Citat:
Tack. Just nu kan jag nog bara säga att ingen amatör jiddrar bort mig i denna tråd. JAG vet precis vad det vill säga att falla, skämmas, skiljas och inse att en del av vännerna inte var vänner. Nu, nu har jag inga problem med då… jag var otroligt ledsen och kunde inte förstå. Stans största Ica-handlare valde till exempel att inte att ”blanda sig i” utan behöll min man som vän på Facebook och i umgänget (så är det fortfarande). Så gjorde också grannar och andra vänner - ”vi dömer ingen av er”. Jag är glad att jag till slut svarade ”tur det, vi har ju lagstiftning som ordnar det när du inte har moralisk kompass”. Och då hade ändå min man dömts, suttit inne och fått den sista delen av straffet omvandlat till vård och fotboja. Sägas i det sammanhanget… för frivård krävdes min medverkan. Jag fick offra arbetsdagar på att prata vård och behandling för min fd man. Först trodde jag att det var ett krav, att jag var tvingad att medverka. När jag läste på så var det inte så (men vem bryr sig om att informera målsägande och barn om det) och då tog slut på före detta fruns välvilja att medverka till rättsväsendets utredning om ”rehabilitering” av gärningsmannen. Jag var inte tvingad till något, men alla hade framställt det så, genom att formellt skicka ”kallelse”.
Att Dumpen finns är bekymmersamt. Att Dumpen finns är tyvärr självklart. Att Dumpen finns är ett tecken på vårt lagrum inte skyddar barn i den utsträckning en rättsstat borde. Varje juridisk förflyttning till barns skydd är en framgång för vårt land.
