Beslagtagna kolsyrepistoler.

Methos, du får inte transportera ditt vapen "fritt," det måste vara befogat. Som ditt exempel med jägare fram och tillbaka mellan jaktplatsen, sportskytt detsamma gällande skjutbanan, o.s.v. - denna form av transport är laglig.

Däremot är det förbjudet att bara gå omkring med vapnet på stan sådär i allmänhet, nerpackat eller ej. Det framgår av vapenlagen:
"Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om vapnet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om det annars med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och övriga omständigheter är att anse som befogat. Detsamma gäller i fråga om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats." (fetstil tillagd)
(5:6)

Givetvis, jag får inte ens ta ut vapnet ur vapenskåpet utan att ha en befogad anledning.
Dock får jag fotfarande transportera vapen nedpackat. Vilket var här det vi diskuterade.
TS hade nedpackade projektilvapen som Iknowafewthings hävdade var föremål för beslag bara för att de fanns i en väska.

Vapnets art, syftet med innehav och befogade omständigheter finns i tillståndet.

Med ”Jag får ha självaste AK4 nedpackat i min väska, gåendes mitt framför en polisbil, mitt i stan, om jag vill.” menade du alltså ett jaktvapen under jaktsäsong på väg till jakt?

Ursäkta missförståndet.

Hehehe, Methos, om du med ovanstående menade ungefär att "en person som lagligen innehar vapen har rätt att transportera det för ett befogat syfte med stöd i lagen" så har jag inget att säga emot det. Men du måste erkänna att det inte är direkt den meningen som kommuniceras av vad du skrev.

(Dessutom kan man inte inneha AK4 för jakt, och jag tror inte det är ett av de godkända automatvapnen för tävlingsskytte i Sverige heller, men där kan jag ha fel.)

Öh, nej, snarare ett vapen i militärtjänst. Du vet, förr gjorde folk militärtjänst.

Vem har sagt något om jakt eller tävlingssyfte? Och jo, man kan tävla i skytte med automatkarbiner, men inte civilt.

Hahah, det här är inte ens i närheten av vad vi diskuterade!

Ingenting vi skrev om hade med militärens innehav av vapen av tjänsteskäl att göra. Det är en helt annan värld rent juridiskt. Vilket för övrigt framgår av vapenlagen.

Sluta larva dig och ge dig nu.

Topic är att polisen har ingen som helst grund för att beslagtaga och förverkliga nedpackade luftvapen som inte ens är i användning. Polisen visste inte ens om det var TS vapen. Det är fakta.

”… reglerar förfarandet vid prövning av fråga om förverkande av egendom till det allmänna eller om annan särskild rättsverkan av brott,…”

Säg mig… vilket brott har skett? Alkohol-psykos? Självmordsplaner?

Varför är denna lag tillämplig i TS väns fall?

Borde inte 36:3 p. 1-2 BrB vara mer tillämplig?

Är det jag som läser lagen felaktigt? Jag läser 1 § som att den bara är tillämplig om ett brott finns i grunden.

T ex om jag lånar ut en hammare till min granne som slår ihjäl någon med den. Min egendom, inte mitt brott.

Och det är ju detta som är orimligt. Du kan inte bara anta att en självmordsbenägen person kommer att vifta med en kolsyrepistol framför polisen i framtiden och förstöra vapnet baserat på det. Det innebär ju i praktiken att självmordsbenägna inte har rätt till vissa av sina lagligt inköpta ägodelar om polisen kan hitta på ett fiktionellt scenario som det egentligen inte finns någon verklig indikation på.

Jag ska inte påstå att jag är helt säker på tillämpningen men tolkar det som att lagstiftningen innehåller de allmänna reglerna för förfarandet vid förverkande. Du har två förutsättningar, ”förverkande av egendom till det allmänna” eller om annan särskild rättsverkan av brott. Jag har inte läst något fall (inte för att jag har läst särskilt många) där man inte hänvisar till något annat lagrum vid tillämpning av lagen.

Som du själv är inne på så har du 36 kap. 3 § brb som anger att förverkande kan ske oaktat att något brott har skett, hänvisning till paragrafen och lagen skedde exempelvis i målen:
Lunds tingsrätt B 2461-20

Göteborgs tingsrätt B 715-22

Att enbart hänvisa till 36 kap. 3 § hade ju inte hjälpt den som riskerar att få egendom förverkad i någon egentlig mån att få upprättelse. Det finns ingen vägledning alls om förfarandet utan det finns i lag (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. och därför sker hänvisning till den aktuella lagen. Där framgår vad man kan göra vid missnöje, vem som kan besluta om förverkande av egendom, vilka rättigheter till prövning man har och hur det ska gå till.

Edit: ska förtydliga att i det andra fallet yrkade inte åklagaren enligt ”lag (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.” som citering kan tolkas som, det var polisens beslut med hänvisning till lagen.