"Drogfri" igen, blir bara skit!

Jag har kört ett uppehåll från främst röka, tjack, ladd, tram, sådana blå mm under ett halvår tidigare och fan vad illa jag mådde var slutsatsen jag kom fram till efter milstolpen. Mitt hem såg kanske bättre ut. Jag såg renare ut och hade finare kläder på mig. Rörde på mig mer minst 10.000 stek om dagen men inombords mådde jag inte bra utan snarare sämre än när jag var inne i någon knarkdimma för att bättra på hur jag mår. Ni kan läsa min gamla tråd här > (FB) Ett försämrat mående av att ha gått helvit i ett halvår

Har bestämt mig för att lägga ner med drogerna helt efter ett ganska friskt knarkande under ett halvår nu, särskilt intensivt under januari månad och framåt tills för någon vecka sedan. Har även slutat med cigaretter också och äter bra mat. Står upp för mig mot folk som undrar varför jag inte kör längre. Många oförstående. Några förstående och stöttande fina.

Jag är jätteduktig på papper men mår bara skit igen. Dessutom är jag fattig nu som arbetslös, oönskad av arbetsgivare. Det lilla driv jag har fått nu efter att ha blivit klar i bollen är att jag tänker på att tjäna pengar illegalt. Som att jag ska börja jaga massa sedlar istället för knark. Kanske börja deala. Kanske börja stjäla. Fan vet jag. Få lite spänning i mitt liv typ.

Haha ni säger att det ska bli bättre men jag blir snarare en sämre människa uppenbarligen och mår sämre av "drogfriheten" inombords. Trodde när jag slutade att nu denna gång går jag verkligen in för det och kommer lyckas men nu sitter man fan här nattetid och skruvar på telefonen för att kontakta kranarna. Men jag motstår! Undrar dock varför?

Vill lägga ner och fokusera på att börja bygga mitt liv som varit på paus i stort sätt länge nu men jag känner mig mentalt mindre funktionell och ledsnare utan narkotikan. För nu har jag kraftig depression, självmordstankar och ångest. Början av dagen alltid ångest.

Så hur är det tänkt att jag ska orka mer?

Jag är så desperat att jag har trotsat mina principer och börjat be till gud om hjälp för jag tror jag kommer dö snart eller hamna inlåst i en cell kanske.

Tror inte på gud men jag vill tro på honom för annars är jag nog helt fucked.

Vad ska jag göra för att gå vidare stadigt? Jag vill hålla mig ifrån grejerna men det är svårt när min livssituation är så dålig och dom få chanser man haft har man bränt bort.

Som jag känner nu vill jag lösa en pistol och använda denna mot mitt eget huvud för att få slut på livet jag lever och hur jag känner.

Kan varken leva med eller utan droger och skapa något bra där jag också mår bra. Upplever en identitskris efter att ha lagt ner knarket igen. Vet inte vem jag är eller vad jag vill.

Prata inte om clownerna inom psykatrin eller antidepp. Det har jag redan testat den skiten. Dom har ingen sympati för mig trots att jag är en relativt ung grabb fortfarande. Tror dom väntar på mitt dödsbesked snarare.

Vad fan ska man göra?

Så om jag har förstått det rätt så har du missbrukat i 7år, sedan tagit ett 6månaders uppehåll förra året. För att sedan ha kört på ganska friskt de senaste 6månaderna och slutade upp för några veckor sen?

Jag har haft perioder av missbruk i 3-4 år skulle jag säga. Tidigare bara bruk. Det senare helt rätt!

7år är en lång tid av att missbruka stimulanter, och framförallt tramadol.

Anledningen till varför du inte kännt av förbättring mentalt är just för att det inte har gått tillräckligt lång tid min vän.

Jag själv hade ett otroligt långt tramadolmissbruk(stimulanter också) under 7års tid och slutade upp helt och hållet för 2år sedan blir det idag.
Det tog mer än ett år helt ren för att bli någorlunda normal mentalt, och det är för att min hjärna blivit så van med instant gratification gällande dopaminsystemet.

Under 7års tid behövde jag inte göra de normala sakerna vanliga människor gör för att uppnå stimulerande njutning, dvs efter sex/träning/uppnå livsmål osv. Allt jag behövde göra var att käka en 200mg tram och så fick jag den stimulansen.

Nervbanorna och kemiska balansen blev som bortblåst och på grund av den otroligt höga mängden dopamin som frisattes vid missbruk. Om hjärnan konstant blev pumpad av denna stimuli så blev de vanliga njutningarna inte värda att söka efter, hänger du med?

Det jag försöker få sagt är att din hjärna under många års tid har blivit van av denna stimulering som du enkelt kan få genom att lägga ut en slant. Så din hjärna kommer att automatiskt att försöka övertala dig till att det inte är värt att leva ett normalt och nyktert liv, speciellt med tanke på hur enkelt det är för den att bli stimulerad.

Du måste slåss med dessa tankar och inse att det är din hjärna som bara blivit manipulerad av ditt missbruk, njutning skall inte kunna nås så enkelt. Sakta men säkert så kommer den att omprogrammeras och detta kommer att ta tid.
Jag snackar minst, MINST ett helt år utan någon sinnesförändrande stimulant(åtminstonde inte starka preparat som ladd/tjack/tram)

Och sakta men säkert som jag tidigare sa kommer du att bli bättre.
Vill även få sagt att det inte kommer att komma en dag där du bara inser "Åh shit nu är allt bättre"
Du kommer definitivt ha detta sug under en större del av ditt liv, men suget kommer att bli mindre och mindre märkbart med tiden och de små sakerna som du tidigare tog för givet kommer att bli mer och mer uppskattade utav dig.

Väldigt sent nu så min text blev väldigt flummig men jag hoppas att du förstår.
6 månader är ingenting att vänta ut, ge det ett mer helhjärtat försök där du helt och hållet håller dig ifrån dessa preparat.

Lycka till

Okej då hänger jag med.
Jag emotsäger dig nu inte när du säger "bruk".... Men var det verkligen bara "bruk"? För den där linjen är väldigt tunn.
Och när det kommer till starka preparat som frisätter så mycket dopamin/serotonin som Tram och ladd så räcker det med att bara ta det någon gång per vecka för att det egentligen ska bli missbruk.

Det behöver inte vara dagligt bruk för att något ska klassas som missbruk. Som jag tidigare sa så ändras den kemiska balansen en hel del när en sån stor mängd dopamin frisätts.

Anyways, lycka till min vän. I feel for you, men samtidigt är jag övertygad att du kommer ta dig över detta! It aint nothing to a Giant!
you got this shit!!

Man blir ju supertom på glädje när man slutar med tram. Kan nog säga att det kanske tog drygt 1 år innan jag kände någon glädje alls. Hjärnan måste forma om sig rent fysiskt. Jag hoppas du härdar ut.

Låter bara som att du vill rättfärdiga ditt missbruk med att måla upp det som att du är en sämre människa när du är ren.

Tycker du ska tänka på fem positiva sakerna istället. Du har inte knarkat så länge . Du har lättare o sluta med substanser än folk som gått på droger i år.
Du måste ha nån aktivitet på dagarna. Behöver inte vara mycket men vad vill du jobba med i framtiden ? Måste du plugga ? Se till o få sysselsättning så fort de går. Du vill ej bli hemma på dagarna o tänka det är bara mer ångest..
Ta hand om dig ts.
Mvh

Det tar lika lång tid att gå in i skiten som det tar att gå ut. Hitta en strategi för att må bra långsiktigt och fatta att drogerna är din snabbaste väg till misär.

Jordan Peterson har sagt en otroligt träffsäker sak om beroende, och det är att du måste ersätta beroendet med något meningsfullt för att det ska ha en verklig effekt.
Att bara låta bli alkohol/droger och leva i förbud är ingen höjdare, då är det enda man går och tänker på om dagarna att man inte får göra det där roliga man så gärna vill.
För är det en sak jag lärt mig av att själv leva i missbruk, då var det att det definitivt var roligare att missbruka än att bara sitta ensam i en lägenhet och skruva på sig i väntan på att dö.

Man måste aktivt ha ett "ädelt mål" att sträva mot. Iallafall så ädelt som kan kan mäkta med, det behöver inte börja med att man ska förändra världen, utan det kan vara så enkelt som att göra väldigt små marginella förbättringar åt gången. Kanske läsa lite grann varje dag, bara en sida av något meningsfullt, eller börja använda tandtråd om man inte gör det.
Som han också säger blir det en ränta-på-ränta effekt när man gör sådana små marginella förbättringar som läggs ihop med tiden.

Här är en bra kort föreläsning här på området.
https://www.youtube.com/watch?v=OyOnKZZ87mE

Haha, vad sjukt att jag tänkte ta upp detta!

Har varit fri från missbruk nu i 2 och ett halvt år. Gått från hemlöshet och kriminalitet till ett liv jag bara kunde drömma om och nyckeln till det var att jag fann något mer värdefullt. Istället för att sitta uppe i 10 dagar i streck, skjuta i mig olika substanser och planera inför nästa dos så har jag istället ett jobb att gå till där folk faktiskt gillar mig, och där jag gillar dom, jag har verkligen hittat en mening till att inte gå tillbaka till det livet jag alltid haft. Jag älskar idag det vardagliga!

Jag har världens finaste flickvän som älskar mig för den jag är och inte för dom droger jag kan erbjuda, en lägenhet som är hur fin som helst, men framförallt så har jag ett jobb som jag tycker är väldigt kul att gå till.

Jag har fortfarande en hel del problem i livet som jag jobbar dagligen med, har tex min hepatit kvar som jag ska börja behandla nu i april, har ett skuldberg hos kronofogden där jag trots allt ser ett ljus i tunneln. Men jag skulle i dagsläget aldrig byta ut det jag har nu mot något annat.

Min väg började via behandlingshem, en väg jag provat åtminstone ett halvt dussin gånger tidigare, både friviligt och på "tvång". Jag gjorde tolvstegsbehandling, men har förståelse för att det kanske inte funkar för alla, men det finns massvis med olika behandlingsformer där ute! Sök kontakt med något beroendeteam hos din kommun. Jag har väldigt svårt att tro att man kan ta sig ur skiten på egen hand, för om man kunde det så skulle man inte vara i den situationen från första början.

Du får mer än gärna pma mig OP, om du behöver någon typ av vägledning eller stöttning! Vi förtjänar alla bättre

Inget blir bättre av att bara sluta knarka. Jag knarkade för att jag mådde så jävla kasst jämnt när jag inte knarkade och ändå föreslog folk drigfrihet som en lösning i sig. Jag kom till bukt med mitt knarkande när jag inte längre fann någon varaktig kraft i drogerna. Jag snubblade in på 12-stegsmöten och hittade lite personer jag kunde identifiera mig med och började arbeta i stegen som gav mig verktyg att finna ett inre lugn och där jag blev tillfreds med mitt liv i drogfrihet, nu har det snart gått åtta år och det rullar på.

Så mitt bästa tips, antingen börja knarka igen eller så provar du någon behandling helhjärtat och frågar du mig så är 12-steg grymt eftersom det alltid finns kvar där och är inte beroende av landsting eller kommun för att ha en pågående tillfrisknande.

Lycka till! =)