Det sägs att man inte skall tala illa om nyligen avlidna men är det egentligen inte en Författare/Poet som passat in väldigt väl i i det Svenska Förmyndare/Överbeskyddade OfferKofte-Samhället (?) Och nu hyllas av alla välavlönade Dogooders. Möjligt att han har/hade en stilistisk Ådra,,..men Intrigen då (!?!) Det här med att beskriva sig som en del i ett modernt statarsamhälle för 125:-/timmen i början av 2000-talet och jämföra det med Statarsamhället på 20-30talet det tycker jag inte stämmer alls och ingen tvingar nån. Hade han haft andra kvalifikationer så hade han ju tjänat mer. Nä jag ser det som om KL slog an en Social sträng i det GråSocialistiska Sverige som klingade väl så att den övre Medelklassen kunde förfasa sig men det blir bara till Gnäll i slutändan ändå.
En kompis tyckte att jag skulle låna den, men han berättade ingenting om handlingen och sen tror jag att det blev att jag läste den mer som en något förvriden Sisyfosskildring än att se den som ett uppenbart led i den svenska arbetarlitteraturens kanon. I efterhand har jag förstått att det är den sistnämnda sortens etiketter den brukar ges.
Och det är inget som förvånar mig, vill jag tillägga, bokens jag hasar sig fram i en vardag som aldrig tar slut, och den är gjord av asfalt, dåliga villkor och fakturor. Men hela berättelsen hålls på plats av en trötthet som ofta är så tung att den gränsar till kvävande. I den tillvaron kan det vara svårt att reda ut exakt vilken typ av kofta han har på sig, men som jag minns berättelsen gavs varken ångest eller ens självömkan tillräckligt med näring för att kunna växa till sig.
Istället är det en kylig melankoli som gör honom sällskap i skuggan av berget. Han kan inte hålla sig ifrån att då och då vända blicken mot dess topp. Att han en gång lyckats rulla sin sten hela vägen upp känns allt mer som något han drömt. Ingenting talar för att han ska hitta en utväg , det är så han känner, tillbaka på Yarden.
Jag kan ingenting om Lundberg, så jag kan inte kommentera i vilken utsträckning han brukade föra upp ett slickat finger i vädret. Men jag tror att många kan uppskatta boken, oavsett, att den gärna läses på olika sätt.
Läst Yarden, handlar om min arbetsplats och känner inte alls igen mig i boken. Och filmen var ännu sämre.
Kan ha att göra med när ni var det. Arbetsplatser förändras med nya ägare, chefer och arbetare. Det var kanske hårdare på hans tid...
Boken var bra och gripande men filmen har jag inte sett. Men misstänker att den inte är så bra. Trots att boken är så känd har jag knappt hört talas om filmen...
Jag är också uppväxt i Malmö och hade/har inte hört talas om honom förrän nu. Möjligt att jag inte är med min tid. Har läst någon Bok om en Hamnsjåare på 70-80-talet om det möjligtvis var han som skrev den. Kommer ihåg bl.a att Författare hade lite kuliga namn på sina Arbetskompisar (alltså de Extra Hamnarbetarna som tog lite tillfälliga jobb/skift ) t.ex "Sallads-Jesus".
Det sägs att man inte skall tala illa om nyligen avlidna men är det egentligen inte en Författare/Poet som passat in väldigt väl i i det Svenska Förmyndare/Överbeskyddade OfferKofte-Samhället (?) Och nu hyllas av alla välavlönade Dogooders. Möjligt att han har/hade en stilistisk Ådra,,..men Intrigen då (!?!) Det här med att beskriva sig som en del i ett modernt statarsamhälle för 125:-/timmen i början av 2000-talet och jämföra det med Statarsamhället på 20-30talet det tycker jag inte stämmer alls och ingen tvingar nån. Hade han haft andra kvalifikationer så hade han ju tjänat mer. Nä jag ser det som om KL slog an en Social sträng i det GråSocialistiska Sverige som klingade väl så att den övre Medelklassen kunde förfasa sig men det blir bara till Gnäll i slutändan ändå.
Om VärnhemsTorget ; Jag kan berätta en liten story därifrån när jag körde Taxi på 80-talet i Malmö, har glömt vilket år men typ 85-86....varje gång jag stod på Värnhemstorget TaxiStation den Sommaren kom det ner från ett av de kringliggande husen (när han kände igen bilen) en Karl bra mycket äldre än mig och sa att han ville "berätta". När det ändå inte var mycket att göra så slog jag på Väntetaxan och han satte igång; Han skulle snart dö i typ Cancer och såg verkligen tärd ut. Var Musiker som hade fått hoppa in då Bill Haley & his Comets kom till Sverige i mitten på 50-talet, då deras Trummis blivit tagen för NarkotikaInnehav. Han påstod att Bill Haley hade typ ett halvt Kilo Smör i sin Hårman istället för Pomada. Det var väl hans stora händelse i Livet att få spela med de stora Grabbarna. Just då. Kanske skulle man skriva en bok om det.
Varför inte göra ett försök? Sådana böcker finner alltid sina lokala läsare...
Min misstanke direkt. När "unga" utan cancer dör lite väl plötsligt utan längre sjukdomshistoria går tankarna till självmord. Verkar vara ganska förekommande bland musiker, konstnärer, författare och andra inom branschen. Tror de ställer väldigt höga krav på kontinuerlig framgång. Yarden är väl den enda boken som sålt bra och den kom för 13 år sedan... Har man sedan underliggande sjukdomar blir steget lättare att ta.
Visste inte om honom innan.
Men ung.
Lutar väl åt självmord, även om han var väldigt krasslig med sina demenssjukdomar (jo, jag har sett honom i Fråga Doktorn nu) då de inte skriver något någonstans?
Han kanske gjorde ett självmordsförsök efter ett inslag i demenssjukdomen då?
Såg att frun åkte ambulans med honom sen, på facebook. Men gick inte att rädda honom?
Visste inte om honom innan.
Men ung.
Lutar väl åt självmord, även om han var väldigt krasslig med sina demenssjukdomar (jo, jag har sett honom i Fråga Doktorn nu) då de inte skriver något någonstans?
Han kanske gjorde ett självmordsförsök efter ett inslag i demenssjukdomen då?
Såg att frun åkte ambulans med honom sen, på facebook. Men gick inte att rädda honom?
Ambulansen hämtar inte/kör inte någon som har dött i bostaden. Det kan vara vissa undantag när man dödförklarar någon under ambulansfärd.
Tragiskt, samma som Robin Williams led av tydligen.
Ja. Kristian Lundberg var förmodligen också deprimerad som ett symptom på hans sjukdomar. Under intervjun med honom på TV, syntes det att han fick tårar i ögonen flera gånger och var på väg att börja gråta.
Robin Williams tog livet av sig.
Ja. Kristian Lundberg var förmodligen också deprimerad som ett symptom på hans sjukdomar. Under intervjun med honom på TV, syntes det att han fick tårar i ögonen flera gånger och var på väg att börja gråta. Robin Williams tog livet av sig.
RW hade samma sjukdom, och var troligen felmedicinerad dessutom, vilket ökar suicidrisken. Felbehandling är en risk vilket nämns i SVT-inslaget med KL. Så det är inte omöjligt att det var medicinerna som tog kål på RW.
"Under våren 2014 behandlades Robin Williams med Parkinsonmedicinen Pramipexol och fick även medicin mot hallucinationer. Drygt två veckor före dödsfallet fick han en ny Parkinsonmedicin, Levodopa. Snabbt därefter sattes det antidepressiva medlet Metazapin in. Elva dagar senare var Robin Willams död. Då var man på väg att inleda neurokognitiva tester."
Han kan inte i förvirringstillstånd i själva demenssjukdomen (han berättade ju hur kraftiga hallucinationer han hade av sjukdomen i Fråga doktorn) och skadat sig själv allvarligt, därav Akuten?
__________________
Senast redigerad av dialektiker 2022-04-28 kl. 14:37.
RW hade samma sjukdom, och var troligen felmedicinerad dessutom, vilket ökar suicidrisken. Felbehandling är en risk vilket nämns i SVT-inslaget med KL. Så det är inte omöjligt att det var medicinerna som tog kål på RW.
"Under våren 2014 behandlades Robin Williams med Parkinsonmedicinen Pramipexol och fick även medicin mot hallucinationer. Drygt två veckor före dödsfallet fick han en ny Parkinsonmedicin, Levodopa. Snabbt därefter sattes det antidepressiva medlet Metazapin in. Elva dagar senare var Robin Willams död. Då var man på väg att inleda neurokognitiva tester."