Citat:
Ursprungligen postat av
MisterSeven
Sektdrottningens kampanjarbetare här på flashback kan ju inget annat göra än förneka detta att hon varken besvarade Esbjörns brev eller Esbjörns telsamtal initialt i affären.
Om Sektdrottningen besvarat dessa istället för att gå till Tingsrätten hade affären varit över direkt, som sagts endera hade hon ändå fått köpa den eller så hade Esbjörn behållit fastigheten.
Men eftersom Sektdrottningens känsla var att hon inte då skulle få köpa fastigheten kör hon den hårda iskalla linjen och drar Esbjörn, denna gamle oskyldige man inför Tinget.
Det finns inga ord kvar för denna skrupelfria, morallösa Sektdrottningens agerande, som tur är förstår alla förutom hennes gelikar här inne på flashback det också.
Eftersom du envisas med att kalla Ebba för epitet, så är det verkligen att kasta gurka i växthus att kalla oss meningsmotståndare för kampanjarbetare.
När räknar du som "initialt i affären"? Jag är helt och fullt övertygad att de två månaderna fram till påskrift, plus de tio dagarna efter påskrift, så hade varken Ebba eller Esbjörn svårt att nå den andra parten. Har du något som helst belägg för motsatsen? Jag grundar min åsikt på att de kom överens om flera möten och slutligen en avtalsskrivning följt av flera slyröjningstillfällen. Även dagen innan tillträdesdagen hade de inga oöverstigliga problem att nå varandra.
Att Esbjörn lämpligt nog i media påstår att han inte fick tag i Ebba när han ångrade sig dagen efter avtalsskrivningen och därefter fruktlöst försökt att få tag i Ebba, har han aldrig gått vidare med till tinget. Varför? Det är inga problem att beställa hem samtalslistor på vilka nummer han ringt, när han ringt dessa och hur länge han var uppkopplad och om personen svarade. Det är nog inte heller en omöjlighet i ett rättsfall få ut information om Ebba blockat honom, eller skickat en upptagetton i örat på honom. Samma sak med ångerbrevet. Det var ett rekommenderat brev, så där finns det massa dokumenterat hämta för den som vill. Inlämningsdatum, utlämningsdatum och vilka personer som lämnade in och hämtade ut.
Om nu ångern var hans egen, varför gick han inte hem till Ebba, eller hennes föräldrar och ringde på? Jättesmidigt att ta det via föräldrarna om hon duckade. Eller ännu bättre, han skulle ha dykt upp på tillträdesdagen, med ombud och tagit diskussionen. Då var Ebba garanterat nåbar. Det är han som ångrat sig och sin försäljning, det är han som måste anstränga sig lite.
Slutligen, att dra någon inför tinget om man inte kan komma överens på egen hand, vad är det för fel med det? Vad skulle du föreslå som var bättre?