Debatten och nyhetsrapporteringen rörande Covid har fallit lite i skymundan pga kriget i Ukraina.
Något man ser i siffrorna rörande covid i Sverige är att IVA-vårdade liksom dödsfall är kvar på en medelhög nivå och att vi tycks befinna oss på en medelhög platå. Tidigare smittvågor har varit mer "toppiga" i sin karaktär. Jag skulle tro att det kommer sig av avskaffade restriktioner, samt att pandemin nu är mer mogen.
Det sorliga är att immuniteten som tidigt under pandemin beskrevs som långvarig, ibland närmast livslång (har man en gång haft det kan man inte få det igen). Det pratades ständigt om denna flockimmunitet som "snart" skulle nås och vi kunde läsa om den ena fantasifulla beräkningen efter den andra. Så blev det aldrig. Istället hör jag rapporter från uppgivna medborgare som varit sjuka (ibland svårt sjuka) både 3 och 4 gånger. Sjukdomsförlopp som håller i sig mycket länge med feber som kommer och går och svår hosta.
Vaccinationsskyddet som vi hoppades på tycks vara lika kortvarigt som skyddet efter infektion, vilket kanske inte heller är så konstigt. Man kan i princip räkna med ett partiellt skydd 2-12 veckor efter vaccination. Sedan behöver man en ny shot och det var väl inget som vare sig FHM eller den breda allmänheten hade hoppats på. Det finns alldeles säkert en pandemitrötthet i samhället, men det värsta är ju att det inte hjälper. Visst är det så att livet måste gå vidare och att det är viktigt att upprätthålla centrala samhällsfunktioner, men det här med att låtsas som att viruset inte finns och stoppa huvudet i sanden känns inte heller särskilt lyckosamt. Siffrorna talar ju en del för sig självt på den punkten. Förhoppningsvis blir det något bättre snart då vi går mot sommar, men sen kommer ju hösten och då är det nog viktigt med massvaccinering i slutet av augusti och under september månad. Där någonstans tror jag det är strategiskt riktigt att vaccinera så många som möjligt.
Något man ser i siffrorna rörande covid i Sverige är att IVA-vårdade liksom dödsfall är kvar på en medelhög nivå och att vi tycks befinna oss på en medelhög platå. Tidigare smittvågor har varit mer "toppiga" i sin karaktär. Jag skulle tro att det kommer sig av avskaffade restriktioner, samt att pandemin nu är mer mogen.
Det sorliga är att immuniteten som tidigt under pandemin beskrevs som långvarig, ibland närmast livslång (har man en gång haft det kan man inte få det igen). Det pratades ständigt om denna flockimmunitet som "snart" skulle nås och vi kunde läsa om den ena fantasifulla beräkningen efter den andra. Så blev det aldrig. Istället hör jag rapporter från uppgivna medborgare som varit sjuka (ibland svårt sjuka) både 3 och 4 gånger. Sjukdomsförlopp som håller i sig mycket länge med feber som kommer och går och svår hosta.
Vaccinationsskyddet som vi hoppades på tycks vara lika kortvarigt som skyddet efter infektion, vilket kanske inte heller är så konstigt. Man kan i princip räkna med ett partiellt skydd 2-12 veckor efter vaccination. Sedan behöver man en ny shot och det var väl inget som vare sig FHM eller den breda allmänheten hade hoppats på. Det finns alldeles säkert en pandemitrötthet i samhället, men det värsta är ju att det inte hjälper. Visst är det så att livet måste gå vidare och att det är viktigt att upprätthålla centrala samhällsfunktioner, men det här med att låtsas som att viruset inte finns och stoppa huvudet i sanden känns inte heller särskilt lyckosamt. Siffrorna talar ju en del för sig självt på den punkten. Förhoppningsvis blir det något bättre snart då vi går mot sommar, men sen kommer ju hösten och då är det nog viktigt med massvaccinering i slutet av augusti och under september månad. Där någonstans tror jag det är strategiskt riktigt att vaccinera så många som möjligt.
