Mina tankar efter första avsnittet.
Experterna och produktionen
- Jag accepterar att premissen för programmet ("Det är alltså två
främlingar, som ser varandra för
första gången . . ." osv) förklaras
en gång, för nya tittare, men sen får det räcka.
- Ärligt talat skulle det mesta i avsnitt ett kunna avklaras på en kvart. Så intressant är det trots allt inte att höra hur de som ställer upp i tv-serien ser fram emot att delta. Det får man ju nästan utgå från.
- I ett snabbt klipp informeras vi om att säsongen är inspelad sommaren 2021 (bröllopet hålls 14 juni), och antalet bröllopsgäster hålls därmed fortfarande på covid-säker (någon som minns det ordet?) nivå. Men det är fortfarande Gift vid första ögonkastet Sverige, och då vill vi bara ha en vigselförrättare – landets energiminister. Allt på sin plats, och det känns tryggt.
- Förra säsongen fick vi en ”tittarrepresentant” (Elizabeth) bland experterna. Det verkar man ha strukit i år. Kanske lika bra, med tanke på att hon ändå avpolletterades typ två avsnitt in i säsongen.
- ”Det svåra med det här experimentet är att väcka attraktion”, docerar Expert-Fredric (BETONINGARNA får ni göra själva i huvudet i år). ”Attraktion är något som tar tid, det växer fram”. Här blir vän av ordning, det självsäkra tonfallet till trots, lite tveksam – blandar han inte ihop hur det vanligen fungerar i livet i övrigt (där ju attraktion uppstår genast medan kärlek växer fram med tiden) med problemen tv-seriens logik ger (den ibland lätt vämjeliga kampen för att få olika personer som parats ihop att ”tända på varandra” när de uppenbarligen inte gör det)?
- SVT har sedan en tid gett uttryck för att få in mer "mångfald" i GVFÖ. Kort resumé över årets yrken: personaladministratör, civilekonom, försäljningschef, avdelningschef, kommunikationsansvarig och servertekniker – garnerat med hundinstruktör och personlig tränare. En spännande bukett av olika sociala skikt, eller något som ser ut som typ Liberalernas kommunvalslista i en hyfsat välmående Stockholmsförort?
- Angående presenten, och en del annat, hänvisar jag helt enkelt till
mitt inlägg om förra säsongens första avsnitt.
Louise och Jonas
- ”Mamma, jag vill ha Lasse från förra säsongen! Vi har Lasse från förra säsongen hemma . . .” Årets Kalles Kaviar är här, och till sin välskötta frisyr söker han en matchande drömtjej med axellångt, blont hår.
- I Louise och Jonas har produktionen lyckats med bedriften att hitta två urbana, medelklass, kontorsanställda i 30-årsåldern som tycker om träning (”det är en gratis drog som är härlig att få i vardagen”) och På spåret. Ett helt otroligt sammanträffande. Om Jonas är exalterad över detta lär han bli alldeles till sig vid framtida avslöjanden – vem vet, kanske gillar Louise rentav att resa, eller tycker att ”klimatet” är viktigt? Slumpen är nästan skrämmande ibland.
- ”Vi delar säkert redan många känslor i den här resan. I början var jag nyfiken på vad den här resan var.” Kan vi därmed säga att den här säsongens maxkvot för r-metaforen är uppnådd, redan 15 minuter in i avsnitt ett? Hoppas.
Jonas och Martin
- Fara å färde när nya experten Maria fantiserar om hur Martins ”extroverta självsäkerhet” kan ”trygga” Jonas och ”få honom att öppna sig mer”. Återigen försöker man alltså para ihop folk utifrån att de ska förändra varandra, trots att jag höjde ett varningens finger för detta redan i mina kommentarer till förra säsongen (man kan nästan börja undra om produktionen alls läser mina inlägg . . .) Jonas ska, å sin sida, erbjuda Martin ”mer stabilitet”, vilket Maria tycks anse att Martin behöver. Eller är det mer något som lät bra att säga i stunden, så att de båda ”ger” varandra något?
- Vi som saknar Ellinor från förra säsongen kan känna oss trygga med att hennes stockholmska vocal fry lever vidare i Martin. Martin är, sin lätt blasé aura till trots, ”aptaggad” på att gifta sig.
- Vad gäller det här parets utsikter nöjer jag mig med att, så här efter ett avsnitt, konstatera att det i alla avseenden är en – här kommer det – ”resa” på 200 kilometer mellan Örebro och Stockholm, och ungefär lika långt mellan helylle-mysig och blasé. Inte alls ett omöjligt avstånd att tillryggalägga, men hinner man det på fyra veckor? Kanske med lite hjälp av en SVT-betald (och föga klimatsmart) helikopter.
Bodil och Hans
- ”Det är något med skogen jag tycker om”, erkänner Hans modigt. Men beror det på att han ”kommer från Värmland” eller att han ”är 45 år”? Som vi vet är dessa de enda två förklaringsmodellerna till att människor har det för svenskar obskyra intresset att vistas i skog och mark.
- Årets frågetecken – hittills. Paret har förekommit i promotion-materialet innan säsongen sändes, och i klippningen betonas skickligt de likheter man tyckt sig hitta dem emellan, men i avsnittets slut lämnar Bodil experimentet. Och därmed programmet? (”Om det inte KÄNNS rätt tycker jag att hon GÖR rätt”, förklarar gissa vem.) Uppbrottet presenteras på ett sätt som känns slutgiltigt, och kanske hade produktionen inte så mycket val när man väl börjat filma de två, men den exponering paret ändå får i avsnitt ett, liksom i ”före-materialet”, talar dock för att detta kanske inte är det sista vi sett av dem. Det gör också ett kort klipp i början (i kavalkaden av spänning och drama som väntar oss under säsongen) där vi får se Hans, i framtiden, bekymrat säga att han ”inte pallar att svara [i telefonen] idag, faktiskt”.
Märtha och Axel
- Jag vill redan nu utnämna den här duon till årets kanske mest spännande par, åtminstone potentiellt. Särskilt Märtha verkar ju nästan för bra för den här tv-serien. Hon tycks bära på en inre kraft, en kvinnlig sådan om uttrycket tillåts, som förtjänar en person som vet att förvalta det. Är serverteknikern Axel, tre år yngre än henne och med en förkärlek för att ”spela djävulens advokat”, den personen? Det återstår så klart att se. Märtha tyckte i alla fall att hans (i mitt tycke lätt barnsliga) stockholmska är ”sexig”, vilket väl är ett gott tecken. Mitt råd till Axel är dock att vinna över henne med sin personlighet innan han klär av sig till kalsongerna och börjar steka bacon, bara för att vara på den säkra sidan.
- ”Ett bra hår, i bra kvalitet” känns manligt, menar Märtha. Modigt att ge uttryck för en preferens för ett kroppsligt attribut som ju inte direkt går att göra något åt (lite i stil med att önska sig en kort eller lång partner, eller att tala om byststorlek). Och Martins hår är det inget fel på.
- Vid 31.06, under Axels kärleksförklaring till sankt bernhardshundar, kan den skarpsynte tittaren observera en man på bryggan i bakgrunden som passar på att stoppa ner händerna i badbyxorna för att löddra sig lite. Om det var jag skulle jag vänta med det till ett tillfälle när jag inte står framför en tv-kamera, men vi är alla olika.
- Medan filmkameran går sitter Axel avslappnat på en gräsmatta i stan och läser en bok, som råkar vara skriven av en Nobelpristagare (”Å, jag såg er inte där . . .”).