Citat:
Ursprungligen postat av
sno
Det är ju inget bra exempel när du tar upp ditt eget fall som tyder på att din autism troligtvis är ärvd och att dina föräldrar därför inte förstod dina och din systers behov av trygghet och hjälp.
Att skicka en 6 och en 8åring tvärs över landet med tåg på egen hand utan vuxet sällskap borde naturligtvis resulterat i en anmälan. Så då och så nu.
Det finns numera vakter i tunnelbanan för att hålla ordning på idioterna. Dit vill man inte skicka sin 11åring ensam om man har två hjärnceller intakt.
Det som din uppfostran har gjort för dig är att du själv inte (heller) inser barnens behov. Det har också gått i arv i sin släkt.
Det är inte så att barn vars föräldrar inte bryr sig (eller har kapacitet att ta hand om dem) dvs ”barnen får klara sig på egen hand” blir ordentliga samhällsmedborgare. Och de vars föräldrarna skjutsar till olika hobbyer blir stora bebisar utan vuxet ansvar.
Tråden handlar precis om en människa som kommer från kaotiska hemförhållanden.
Precis, tråden handlar om en snubbe som kommer från kaotiska förhållanden ja. Men tydligen är han från Bromsten, ett välrenommerat villaområde mellan Spånga och Sundbyberg, fast närmare Spånga pendelstation. Så Mwuanas föräldrar kan knappast ha varit några socfall iaf. Men även villaungar kan ju fara illa, speciellt om föräldrarna är alkoholister.
OT:OT där man bjuder på sej själv brukar uppskattas (iaf av mej), oftast är det som gränsar till ot det mest intressanta i många trådar.
Någon trygghet led vi inte brist på. Är uppvuxen på en gård på en ö utanför Sthlm, tryggt som tusan. Föräldrar som arbetade och inte drack, pappa tog väl någon wirre och några finöl till helgen ibland. Mamma arbetade på sitt företag som låg hemma på gården och hon fanns alltid tillgänglig. Djur hade vi i perioder. Kan bara säga att min barndom var riktigt härlig. Iaf när jag var hemma. Men mina föräldrar var noga med att göra oss till självständiga individer, vad kan vara fel med det?
Du tror inte att min mamma skjutsade till centralen, pratade med tågvärden och att sedan tågvärden sa åt oss att gå av i Oslo (ändstation) och att där stod vår släkting och tog emot oss? Det kanske inte funkar om man har illbattingar till ungar som får för sej att hoppa av någonstans på vägen, men vi satt alltid där snällt och det gick alltid bra. Mina kusiner gjorde samma resa med samma upplägg till oss. Vad kan egentligen hända på ett tåg?
Autism kan vara ärftligt ja, en av mina päron skulle nog aldrig bli diagnostiserad men det är nog från dennes släkt det kommer (en kusin av många har också asperger/autism), föräldern kan nog närmast sägas ha några få drag. Men det kan också hoppa över många generationer, eller bara en.
Tunnelbana är inte farligt. Jo om du kommer från en annan ort och är barn kanske. Jag och mina syskon blev tubtränade från ganska ung ålder och det handlar om min hemstad. Det fanns vakter i t-banan då med, men inga kameror. Ser mellanstadiebarn då och då på tuben, hur skulle de annars ta sej hem från skolan?
Så du tycker på allvar att jag skulle blivit omhändertagen av soc för att jag fick åka tåg med min syster på ett ytterst kontrollerat sätt? Inte konstigt att soc får så många okynnesanmälningar.. Men jag VET att du skulle ändra uppfattning om du kände mej och hade mer info.