Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Motargumentet brukar handla om att vi inte väljer vem vi är. Om jag väljer en annan lunch än du väljer därför att jag fungerar annorlunda än du, utan att ha valt att fungera annorlunda än du, då borde inte heller lunchen vara ett fritt val.
Det motargumentet ser ut att vara ytterligare ett i raden av feltolkningar. Kan det vara så?
När jag smakar på orden;
att välja vem man är, så kan jag bara tolka dem på ett rimligt sätt.
Nämligen att det handlar om att ta ansvar för sitt liv. Att ta sikte på ett ideal och välja vem man vill vara. Och det har
allt med fri vilja att göra.
Vad betyder det annars "att välja vem jag är"? Flyttar man ribban för långt i den här diskussionen så försvinner begreppen ut ur existensen. Och då står man plötsligt med en hel hög av meningslösa ordkombinationer som troligen aldrig ens hade kunnat uppstå till att börja med, och som man dessutom flitigt använder sig av, trots att de, som sagt, förklarats meningslösa.
Två paradoxer i en mening där. Hur kan man försvara det undrar jag.
Citat:
Eftersom jag drivs av en materialistisk livsåskådning finner jag sådana resonemang ointressanta då argumentet som sådant förutsätter dualism. Om det existerar en process där själar skall paras ihop med kroppar så kan det vara ett val att bestämma vilken själ som skall få vilken hjärna. Har vi inga själar som skall paras ihop med kroppar så gäller istället identitetsprincipen där vår identitet definieras av våra egenskaper. Jag är den jag är därför att jag fungerar som jag gör och jag skulle inte kunna fungera annorlunda utan att vara en annan person.
Jag håller med om identitetsprincipen.
Jag kan bara tolka "själ" på ett rimligt sätt. Och jag kan bara tolka "dualism" på ett rimligt sätt.
(Om jag utgår ifrån ett materialistiskt perspektiv.)
"Själ" är ett gammalt ord som i det här sammanhanget representerar vår mentala modell.
Vårat operativsystem så att säga.
Återigen, vad skulle det annars rimligen kunna vara? (Ur ett materialistiskt perspektiv.)
"Dualism" betyder att vi gör en meningsfull distinktion mellan mjukvara och hårdvara, det vill säga mellan den mentala modellen (i vilken vi betraktar oss som "jag" den handlande agenten) och den fysiska verkligheten. Det är dualism för mig ur ett materialistiskt perspektiv, och det är ett rimligt perspektiv tycker jag, då det får pusselbitarna att hamna på plats.
Därför har jag inga problem att läsa definitioner av den fria viljan som nämner "metafysik" till exempel. Jag läser "den mentala modellen" och då stämmer ekvationen.
Den som läser "hokus pokus" däremot förstår inte innehållet. Det är därför förnekarna mer än gärna kastar såna definitioner av den fria viljan på dig. Ty de veta icke vad de göra.
Jag skulle säga att problemet med den här diskussionen är just avsaknaden av ett rimligt dualistiskt perspektiv. (Eller kalla det bara
meningsfull distinktion om du tycker att det passar bättre)
Jag har påpekat flera gånger hur alla motsättningar skulle upplösas om man bara skilde mellan vad som är den mentala modellen och vad som är den fysiska.
Då blir allt uppenbart. Det som inte ser ut att höra hemma i den fysiska modellen ska heller inte placeras i den fysiska. En veritabel förnekare här i tråden ville envisas med att placera allt i den fysiska modellen så till den grad att han slutligen var tvungen att placera även den handlande agenten där.
Då blir det fel.
Tolkningar som ser meningslösa ut tror jag är "felöversättningar" i en kunskapslucka mellan två paradigm, eller hur jag ska uttrycka det kort. Jag tror att meningslösheten har en gräns om du förstår vad jag menar.