Citat:
Ursprungligen postat av
tradera
För att närma sig en GM måste man försöka sätta sig i hans tanke och rörelsemönster.
Jag ska skjuta Sveriges stadsminister ,OK men då vill jag ha en backup . Någon som hjälper mig om jag hamnar i trångmål, jag kan bli beskjuten eller bli nedslagen av något vittne i närheten.Eller halka eller helt enkelt inte klarar av uppdraget.
En backup kan vara mannen i beige jacka ,som inte ville hjälpa LP .Han försvann mot kungsgatan.Att ingen vittnar om att de mött honom kan bero på att han var gömd vid bankomaten som AB arbetskamrater kom för att göra uttag.
Ja, möjligen om du tillhör en organisation som öppet planerat eller åtminstone haft "seriösa" diskussioner om att genomföra ett sådant mord. Om du är ensam person som vill mörda, så skulle du inte vilja ha en back-up. Vem skulle du fråga som skulle vara villig att ställa upp? Grannen, brorsan eller arbetskamraten?
Men hela ditt scenario lider av att det nog knappast är troligt att ett planlagt mord skulle utföras på en så slumpmässig plats och där man skulle tvingas hantera allting helt ad hoc.
Citat:
Ursprungligen postat av
tradera
Gärningen är så iskall. Vi kan konstatera att GM visste att OP inte hade något livvaktsskydd, jag får också en känsla av att de hade kontroll på de vittnen som var omkring händelsen. De upplevdes inte som något hot.
Hur de hade kontroll över den situationen kan jag inte förklara men möjligtvis av de män som sprang omkring med WT.
Kontrollen över flyktvägen måste ha varit obefintlig. Personer gick där i dess närhet både på Sveavägen och Luntmakargatan och på Tunnelgatan självt och ingen såg nåt märkligt. Dessutom stod byggbarackerna på ett sätt som snarast gjorde flyktvägen riskabel än underlättade uppsikt över platsen.
Citat:
Ursprungligen postat av
tradera
Tänk på att GM vänder ryggen till själva händelsen för att springa alla dessa trappsteg....kylig kille Han vet att han är skyddad och känner sig trygg.
Inte alls. Han kan mycket väl bara har sprungit iväg i panik. Det är så man reagerar om man gjort något som man inser är "fel". Man springer iväg. Bort från platsen, bort! Och gärna in i skuggorna. Mörkret känns rent instinktivt tryggt; man är inte synlig i ljuset. Men den tryggheten är en illusion. Mörkret ger mest osäkerhet, vad finns det bland skuggorna som man inte kan se? Så har man lagt tid och resurser på att planera något flyr man inte rakt in i ett okänt mörker. Det är den naturliga reaktionen i panik, inte något som man planmässigt gör.
Citat:
Ursprungligen postat av
tradera
Logiskt sätt borde vägen från mordplatsen vara att springa mot Kungsgatan, inte att passera en massa trappor där jag kan möta människor som slår ned mig, eller?
För ett planlagt mord, ja. Att gömma sig bland folk istället för att springa på ödsliga gator där man kan bli uppmärksammad är en god plan. Var gömmer man något allra bäst? Jo, på en plats där alla kan se det, för det alla kan se det lägger ingen märke till egentligen. "Hide in plain sight." Men för ett planlagt mord återstår grundproblemet med att det är alldeles för mycket ad hoc och planlöshet med själva utförandet.