Citat:
Jag vill minnas att det varit ett uttalat mål. Tanken har varit att befria människor från behovet av en familj och jag tror väl att argumentet varit att alla familjer funkar inte bra. Vissa människor lever utan skyddsnät om man tvingas förlita sig på sin släkt.
Är man född i en resurssvag släkt med lågt socialt kapital har man en mycket sämre sits än motsatsen... så hela projektet har väl handlat om att frigöra från "klassamhällets fattigdomsbojor". Klass föder klass, du vet...
Jag kan väl sympatisera med tanken i en grund, men tyvärr har även fungerande släkter splittrats upp i individer. Nätverken har i många fall gått förlorade, alla flyttar bort för att bli sina egna lyckas smeder.
Och där har något gått förlorat för de som föds i fungerande släkter. Gamla blir ensamma är en tragisk konsekvens. Det finns fler.
Det borde gå att nyansera folkhemmet och fundera kring har de negativa effekterna kan minimeras.
Är man född i en resurssvag släkt med lågt socialt kapital har man en mycket sämre sits än motsatsen... så hela projektet har väl handlat om att frigöra från "klassamhällets fattigdomsbojor". Klass föder klass, du vet...
Jag kan väl sympatisera med tanken i en grund, men tyvärr har även fungerande släkter splittrats upp i individer. Nätverken har i många fall gått förlorade, alla flyttar bort för att bli sina egna lyckas smeder.
Och där har något gått förlorat för de som föds i fungerande släkter. Gamla blir ensamma är en tragisk konsekvens. Det finns fler.
Det borde gå att nyansera folkhemmet och fundera kring har de negativa effekterna kan minimeras.
Grejen är att klassresor sker i länder där denna svenska form av social ingenjörskap inte existerade, där man varesig detaljstyrda hur människor skulle bo eller hur familjen skulle utbyggas. Det man kan säga är att Sverige genom denna detaljstyrning fått högre sysselgrad bland kvinnor, som paradoxalt nog ofta fyller den folkhemska omvården av barn och äldre som annars familjens kvinnor skulle stå för, då med mer kärlek och omtanke än en främling som gör det för att få en lön. Annars visar Sverige inga särskilda fördelar mot länder i Nordeuropa som saknad samma folkhemska detaljstyrning.
Jag finner att det är ganska otroligt att svenska konservativa älskar den sociala konstruktionen av familjen som socialdemokratin stod för. Paret Myrdal i den klassiska "kris i befolkningsfrågan", som mer än någon annan fråga antagligen förändrad Sverige helt, så är det ju just social ingenjörskap som ska skapa "en ny svensk familj". Jag tror att det värsta med socialdemokratins plan var att den fungerade! Socialingenjörskapet var mer byggd på Uppsala-sociologen Kjellers någorlunda konservativa ideer än Karl Marx, vilket kan vara en anledning att det fungerade så väl så pass länge.
När staten lyckas så fullkomligt med något så kan befolkningen snabbt bli mer lojala till staten än själva folket eller nationen, och denna lojalitet kan fortsätta existera även när statens sociala ingenjörskap visar sig gå snett.
Några av ideerna i kris i befolkningsfrågan var att man rentav inte kunde lita på medborgare som sätter familjen, med syskon, föräldrar och kusiner före staten, storfamiljen ansågs vara traditionell och oprogressiv, ojämlik och rentav odemokratisk. Folkhemmet anses fylla alla storfamiljens uppgifter och verkställa att den blir jämlik i behandlingen av alla dess barn, inga styvbarn och inga kelgrisar finns det i folkhemmet var det som Per Albin Hansson sade. Givetvis skulle man dock sterilisera de som var sinnesvaga så att de inte förökar sig och förstör nationens framtid, social darwinism handlade det fortfarande om. På längre sikt skulle kvinnor frigöra sig genom arbete, det var målet redan i 1930-talet alltså, förskolor skulle byggas ut för att frigöra kvinnan efter att man frigjort kärnfamiljen från storfamiljen. Så småningom ska modern frigöra sig från beroendeställning till maken genom att staten går in och ger stöd till en moder som skiljer sig, kärnfamiljens upplösning var alltid en del av planen, men först skulle man säkerställa att staten tar plats som storfamilj. Det krävdes först att skapa tillit mellan medborgare och staten för att medborgaren är beredd att ge upp även kärnfamiljen.
Sverige skulle agera som ett transitionsland mellan Väst och Soviet:
Citat:
Sverige borde bli den "stora transitostationen mellan Västerlandet och Sovjetunionen efter kriget" (Kommentarer, s 70). Samtidigt som hon klart tog avstånd från det sovjetiska systemets politiska diktatur framhöll hon värdet av det sovjetiska sociala reformverket. En ökad kontakt mellan väst och öst skulle kunna bli en "skapande kompromiss, där den sociala utjämningen från det ena hållet och demokratien från det andra hållet finge utgöra lika omistliga element bägge" (SMoK).
och vidare:
Citat:
Genom en långt driven arbetsfördelning där alla människor i största möjliga utsträckning tillåts utnyttja sina specifika resurser blir den ekonomiska tillväxten maximal och möjligheter skapas för att förbättra de allmänna ekonomiska och sociala villkoren. En förutsättning är dock att den ekonomiska tillväxten följs av en aktiv fördelningspolitik. Utvecklingen mot ett industrisamhälle framställs i boken positivt och som ett steg mot en alltmer specialiserad effektiv produktion. Det gäller för samhällets alla delar att dra de rätta konsekvenserna av denna utveckling och att anpassa samhällets bärande strukturer efter den industriella produktionsformens krav. Med imponerande tydlighet redogörs för de följder industrialismen kan leda till för familjebildning, könsroller, yrkeskarriärer, barnuppfostran m m. Framtidsperspektivet som målas upp är en "fortsatt kollektivisering av barntillsyn och barnuppfostran". Den existerande familjeformen i vilken modern förväntas vara hemma och passa barn medan fadern svarar för lönearbetet och familjens inkomster uppfattas endast som en "dålig kompromiss mellan en stabil förkapitalistisk tradition och den nya tidens förändrade betingelser" (s 317). I det tidigare agrara patriarkaliska samhället hade familjen utgjort en funktionell produktionsenhet i vilken tillsynen och uppfostran av barnen delades mellan storfamiljens medlemmar på ett ändamålsenligt sätt. I den moderna familjen har denna uppgift ensidigt överförts på kvinnan, modern. Men den fortsatta rationaliseringen av hemarbetet medför, tillsammans med frivillig barnbegränsning, att hemarbetet inte längre ger full sysselsättning för kvinnan.
Konservativa som nöjer sig med kärnfamiljen har inte förstått hur svag den var redan från början, målet var alltid maximal sysselsättningsgrad, maximal beskattning, maximal detaljstyrning i familjens angelägenheter från staten och maximal kollektiv folkuppfostran (finansierad av sysselsättningsgraden). Vi talar om kärnfamiljen i Sverige olikt i exempelvis USA för att våra politiker och samhällsingenjörer alltid såg storfamiljen som ett problem som måste bytas ut med ett folkhem.
Vi har skapat en funktionell och själlöst samhälle som väntar på slutgiltig upplösning genom vidare utbreddning av vad som innefattas som "folk" i folkhemmet och vad som en familj ska bestå av (ensamma pappor kanske snart kan adoptera, varför inte?).
Staten tar ändå hand om alla barnen, varför behövs just kärnfamiljen? Varför skulle staten inte kunna uppfylla faderns roll när den kan uppfylla rollen som uppfylldes av mormor, farmor, farfar, morbror, moster, kusin, etc.? Varför skulle staten inte rentav kunna uppfylla moderns roll?
Tvåsamhet ifrågasätts ständigt i Universitetet. Pappa-pappa kan redan fylla en moders roll, så varför inte bara en pappa? En dag kanske även ensamstående föräldrar kan bytas ut av bara proffs-föräldrar genom staten? Kanske barn kan skapas i laboratorier (frigör kvinnor från graviditet och moderskap och öka deras produktivitet!) och uppfostras av kollektivet? Varför inte?
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-04-29 kl. 01:00.
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-04-29 kl. 01:00.
