Dick Harrison - okonventionell historiker eller mysko linslus?

Minns en artikel, bör ha varit i slutet av 1980-talet, där Harrisson skrev om religion i Ankeborg. Är det någon som vet var man kan hitta den?

Första steget är förstås att locka fram bibliografifetischisterna på Flashback. Dick Harrison har tydligen skrivit en del i NAFS(k)uriren. Nr 19 (1989) har en artikel "Donaldism on the edge of town", kan det vara den?

https://nafsk.se/kurir/19/

https://nafsk.se/salu/nk/

Artiklarna verkar inte finnas digitalt, men tidskriften kan beställas från webbsidan.

Katarina Harrison Lindberghs blogg har länge varit en källa till massor av intressant information om det kända parets liv och leverne (som deras faiblesse för champagne, smycken och humrar). Massvis av inlägg om allt möjligt, även om deras arbete och skrifter. Men nu är den helt raderad! Någon som vet mer?

Kan det bero på tvisten de har med sina grannar om det vulgärt vräkiga bibliotek de vill bygga till på sin villa? Begriper att man vill ha ett eget bibliotek, men beskrivningen av det gav enbart bilden av nyrik vulgär vräkighet utan mista känsla för smak-extra allt, så att alla ska förstå hur rika vi är! Hon har ju skrivit tämligen oförblommerat om vad hon tycker om de undermänniskor som är deras grannar. Kanske inte ser så bra ut om det drivs vidare till domstol och framförallt befrämjar det inte grannkontakten, vilket kanske avspeglas i att grannarna har överklagat deras skrytbygge.

Hon framstår ju i sina tämligen banalt enfaldiga inlägg som driven av ett enormt ” vi är bäst”-komplex ( liksom sin make). Ärligt talat har den låga nivån i hennes bloggtexter förvånat mig då hon ju uppenbarligen givit ut flera böcker. Antingen har maken spökskrivit böckerna eller så har förlagen låtit henne ge ut böckerna för att hålla guldkalven Harrisson på gott humör? För knappast att dessa böcker hade utgivits av något förlag om hon bara hade varit en enkel fd gymnasielärare och inte, som nu, fru Harrisson. Jag är historieintresserad och tämligen kunnig och tänkte att jag ska ge hennes( hmmm...) bok om sjuårskriget en chans. Gäsp, blev min reaktion och slutade läsa halvvägs... tala om att utan egen begåvning åka snålskjuts på sin mans berömmelse, även om även denna är tämligen oförtjänt och uppblåst.
Jag roade mig att gå igenom vad han skrivit. Knappast något han publicerat de senaste tjugo åren är egen självständig forskning, allt är sammanställningar av andras forskningsresultat. Jag kan verkligen förstå att hans akademiska kolleger är förbittrade på honom, han har kommit dit han är OCH tjänat sina miljoner på andras tämligen underbetalda slit. Nej, jag är inte historiker, så inga sura rönnbär personligen. Men jag tycker han beter sig akademiskt ohederligt.

I princip alla länkar om honom i denna tråd är också raderade. Misstänker att han/de själv städat sitt förflutna. Precis som han försökte rensa på Wikipedia.

Hittade en bok av denne Dick Harrison som behandlade ett ämne jag finner väldigt intressant, hittade sedan en till bok av honom som jag också var väldigt intresserad av.

Sen märkte jag att han har typ 50 olika böcker som alla behandlar stora historiska händelser vilket gjorde mig lite ledsen för det betyder ju att han kan knappast, hur utbildad han är, vara särskilt djupgående i sina böcker eller att man ens kan lita på att informationen man delges stämmer

vad är era tankar om böckerna?

Helt klart kan han inte ha full koll på alla dessa ämnen.

I grunden som historiker pysslade han med tidigmedeltida historia, och det är de böckerna som är bäst.

Jag läste nyligen hans bok om Dalslands historia och den var ganska tråkig, även om medeltidsdelen innehöll åtminstone en intressant fundering. Sammantaget blev dock boken bara den ena saken efter den andra, där det vart svårt att finna en röd tråd som kunde vara intressant, såvida man inte älskar allt med Dalsland.

Grejen är nog att han har en lust till att publicera: det ger pengar och passar hans psyke.

Jag vet inte om ni har sett Harrison när han ska berätta något, men han kan vara ganska så vild. Jämför också med hur det var när han var med i på spåret. Jag skulle säga att han spelar över och att det inte alltid fungerar. Det är nästan så att man undrar över om han är medveten om sig själv.

Med det sagt - är det någon som har läst hans skönlitterära alster? Få historiker tror jag skulle ge sig på att även skriva noveller. Jag kommer att tänka på Ohlmarks, vars egna skönlitterära böcker inte direkt var några höjdare.

Risken finns åtminstone att viljan till att publicera går över styr, och att man får böcker som mest bara är sammanfattningar av vad de flesta andra har sagt.

Tack för insighten! Tror jag använder hans böcker som inspiration till vad jag ska läsa härnäst istället, han lyckas verkligen välja ut intressanta ämnen som jag inte ens visste jag var intresserad av

Det är lite Wikipedia-artikelskrivande över många av böckerna.

Jag brukar läsa hans texter i SvD, men får ibland känslan att han hittar på frågorna så han får skriva om det som intresserar honom för tillfället.

Det finns så otroligt mycket intressant historia. Det handlar ju om människors liv, så allt kan vara intressant, från det forntida Egypten och Mesopotamien fram till nutida krig.

När man tror att man kan allt beror det bara på att man inte har upptäckt att det finns mer historia att läsa och fundera över.

Många av Harrisons böcker är också bra, och kan tjäna till precis det du säger. Själv skulle jag aldrig ha läst om slaveriets historia, ifall Harrison inte hade skrivit böcker om det.

Jag klagade på boken om Dalsland, men att den kanske inte är så bra beror till viss del på ämnesvalet. Hantverksmässigt kan man inte klaga, för när Harrison väl hade accepterat att skriva om landskapet var bokens ramar förmodligen redan satta, vilket betyder att jag tror att någon i Dalsland har kontaktat Harrison och sagt att de vill ha en bok om landskapet. Om jag minns rätt var Harrison väldigt tydlig i boken med var han fått all information ifrån, och mer kan man inte begära.

Problemet med sådana böcker är just att de lätt blir väldigt spretiga, och ännu värre exempel finns där böckerna blir antologier med många olika författare. Man kan tänka sig sådana böcker om Sverige, där olika läsare med nödvändighet kommer att känna att de för tillfället inte vill läsa om vilka gårdar ett medeltida kloster hade, eller om textilarbetare i Sjuhärad, eller om fotbollen i Stockholm.

När man försöker få med allt finns det alltid något som läsaren inte är intresserad av, och som kanske hade gjort sig bättre i en annan bok.

Jag har läst hans bok om digerdöden. Den inleds så här:


Felet rättades i senare upplagor, men det säger väl en del om författandet. Fort men fel!

Harrison skriver brett om mycket, men klarar av det rimligt då han har en bas att stå på. Han förmår att snabbt gå igenom material och välja ut det som (han, och läsarna tydligen) tycker känns relevant eller intressant. I viss mån kan man kalla honom populärhistoriker. Han tillhör inte mina favoriter, men är ok, även om han plockar vissa lättplockade poäng när åsikter och faktaval samverkar. Jag föredrar gubbar som Grimberg, om jag ska läsa en skvätt i hängmattan.