2 st) krånglat mest.
Renault (3 st), Peugeot (2st), Lexus(1 st), HONDA(1 st), Mazda(4 st) har krånglat minst bland alla nyköpta.
Lexus inte alls och Hondan endast körd snart 7 år utan minsta bekymmer.
4 något begagnade Suzukin har inte vållat mig några kvalitetsmässiga problem.
Men en nästanny NIVA desto mer kvalitetsproblem.

Jag gissar att i gruppen "bilar som krånglat" räknar du också in bilar som du helt enkelt sabbat på grund av att du inte vet vad håller på med? Du lyckades ju dra gängpaj på alla 4 hjul på en BMW...

Fast 30 nya bilar är bra jobbat, jag förmodar att du säljer av dom så fort du kan när du skruvat sönder dom (dvs inom något halvår)?

En BMW 525 m-sport- 04 inköpt av en bilturk i en förort utanför Sthlm. Big suprise va!!?

Ung och dum, hade gått 19k mil. Däremot är det än idag den skönaste bilen jag åkt i, och då har det varit många nybilsköp efter det! Älskade den där jäveln som tio innan mig hade ägt 🤣

Man måste göra sina dåliga köp för att bli bra på det sen, så ser jag det 😎 nu är jag frälst i merca, bara tysken duger för mig sedan den där skrothögen

Renault 5 1978. Dålig bil men fina minnen. Som när man släppte den i friläge i lätt nedförsbacke, lät den rulla mot ett plank, för att sen springa efter och kasta sig in i den famlandes efter handbromsen innan planket nåddes. Som förströelse….

Det måste ju vara min mosters gamla Moskowitz eller jag ärvde den efter henne hon dog ju knall och fall, alla trodde hon skulle överleva bilen, men icke så jag fick ärva den och nu har min systers son börjat renovera den, hur dum kan man vara? Ja ja heter man Torsten så är inget omöjligt tydligen.

Saab 9-5

Jag vet att jag skrivit om denna i massor av trådar, säkert denna också men det förtjänar att hamras hem gång på gång:

R4 Laban

Jag hade den bara ett kort tag men besvärar Er inte med historien denna gång då den berättats minst tre gånger förut.

Som bonus erbjuder jag en bil som var ännu sämre. Ja, det är faktiskt möjligt. Den var dessutom ny och inte 14 år gammal som Laban var då jag hade den.

Citroên DS19 - "Paddan". Det var första årsmodellen dvs en -56:a och fanns i familjen före min tid. Bilen var så dålig att den i praktiken var okörbar. Köpet hävdes och en annan ickefransk bil inhandlades.

Hade i början av 2000-talet en Saab 95 från -74 som var klappslut redan vid anskaffande. Tror jag lyckades köra ett par tusen mil med den på två år, men ratiot mellan mektimmar och brukstimmar gick inte att justifiera så jag uppgraderade till en 240 för 3kkr som tjänade mig väl i flera år.

Fiat Mirafiori.
Fylla på kylarvätska hela tiden, skiten läckte som ett såll.
Hela bilen skakade 6.5 på Richterskalan om man vågade "accelerera" till 110 på motorvägen.
Vindbrus och vägljud var värre inne i bilens resonanskammare än om man suttit fastsurrad på taket.
Bagageutrymmet var nullspace.
Deformationszonen var hela bilens längd och lite till.
Luktade skit gjorde den också.
Positivt var att den var djurvänlig. Vid en krock med ett rådjur så hängde det på rådjuret att ringa 112 om man säger så.

Volvo V50 med etanol-motorn. Fyfaaan vilket skit. Motorlampan lyste konstant och den drack så in i helvete med olja. Lämpade över den till ett gäng däcksparkarkompisar. Hoppas de gjorde en lika dålig affär som jag gjorde.

Jag hade en egentligen ganska häftig bil. En Plymouth Cuda från 1970. Amerikansk muskelbil med big block-motor och massvis med hästkrafter. Det var bara det att den strulade så förbannat. Ena dagen pajade laddningsreläet och nästa dag gick kopplingen åt helvete.
Det var startmotor som gick sönder, slutväxel i bakaxeln som fick bytas och hela jävla elsystemet var en katastrof. Ibland var det endast blinkers som fungerade. Man fick bara att hoppas att det inte hände när det var alltför mörkt ute.
Just det... förgasarbränder hörde tydligen till vardagen när man åker amerikanskt. Ett motorfäste sprack och jag fick ha hjälp med att svetsa i motorblocket. Förmodligen har jag förträngt mycket då detta var på det glada åttiotalet.

Sen hela konceptet med 400hk och torsionsfädring fram och bladfjädrar i bak i kombination med trumbromsar och en glappig servostyrning gjorde körupplevelsen minst sagt spännande.