Citat:
Ursprungligen postat av
HerrGickhan
Det som är ett faktum är att Rysslands invasion framför allt byggt på provokationen att Ukraina sagt sig vilja gå med i NATO. Ryssland har alltid uppfattat att Ukraina och Ryssland ska »hänga ihop« på samma sätt som Ryssland och Vitryssland samt i viss mån Kazakstan. Utan NATO-önskemålet från Ukraina hade inte invasionen skett, men givetvis låg den risken alltid i bakgrunden. Så har det varit sedan Sovjetunionen upplöstes.
Det innebär att när nu exempelvis Finlands försvarsutskott säger att Finland bör gå med i NATO för att världen ändrades den 24 februari 2022 så stämmer det givetvis inte. Så naiva kan inte Finland har varit. Det har givetvis alltid funnits starka krafter i Finland som haft ett NATO-medlemskap högt på agendan och självklart får de nu extra kraft bakom den önskan.
Om Ukraina inte börjat prata om en önskan att närma sig NATO hade det inte blivit en invasion. Att då säga att NATO-medlemskap är det bästa för Finland håller inte ihop. Det är det bästa sättet att skapa en aggression och det vet Finland.
Jag håller med om att NATO nu snarare blivit ett sätt att vara med i finrummet och nu används denna invasion framför allt som ett argument för att det måste ske snabbt. S i Sverige ser det plötsligt som ett legitimt sätt att få fler resor i västerled och fler möten att få vara viktiga på.
Det vet Finland lika väl som Sverige, men de vet också att Ryssland är försvagat. Nära statsbankrutt, ett krig som går illa, utesluten ur en massa internationella sammanhang. Putin antagligen sjuk. Samtidigt genomför västmakterna en fenomenal upprustning, även om man redan har ett kraftigt militärt övertag över Ryssland. Tyskland överger sin mjukare, avmilitariserade linje. Vad som blir konsekvensen på sikt vet vi förstås inte. Idag resoneras det som om "Ryssen" är historiskt den enda förövaren, men Europa har en fin gammal historia av att slita sig själv i stycken. Jag läste nyligen en artikel av en polsk politiker som beskrev Tyskland som en potentiell "aggressor" igen - därför ville han ha amerikanska baser i Polen. Inte för att försäkra landet mot Ryssland, utan mot Tyskland. Well well, det är väl att måla fan på väggen ändå? Allt kan hända. Det kan bli riktigt spännande för Sverige att vara med, efter så många år då vi bara krigat i Långtbortistan.
Svenskarna är ett folk med ovanligt stor tillit till sina politiker. Finns bevisat med statistik. Och S-strategin verkar fungera på svensken - öppet redovisad osäkerhet, ena dagen emot den andra för, en lite mjuk och ängslig linje som går hem i stugorna, om man får tro opinionsundersökningarna. Kanske stämmer det att svenskar är ovanligt konflikträdda, gillar när M och S är överens och när andra bestämmer åt dem? Landet mellanmjölk, som man säger. Kanske handlar det också om att USA aldrig riktigt betraktas som en skurk, hur många brott mot folkrätten de än begår.
Det är redan avgjort, anhängarna har plockat fram cigarr och whiskey. Vi andra får helt enkelt iaktta det hela med kylig distans.
Sanningen är väl att vi spelade bort det sista av vår alliansfrihet när vi hjälpte USA i Afghanistan.