Citat:
Ursprungligen postat av
boboboxbox
Pröva själv att köra på halvljus och avgöra hur snabbt du tillryggalägger ljuskäglans längd i 80 km/h.
Skulle nog påstå att 2 sekunder är tämligen korrekt för de flesta bilar.
Ponera sedan att förarens blick låg i backspegeln under den första sekunden.
Vad finns kvar att göra?
Ett stillastående mörklagt fordon ståendes på körbanan är inte något man väntar sig eller är förberdd på.
Tänk själv de gånger det dyker upp en övergiven bil ute på vägrenen mitt i natten, utan ljus eller triangel.
För det mesta hinner hjärtat slå ett extra slag och "oh shit" hinner blixtra till i hjärnan. Sedan är man förbi.
Utom i detta fallet då - där bilen stod i körfältet.
Som sagt, det skall bli intressant att se vad åklagaren har, och hur rätten dömer.
En fällande dom ändrar helt förutsättningarna för motorvägskörning i framtiden...
Jo jo. Jag säger inte att det är en dans på rosor. Men likafullt. Vad jag gör när jag tvingas köra på halvljus är ju att dra ner farten avsevärt. Den vanligare sitsen då är ju landsväg för motorvägar är ju vanligtvis av en karaktär där det inte så ofta blir problem. Jag minns inget sånt tillfälle just nu, jao kanske vid dimma eller häftigt regn. Man slår av på takten. Det känns liksom inte lika bråttom längre när sikten är obefintlig. För mig i alla fall. Jag minns ett annat tillfälle, för länge länge sen. Jag gjorde en kompis sällskap som skulle hämta hem sin bil som hade stått ute på en parkering ett halvår eller så. Vid kusten. Visade sig bra att vara två, fast jag sov stora delar av resan och han körde själv. Genom östra Småland. Jag minns inte hundra hur han beskrev det men jag tror han bara hade helljus ett tag. Blev kolsvart när han bländade av. Vilket då gjorde körningen extra spännande vid möte. Möjligen löste sig saken med knappen man ställer om till dagkörning med, men med den i läge gick det väl inte blända upp antar jag. Hur som helst. Man anpassar sin körning. En väg är ingen alvedon som doktorn har ordinerat och staten skänker bort och som ska lösa alla dina problem. Däremot kan man visa tacksamhet o ödmjukhet över den för annars får man köra över stock o sten, lämna fordonet när det brustit och passera åsen med sitt bagage i en kappsäck på en snödjupspinne över ena axeln. Den enda axel som väl vid det laget är hel. Om du förstår.
Nå, även herrar Teslas o Volvos självkörande bilar borde väl ha ett o annat att fundera på här föreställer jag mig. Hur ska dessa klara situationen ifråga? Tvärnit? Kasta ut fordonet i vänsterfil? Montera murbräcka och fortsätta i samma hastighet ? Dra ner hastigheten vid halvljuskörning o begränsad sikt kan ju vara en början.
Nu kan jag inte utan vidare avgöra vad som vore lämplig hastighet men har man halvljussikt eller det är hällregn eller dimma eller rök från en skogsbrand som väller in över vägen så drar man ju ner hastigheten av ren självbevarelsedrift. De som har sån. I det läget bör ju inte en slagkryssare framföra sitt fordon i högre hastighet heller, än att den kan stanna. Även om skadorna på den chauffören kan tänkas bli lindriga.
Det jag tror kan vara en av de luriga faktorerna i detta fall är att lastbilen möjligen vill och behöver hålla en viss minimihastighet i backen o backens början för att minska risken för trassel hänförliga till ekipagets storlek. Eller det vore intressant att veta. För jag tror att lastbilen behöver sitt högra körfält även för att den inte vill ligga o växla fil o gasa o bromsa o svänga omkring. Det är svårt nog på platta marken. Den ska liksom ligga där den ligger gärna. För allas bästa. Men det är inte samma sak som att körfältet är rent utanför ljuskäglan. Och att ha kört över en barnvagn med flit eller av eget eller andras misstag känns förmodligen ungefär lika trevligt på trettio-fyrtio års sikt. Tretti ljusårs sikt kanske. Käglan där är stor så det räcker i alla fall. Tre grabbar är nog inte mkt lustigare att ha kört ihjäl. Och att va balt gör det antagligen inte bättre heller. Saker är förbjudna av en anledning... Och i det här fallet är det inte för att man blir på gott humör av det.
Jag tror alldeles säkert att chauffören kan ha haft orättvist svåra förhållanden att hantera. Och trafiksituationen måste ju medge att just hans fordon går att framföra säkert. Sticker lastbilen upp så att man drar med sig järnvägen när man kör under en bro så leder man om såna lastbilar på en annan väg. Liknande gäller om lastbilen är för tung för att passar ovanpå själv. Man testar inte o ser om det går. Det brukar finnas skyltar som det står max på. Och det är nog inte ett namn. Chauffören ifråga skulle troligen aldrig ha kommit på tanken att braka in i Hallandsåstunneln uppepå spåren och med kapat skåp som följd, och hoppats hinna igenom före ett mötande tåg. För då skulle han riskera göra sig illa.
Vägar av olika karaktär o modejanger är avpassade för funktion ihop med olika typer av fordon och transportmedel. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Vägen är det givna. Tung trafik är reglerad i mängder av avseenden, och det är där man också över tid förmodl har bäst möjligheter att ställa krav på aktualiserade kunskaper kring säkerhet o hur man framför sitt fordon. Lastbilen kan inte flyga. Inte heller kommer så många på att köra bilen i en hamnbassäng utan en färja under. Som nån stackare tvingats uppfinna o skruva ihop för att några andra ska kunna känna vind i håret istället för vatten.
Kör inte alls. Led om tung trafik. Anpassa. Vad som helst. Men skyll inte på döda ting.
Är min känsla.
