Vara och tid

Vara och tid av Martin Heidegger
(1889-1976) lär vara en intellektuell utmaning av Mount Everest-proportioner. Jag funderar på att ta mig an den. När jag läser om den verkar det finnas två åsiktsläger: antingen triviala iakttagelser uppklädda i en obskyr begreppsapparat eller insikter djupa som Marianergraven.

Ni som har läst den, vad får man ut av en sådan bok? Är den mödan värd?

Jag har inte läst den, förstod typ hälften av vad som stod i beskrivningen på bokus, men om den verkligen var så jävla fantastisk hade den kanske inte behövt hävda sig så jävligt. Och du kallar den för en intellektuell utmaning av Mount Everest-proportioner (vilket är supercringe) , och på samma sätt som massa rika, muppiga människor ser det som den ultimata utmaningen och tror att dom är speciella och har lyckats med något fantastiskt som lyckas ta sig upp till toppen, är sanningen att deras shepas som gör det utan guide, syrgas och klätterutrustning bärandes på alla tunga grejer gör det några gånger i månaden barfota dom enda som förtjänar props. Och vi vanliga dödliga bryr oss inte. Hade boken varit så fantastisk hade dom sammanfattat det i en påkostad Hollywood-rulle på 90-minuter som vi andra hade gått och sett på filmstaden för 120 kr, utan att behöva sitta med ett jävla lexikon för att översätta vartannat ord, och utan minsta känsla av självförverkligande.

Nä fan, det jag försöker säga är, läs den om du känner för det, men höj den inte till skyarna innan du ens har öppnat den, och gör du det känn dig inte speciell för det. Sluta förvänta dig inte att den är en "intellektuell utmaning av Mount Everest-proportioner" (och sluta för i helvete att kalla den det)

Sorry, jag har ingen aning om boken, jag retade mig nog mycket på att jag knappt förstod nax varannat ord av beskrivningen och din supercringe jämförelse med mount everest. Jag är bara avundsjuk för att jag inte är tillräckligt smart för att ens försöka.

Måste bara säga att den liknelsen var grym.

Varför det? Varför är du avundsjuk på någon som vill läsa en bok du inte gillar? 🙂

Det var en lite rolig twist på mitt inlägg du fick till så nog är du smart ändå.

Men skillnaden mellan att bestiga Mount Everest och att läsa en bok är att boken inte involverar en massa barfota sherpas. Och det handlar för mig inte om att känna mig smart (inte bara i alla fall), utan att lyckas med något svårt och att få nya insikter. Ändå ett rätt positivt kicksökande.

Jag skulle luta åt det fetade. Användaren MeanME har följande rad i sin signatur:

Filosofi är slutstationen för de som ville förstå men aldrig lyckades.

Detta gäller inte alla filosofer, men det gäller absolut filosofer i den kontinentala skolan, dit Heidegger brukar räknas.

Ah, slöseri med tid alltså? Hur lång tid tog det att ta sig igenom den? Läste du någon introduktion först eller gav dig rakt på boken?

Jag har läst vara och tid. Man får själv fylla i vad orden betyder. Heidegger säger 50% och resterande 50% får man försöka fylla i själv genom att man känner igen sig såsom mänsklig varelse. Det är därför de säger att den är svår.

Aha, gav det dig något att läsa den?

Ja absolut. Det var faktiskt lite av en upplevelse. Men det krävdes en del kringlitteratur för att hänga med.

Jag kan sammanfatta min behållning av boken.

Vad Heidegger vill undersöka är vad varats mening är. I hans händer blir det en slags ontologisk livsfilosofi där den som ställer just den frågan får prioritet i frågeställningen. En sten exempelvis har inte det privilegiet, och inga djur heller. De bara är vad de är utan frågeställning. Fram till industrialiseringen hade väl 99% av befolkningen heller inte något radikalt val. Den första existentiella impulsen kommer till Kierkegaard - som han själv säger ungefär "till en enda individ" - och måste ju ses som en konsekvens på frigörelsen i det moderna som samtidigt är nihiliseringen. Filosoferna Kierkegaard, Nietzsche, Heidegger, är ju en reaktion på nihilism. Därmed inte konstigt att Heidegger tar fasta på Intet och dödsångesten relaterat till den, som en utgångspunkt till egentligt levande. Den tidigare västerländska filosofi har haft närvarons metafysik som grund, men denna närvaro som "platonska former" eller "Gud", är förbi, vad vi har är en frånvaro. Och vad vi har är inte en utlovad evighet, men vår egen begränsade tid. Heidegger menar poetiskt, att vi är vår egen tid. Vi är i extas utsträckta till det förflutna, nuet, och framtiden. Det egentliga levandet är framtida, medan det oegentliga är en nutid som förlorar sig i nyfikenhet och pladder* som döljer vårt möjliga egentliga val, som är en förelöpande beslutsamhet. Att leva mot döden, mot insikten att ens liv när som helst helt kan tappa all mening, och på det sättet göra ett egentligt val om vem man är.

Det finns mycket mer i Vara och tid som är intressant. Det här är mitt sätt att ta ner den på jorden.


*Som väl nästan är hela mänskligheten med våra telefoner nuförtiden.

Heidegger är absolut läsvärd.

Huruvida Heidegger bör läsas kan jag inte svara på, då det beror vad man vill ha ut av det. Som en representant för den kontinentala filosofin är han en portalfigur med många nyskapande tankegångar. Är du däremot lagd för den analytiska filosofin så framstår han som en simpel charlatan. Det måste förstås påpekas att han arbetar i en hegeliansk tradition och att han är klart påverkad av Husserl, som funderar över medvetandefrågor. Faktum är att han anser människor i hög grad agera undermedvetet och att han med sin filosofi vill få folk att inse detta. Betänk själv hur många handlingar du utför i din vardag, som du inte reflekterar över. Ta bara en sådan sak som att köra bil, där du växlar och utför många moment utan att tänka på det. Varat och tiden vill väcka dig ur denna dvala och få dig att se på världen ur ett helt annat perspektiv.

Ett problem är att språket inte bara är viktigt, utan avgörande. Heidegger anser rent av att hans filosofi bara kan läsas på tyska, då många begrepp är tyska och fundamentala för framställningen. Låt mig ta ett exempel med ordet Dasein som betyder tillvaro på svenska, där det tyska ordet är en sammansättning av två tyska ord, Da och Sein, vilka betyder där och vara, alltså ordagrant att vara där. Redan här ser du skillnaden på det svenska och det tyska ordet, vilket får en annan dimension som inte kan översättas. Det svenska ordet är att vara till, vilket är något helt annat. Ett annat ord som Heidegger använder är Zeug, vilket översätts med don till svenska. En annan egenhet är att ordet Nichts i tyskan är ett substantiv, vilket i svenskan översätts med intet. Detta ord och dess tyska användning har en avgörande betydelse för hans filosofi och måste förstås, när du läser boken.