Krig och maskulinitet

EU var tänkt som ett fredsprojekt efter andra världskriget, där de europeiska staterna knyts närmare varann politiskt och ekonomiskt för att motverka uppkomsten av konflikter och krig.

Efter en hektiskt tid av expansion under några decennier, så har nu en öppen beväpnad konflikt brutit ut i den östra delen, i en stat som var tänkt att tas upp i gemenskapen. EU:s reaktion är allt annat än fredligt, man öser in vapen, frivilliga och pengar för att elda på konflikten, som knappast kan lösas med militära medel utan bara riskerar att eskalera bortom all kontroll.

Varför bryter det upp ett gammaldags krig i Europa i det 21 århundradet? Har man inte lärt sig någonting? Ryssland tycks agera utifrån nationella känslor, där man känner sig hotad och försöker pacificera sina närmast omgivande regioner. Resultatet hittills är en nationell isolering, med djupgående sanktioner och inhemska protester som tydligt visar att Ryssland har en felaktig bild av sig själva som autonomt och enhetligt.

Är överhuvudtaget våldsamma konflikter mellan stater och politiska enheter möjliga idag på samma sätt som förr, när vi lever i en allt mer globaliserad värld där allt inklusive ekonomierna är på intrikata vis sammanflätade? Att lösa meningsmotsättningar med våld har anor tillbaka till stenåldern, och var redan då en främst manlig sysselsättning. Som all mänsklig verksamhet har även krigets uttrycksformer strävat mot större klarhet och förfining. Idag slåss man inte man mot man med klubbor, utan kan via teknologiska framsteg med en knapptryckning massakrera motståndarens kvinnor och barn från tiotals mil avstånd.

Vad har då krigets offer att sätta emot de framsteg i kollektivt mördande som gjorts under århundradenas gång? Mentaliteten bakom krigshandlingar är fortfarande primitiv, det handlar om hävdelsebehov, brutalitet och hämndbegär. Arméer, befäl, krigsforskare och politiska ledare är fortfarande i huvudsak män, med mäns värderingar. Krigshandlingar och kampanjer skildras ofta som om det vore sportevenemang, där man gör framstötar och besegrar ett motståndarlag, och kanske även ses som hjältar efter vunna bataljer. Uråldriga värderingar och känslor gör sig åter gällande, i Ukraina talar man om sina "hjältar" och identifierar sig med nationen, som man vill "ära". På tv ser vi Ursula von der Leyen med beundrande blick och strålande ögon ta emot sin kollega Zelenskyy, som hon tydligen erbjuder både medlemskap i EU och fortsatta leveranser av dödliga vapen. Putin och hans entourage har å sin sida fastnat i drömmar om den stora nationen, ett enat rike sedan fornstora dagar, vars plikt det är att bevara och skydda från främmande makter. Ryssland är en makthierarki av främst män (Kreml, militär, oligarker) vars uttrycksmedel är dominans över landområden och befolkningar av samma typ som under Stalins tider.

Krig är uppenbarligen en manlig angelägenhet, ett uttryck för manliga strävanden efter makt, där maskulina känslor gör sig gällande. I krigets hierarki befinner sig offren, kvinnor och barn, längs ned och är de som lider mest. FN:s artikel 41 rörande fördömande av våldtäkt och sexuellt våld i krig samt sanktioner som svar mot dylikt tillkom först 2019, medan de varit en plågsam realitet under årtusenden för krigets oskyldiga. Först nu börjar en feministisk teori om krig att växa fram genom olika studier av ojämlikheter mellan könen som orsak och förutsättning. Kommer sådana studier att öka förståelsen om krig eller deras eventuella avskaffande?

Kanske bör man helt radikalt frånta männen all politisk makt, avskaffa rösträtten för män och förbjuda all vapenforskning, tillverkning och försäljning samt kriminalisera alla former av väpnad konflikt, som man har inom civilsamhället? Männen har tydligt visat att de inte utvecklats sedan stenåldern vad gäller sin brutalitet, så kanske bör de avskaffas totalt genom att kvinnor slutar föda män?

Det påminner om den där gamla berättelsen. En man får träffa anden i flaskan. ”Du får tre önskningar” säger anden. ”Jag önskar mig världsfred” säger mannen som sin första önskan. ”Er önskan är min lag” svarar anden, varpå alla andra människor i hela världen går upp i rök.

Ditt förslag för att uppnå världsfred (att utplåna hela mänskligheten, om jag förstår dig rätt) kanske är det enda sättet. Om så skulle vara fallet: vore det värt det?

Men utan krig och att män verkar digga det. Hade du ens haft Internet? Kvinns klagar ofta men det är inte de som uppfunnit saker som gjort livet ganska mycket trevligare. Om kvinns bestämt hade vi kanske fortsatt vara apor och klättrat i trän och käkat bananer. Hade det varit bättre?

Man kan ju också tänka sig en enkönad värld. Med dagens teknologi är det ju faktiskt möjligt.

Bättre för aporna kanske? Ett kärnvapenkrig som utplånar oss p g a dagens eller morgondagens kris är ju heller inte bra.

Något perfekt system som kan tillgodose varenda enskild människas behov i realtid finns inte och så länge det systemet inte finns kommer det alltid finnas folk som strävar efter förbättring. Därför växer krig fram, långsamt, långsamt, utan att enskildas egon är förmögna att hinna se hur det spårar ur i tid.

Rika människor är rädda för att förlora alla sina tillgångar och allt som de byggt upp. De ser fattiglappar överallt som de "inte har något ansvar för". Sanningen är att de inte har något som helst ansvar, men sen hinner verkligheten ikapp dem.

Fattiga människor undrar varför alla rika är så egoistiska, varför Bill Gates inte skänker minst hälften av alla sina tillgångar till svältande barn i Afrika. Det är däremot långt ifrån så enkelt. Men fattiglapparna har sällan insikt om hur och varför det inte är så enkelt. De skiter fullkomligt i alla förklaringar och vill överleva för stunden. Vilket är helt förståeligt.

Systemen grundas ofta i ideologier, och dessa söker i förlängningen kanske inte direkt förbättringar, utan att ordna verksamheten för staten, landet, partiet så "effektivt" som möjligt. Få har som sagt överblick över vart det kan gå, till exempel blev de flesta av dåtidens makthavare ytterst förvånade över att första världskriget bröt ut.

Frågan är då hur mycket förekomsten av krig beror på maskulint tänkande och hävdelsebehov. Det finns ju en feministisk teori om krig, visserligen i sin linda sedan 90-talet, men dess främsta förespråkare idag, Laura Sjoberg utkom med en bok 2013, där hon påpekar att konfliktforskningen brister i sin uppmärksamhet av faktorer som bottnar i ojämlikhet mellan könen.

En annan inte uttalad feministisk forskare, Joshua S. Goldstein, beskriver i sin bok "War and Gender: How Gender Shapes the War System and Vice Versa" från 2001 hur könen skiljer sig åt när det gäller psykologi, växelverkan och förmåga att arbeta i hierarkier, samt även biologiskt (manligt testosteron, kvinnliga sexhormoner etc). Enligt honom är könen beroende av och återkopplande mot varandra, så att t.ex. kvinnor stärker manligt maskulint beteende under vissa betingelser och så vidare.

I en värld styrd av kvinnor eller med enbart kvinnor skulle de kulturella faktorerna falla bort, och möjligen en fredligare värld framträda. Inom science fiction finns otaliga verk som beskriver sådana samhällen, en av de dagsaktuella är den postapokalyptiska "The Gate to Women's Country" av Sheri S. Tepper, där männen marginaliserats och lever åtskilt för sig (med sina riter, mandomsprov och strider), medan kvinnorna står för civilisationen, och ägnar sin lediga tid åt forskning, poesi etc. Ett ideal eller bara en idyllisk fantasi?

Det kan ligga något i det. Att Ryssland är det mer ”maskulina”, och därigenom mer krigsinitierande, samhället. Ukraina är en demokrati, där både kvinnor och män har något att säga till om vad gäller vem som leder landet. Ryssland är en diktatur, där enbart en liten grupp män har något att säga till om. Visserligen kan man på goda grunder klaga på det demokratiska underskottet i Ukraina. Det vore dock löjligt att påstå att det är lika illa ställt som i Ryssland. Hade kvinnor i Ryssland haft lika mycket att säga till om som kvinnor i Ukraina har, då hade kanske det här aldrig hänt.

Man kan också se det på filmmaterialet över soldaternas sammansättning. Ukrainarna är försvararna. De ukrainska styrkorna inkluderar därför människor från alla delar av befolkningen, såväl kvinnor som män. Ryssarna är angriparna. De ryska styrkorna utgörs därför, som så ofta är fallet med rövare och banditer, nästan uteslutande av män.

Om vi ska ta ditt avslutande argument från trådstarten på allvar: Eftersom det är ryssarna som bedriver ett erövringskrig så är det väl ryska kvinnor som borde sluta föda barn? Ukrainska (och övriga) kvinnor kan fortsätta som förut.

Klassiskt fel i slutledningen i TS, kallas konfirmationsbias. Visst är det män som startar krigen. Men det är även män som Churchill som stoppar krigen. Uppenbarligen har Sverige varit i färre dagar i krig än utanför krig, typ Noll sedan 1812. Så tacka Männen för vår maskulinitet som också kan användas för att skydda kvinnor och barn, med vapen som vi uppfunnit eller med politik och sanktioner som vi också uppfunnit.

Här Sveriges mest kvinnliga företag. Krig varje dag på den arbetsplatsen:
(FB) Batikhäxornas modeskapare Gudrun Sjöden anklagas för rasism
Så går det när det inte finns en man som kan sätta gränser till gränslösa kvinnor.

F.ö. gjorde Merkel, kvinna, det ryska kriget mot Ukraina möjligt när hon tog beslutet att göra sig beroende av Putin och Rysslands gas. Vilket byggde hans krigskassa och ego. Även människor med god vilja kan orsaka krig.

Jo visst, stoppa genom samma slags våld, Churchill var på sitt vis behäftad med samma maskulina egenskaper; han förhärligade sig själv och sin klan (vita protestanter), och såg Storbritannien som en slags Darwinistisk höjdpunkt, medan han uttalade närmast rasistiska omdömen om amerikanska indianer och australiensiska urinvånare, som han ansåg med all rätt blivit utkonkurrerade av mer högtstående folk. Han var för barbarisk krigföring, inklusive kemiska vapen såsom giftgas mot "ociviliserade" folk såsom kurder och afghaner. Under sin tidigare karriär visade Churchill dessutom en hårdhet mot strejkande arbetare, som han ingrep mot med hjälp av militär, eftersom de vägrade lyda och inordna sig i ett hierarkiskt och autoritärt förtryckande system. Han hade det högsta ansvaret för terrorbombningarna av Tyskland i krigets senare skede, bl.a. Dresden där 25 000 civila omkom. Vidare lär han också tagit emot mutor av oljebolag mot gentjänster från staten. Talande nog blev han heller inte omvald efter kriget.

Historiskt sett är det nog inte Ryssland som stått för de flesta erövringskrigen, och vem vet vad ukrainska kvinnor kommer att föda fram?