Citat:
Ursprungligen postat av
Evelines75
Hade jag orkat bry mej om dej lilla människa så hade jag nog gjort det .
Jag vet vad jag har med mej i mitt bagage och vet andra med som är sjukpensionär och fan är dom dåliga för det .
Men du kan ju kolla på min fb om jag är en dålig människa
Bara söka på EDIT: REDIGERADE BORT
E och i .
Är du säker på att du vill outa dig med namn såhär? Mycket idioter på detta forumet.
Till saken - börja ställa krav! Det finns ingen anledning att ändra på ett beteende som man alltid kommer undan med. Om man ändå blir körd till sin kompis om man missar bussen, om man ändå kan spela dator trots att man inte hjälper till att betala elräkningen, om man ändå får pizza på fredag utan att ha städat, om man ändå tillslut får som man vill när man gapar och skriker så varför skulle man ändra på sig?
Ställ krav och ge ordentliga konsekvenser om dessa krav inte uppnås! Ta det dock stegvis och börja relativt enkelt så att hon faktiskt också kan lyckas - om kraven är orealistiska så dödar det bara motivationen ännu mera. Kanske första krav är att hennes "jobb" är att diska varje dag efter ni har lagat mat annars får hon inte tillgång till elektronik den dagen (dator, telefon, tv osv). Sätt deadlines som faktiskt måste hållas och som får RIKTIGA konsekvenser om dem struntas i! Det är DITT hem, du bestämmer!
Ge henne en ärlig chans att få lite struktur i sitt liv och skiter hon i den chansen så blir hon, tyvärr, utkastad. Kommunicera detta till henne, vänligt men bestämt. Var TYDLIG med vad du förväntar dig av henne. Inte "du måste fixa ditt liv" utan TYDLIGA krav som, till exempel, "jag vill att inom x tid ska du betala minst y kr på hyran".
Om hon faktiskt lyckas med ett krav, ge beröm och kanske lite mer belöning än överenskommet! Om hon misslyckas, ge INTE negativ feedback (viktigt!)!!! Gör bara LUGNT det du sa skulle hända om kravet inte blev uppfyllt (typ göm strömkabeln till datorn) och sen peppa henne att klara kravet nästa gång. Att vara elak (tex "vad lat du är! Du skulle ju bara diska!") är en fruktlös strategi. Det är till och med vetenskapligt bevisat att så är fallet. Att ge konsekvenser är däremot INTE elakt. Det är rimligt.
Låt henne vara sur, vem bryr sig. Om hon inte fixade det realistiska kravet ni ställde upp så kan hon få sura, gapa och skrika hur mycket hon vill. Kravet var realistiskt - hon sket i det. Tough shit. Haka inte på sånt beteende, låt det bara vara. Märker hon tillslut att du inte blir berörd av hennes aggressioner så kommer hon ändra sig - det drar energi att gapa och skrika, inget man gör om det inte funkar.
Detta var min strategi när jag sommarjobbade på dagis i min ungdom. Funkade utomordentligt! Barnen fick snabbt väldig respekt för mig samtidigt som vi också hade också massa kul ihop. Struktur ger glädje!