Mina tankar efter sjätte avsnittet.
Martin: Jag gillar inte när det blir för sött.
Jonas: Ska vi göra det lite syrligare?
Louise och Jonas
Äntligen har expert-Kalle satts in, och är redo att släppa loss sin oefterhärmliga, upprätta hållning, vänligt paranta sätt och vakna blick på Louise och Jonas. Vid det här laget känner vi igen parets beskrivning av sig själva (som säkert stämmer fint) – "Louise känner, Jonas tänker". Riktigt hur detta hänger ihop med Jonas dragning mot ”exit-knappen” blir åtminstone inte helt klart för mig, men Kalles recept mot det är en dos klassisk KBT. Jonas ska ”stanna i känslan”. Det garneras med en gemensam övning (som, ärligt talat, mest verkar vara till för Jonas) ska de två färdas 25 år in i framtiden.
Kommer ni ihåg samtalet på Gröna Lund i förra avsnittet? Louise sa att hon vill att hennes partner ska öppna sig, och
vilja öppna sig, medan Jonas klargjorde att det blir upp till henne att gräva fram känslorna ur honom. I Jonas tal i Kalles soffa framkommer, kanske lite oavsiktligt, att denna dynamik kommer att kvarstå även i framtiden: ”Tack för djupet av känslorna som du har gett mig, sättet att känna före jag ska tänka.” Om det blir Louises uppgift att ge den mer rationellt lagde Jonas känslor (eller att gräva fram dem ur honom) i 25 år till är det bäst att hon har en tålig spade.
Jonas och Martin
För Jonas och Martins del tar avsnittet vid där vi sist lämnade dem: Jonas med en ledsam videodagbok, och Martin, som på något sätt till sist landat i den äktenskapliga bädden. Vi får också veta hur kvällen faktiskt artade sig: Martin hade ju fått i uppdrag av expert-Maria att rikta mer uppmärksamhet mot Jonas, och anordnade en helkväll där de skulle få tid för varandra. På vägen stötte de dock ihop med kompisar till Martin, vilket ledde till ”gafflande” (varför känns det som att Martin är typen som ofta och gärna ”gafflar” med folk han stöter ihop med på stan?) och, sedermera, en efterfest. ”Det blev komplicerat”, förklarar Jonas, som först försökte delta i ”gafflandet”, men sedan snopet fick åka hem ensam i en taxi när han inte ville följa med på efterfest. ”Ska jag åka hem med en sur och grinig person, eller ska jag ha jävligt kul?” frågar sig Martin. En rolluppdelning framträder här som vi ska återkomma till.
Bodil och Hans
Bodil och Hans får lite kameratid också denna gång. De trevar, men ”åt rätt håll”, spanar Jonas och Martin. ”Hon verkar lite mer avståndstagande, och han lite mer sökande.” Det är nog ett bra omdöme, också utifrån vad vi tittare fått se, där Hans hand verkar befinna sig i Bodils ansikte något oftare än hon vidrör honom. Bodils reflektion i slutet var ingen jätte-cliffhanger för mig. Utifrån det lilla jag vet tror jag ändå att Hans är tålmodig nog.
(Fortsätter
nedan.)