Våldsamt upplopp vid koranbränningar (påsken 2022) Norrköping Linköping Örebro Malmö

"
Göteborgskravallerna

För 20 år sedan, 14-16 juni 2001, inträffade demonstrationerna, kravallerna och polisvåldet i Göteborg, i samband med EU-toppmötet och president George Bushs besök.
Otaliga aktivister, speciellt unga, fick sin tro på den svenska staten och polisen underminerad eller förstörd medan andra, däribland den officiella vänstern, slöt upp bakom samma stat och polis eller hukade sig bara i medias, politikernas och rättsväsendets ofta lögnaktiga hetskampanj mot allt vad radikal vänster hette.

När man diskuterar vad som hände är ett faktum nödvändigt att slå fast: varje gång det blev våldsamheter så var det polisen som slog till först. De började faktiskt redan innan händelserna i Göteborg, i Malmö i april. Polisen gick där mycket våldsamt till mot en demonstration mot EU:s finansministermöte, och slog ett stort antal aktivister brutalt och omhändertog några hundra.

På morgonen 14 juni, samma dag som den första stora demonstrationen skulle hållas, omringades plötsligt skolan, under förevändningar om att det skulle finnas vapen där, något inte det minsta bevis för skulle visas upp. Plötsligt fick alla som befann sig på skolan veta att de var misstänkta. Under de blandade signaler som skulle komma från polisen de närmaste timmarna sades det att alla som ville och som var villiga att bli visiterade skulle få gå därifrån, vilket redan det innebar en inskränkning av demonstranternas frihet. Snart gällde det att de som var kvar på skolan var belägrade och misstänkta – utan att ha gjort något brottsligt.

Nästa dag, fredag 15 juni, var det dags för antikapitalistmarschen. Delar av demonstationen, inklusive Arbetarmakt, ville att vi skulle trycka oss igenom och skanderade: ”Vi ska fram!”, men då viktiga delar av tåget, inklusive dess ledning, motsatte sig detta blev det ett dödläge där vi stod stilla. Tills polisen attackerade med batonger och hundar, och sedan även hästar.

Svarta blocket, som snart skulle bli beryktat för vad som skedde sedan, försökte i första läget att hålla ihop och försvara demonstrationen. I ett senare läge, när demonstrationen blev uppsplittrad i ett allmänt kaos av polisens våldsamma framfart, och delar blev tillbakapressade mot Avenyn inträffade vandaliseringen där, som en direkt och oplanerad följd av polisvåldet.

Nästa tillfälle med stenkastning framprovocerades också av polisen. Reclaim the city-festen hölls helt fredligt samma kväll. Polisen inringade den, men tillät en grupp fascister att gå igenom avspärrningen och attackera gatufesten. När fascisterna jagats bort var det istället poliserna som gick till angrepp. Detta ledda till att några av demonstranterna svarade med gatsten, och det var vid detta tillfälle som polisen sköt skarpt. Bland annat sårades Hannes Westberg så svårt att han låg i koma och var nära att dö. När han vaknade åtalades han absurt nog och dömdes för våldsamt upplopp, medan poliserna som sköt skarpt helt slapp påföljd, trots att det finns tydliga bildbevis på att de blåljög om händelserna.

Vid den tredje stora demonstrationen, den mot EU:s och globaliseringens avigsidor på lördagen 16 juni, angrep inte polisen, och det blev då inte heller några kravaller, trots att svarta blocket deltog.

Syftet med denna korta genomgång är inte att gå igenom och diskutera allt som hände, men det var nödvändigt att påvisa hur det var polisen som inledde varje allvarlig våldsamhet."