Citat:
Nu väger ju verkligheten förstås tämligen tungt i bevishänseende. I den verkligheten så uppnådde Rom sin storhetstid först när kejsardöme infördes. Allt annat blir spekulationer. Jag skulle lika gärna kunna hävda att Rom mycket tidigare hade dukat under för germanerna som började attackera Rom redan strax innan 100 f.kr. Sen är jag rätt säker på att de flesta historiker anser att Rom nådde sin absoluta höjdpunkt under andra århundradet e.kr. Definitivt inte under Claudius således utan snarare under den kraftfulle Trajanus.
Jag invänder återigen mot din användning av begreppet ”maktfördelning”. Det som fanns i kejsardömet Rom var ”check of power”. Den principen blir aldrig tydligare än när makten samlas till en individ. Omvänt så blir den aldrig otydligare när den fördelas på väldigt många och med demokrati då som ytterlighet. Makt och ansvar följs alltid åt under envälde. En usel härskare blev sällan långvarig utan desto oftare ett huvud kortare. Det här är en aristokratisk princip som ytterst få i dagens samhälle förstår värdet av tyvärr. Såväl liberaler som marxister och de flesta av de som kallar sig konservativa i väst är anhängare av plebejiska tankefigurer om än med lite olika utformning.
Jag invänder återigen mot din användning av begreppet ”maktfördelning”. Det som fanns i kejsardömet Rom var ”check of power”. Den principen blir aldrig tydligare än när makten samlas till en individ. Omvänt så blir den aldrig otydligare när den fördelas på väldigt många och med demokrati då som ytterlighet. Makt och ansvar följs alltid åt under envälde. En usel härskare blev sällan långvarig utan desto oftare ett huvud kortare. Det här är en aristokratisk princip som ytterst få i dagens samhälle förstår värdet av tyvärr. Såväl liberaler som marxister och de flesta av de som kallar sig konservativa i väst är anhängare av plebejiska tankefigurer om än med lite olika utformning.
Vem som helst kan regera över Rom när de väl har slagit ut alla deras fiender och redan ärvt sin roll som supermakt från republiken. Se hur senaten agerade när Hannibal var några mil från Rom med en till synes oövervinlig arme. Efter att halva senaten dött med större delen av romerska armen i strid mot Hannibal so bestämmer man att ta all guld från de rika och tömma templarna, förbjuda att någon flyr staden, och aktivt bedriva krig mot egna städer som böjer sig eller allierar sig med Hannibal, men bara efter att Hannibal inte fanns i staden. Fabius regel var ju att aldrig någonsin delta i någon aktiv battalj mot Hannibal, och man lyckas vända en omöjlig underlägge till seger genom decennier av det brända jordens taktik.
Skulle de ha någon av de svagare diktatorerna skulle det vara kört för Rom under dessa hårda tider, ungefär som det var när det var de betydligt svagare goternas tur.
Rom växte sig från ingenting till kontinentens enda supermakt som en republik och inte ett kejsardöme. Denna resa är den mest storslagna i Roms historia, att kejsardömet sedan ärver rollen som den enda supermakten gör att vilken idiot som helst kan regera, ungefär som Biden eller George Bush i USA. Rom reste sig från ingenting till den enda supermakten under 500 år som republik och sedan föll den under ett kejsardöme (visst tog det 400 år, men dekadensen var tydligt långt innan fallet).
Citat:
Att framgångsrika civilisationer genom allmän välståndsökning sår fröet till sin egen undergång är självfallet inget jag invänder mot. Men du borde vara konsekvent och skylla på det istället för sånt som kejsardömet i Rom. För återigen finns det inget i verkligheten som ger dig stöd. Tvärtom har demokratin i väst lett till ett betydligt snabbare förfall.
Roms fall har debatterats flitigt bland historiker och någon ensam orsak till förfallet kan man aldrig komma fram till, det är flera faktorer som samspelar; kristendomen, hedonismen, dåliga härskare, inflation, att militären fylls av germanska legosoldater, etc.
Citat:
Du argumenterar motsägelsefullt. Helt riktigt konstaterar du att USA är ett dekadent land och att konstitutionen för länge sen gått åt fanders(något du borde fundera mer över). Samtidigt raljerar du mot Ryssland och hur fattigt och eländigt livet där är i jämförelse med superrika USA. Ändå har du själv konstaterat att rikedom ger dekadens vilket borde innebära att ryssarna(minus de fåtal oligarkerna) inte är i närheten lika dekadenta som amerikanerna. Sen undrar jag om du verkligen förstår hur central USDs status som dominerande global reserv-och transaktionsvaluta varit för USAs välstånd under närmare 50 år? Om inte annat så blir du varse det ifall USDs status förändras framgent. Vad gäller teknologi så har jag sen tidigare påpekat att Ryssland ligger ljusår före USA på det militära området. Ryssland har även knaprat in rejält på USA vad gäller civil teknologi.
Det finns ingenting motsägelsefullt med att jag tydligt visat två sätt som lyx och hedonism kan orsaka dekadens: att folket badar i lyx och njutningar och blir lata, eller att härskarklassen lever enbart för hedonistiska njutningar och upphör ha den disciplin som krävs för att regera ett land.
Exempel på hur det ser ut när härskarklassen blir hedonistiska och lata har jag också givit med franska aristokratin innan revolutionen. Olikt engelska aristokratin som offrade sina barn för att delta i krig och hade krav på att sönerna skulle resa ut i Världen för att bli män (och likaså vaktades döttrarnas dygder under striktare moralsystem än fransmännen), så var franska aristokratin en gäng feminiserade latmaskar som inte ingav respekt och denna obalans mellan en hedonistisk aristokrati med massa rikedommar och en svältande befolkning som inte respekterar dem kunde ju aldrig sluta väl.
Rysslands nuvarande aristokrati är lika dekadent och oansvarig, och ännu mer främmande för folket då de inte ens vill leva i dekadenta Ryssland, utan njuter hellre av livet i London och franska rivieran.
Att jämföra det med USAs företagsamma miljardärer är givetvis ett skämt. USAs miljardärer må vara skruptlösa och hänsynslösa, men de är mycket mer ambitiösa än ryska aristokratin då de lever mycket mer för att utöka sin makt, snarare än att njuta av verksamhetens pengar. Medan ryska miljardärer köper yachter för miljarder så söker amerikanska miljardärer att erövra Rymden.
Citat:
Trots att du uppenbarligen fattat att det amerikanska banksystemet är korrupt och dessutom står i strid med konstitutionen så vill du inte vidkännas några jämförelser med Ryssland. Men som jag skrev är plutokratstrukturerna i USA formellt legala och det är inte bara banksystemet som ingår där. Men har du ens någon uppfattning om hur mycket bara det skuldbaserade amerikanska penningsystemet plundrat amerikaner på sen drygt 100 år tillbaka? Fundera också hur mycket skattepengar som det militärindustriella komplexet erhållit genom USAs alla krig världen över.
Det är ett skämt att jämföra en ekonomisk supermakt med en ruinerad naturresursbaserad u-land: till och med den omfattande korruptionen i den ekonomiska supermakten USA är sofistikerad och mycket svårare att förstå sig på än Rysslands simpla gäng skurkar, som genom kopplingar till maffian, blev de enda i post-soviet som hade pengar för att köpa upp hela Rysslands landmassa när denna skulle auktioneras för rabattpriser. Muta någon Yeltsin eller Putin och motarbeta inte deras makt så får du behålla det hela och suga ut Ryssland på all rikedom, och pumpa in alla pengar i utländska banker, etc.
Finns inget att ens analysera där, det är bara en gäng simpla banditer. Putin skulle ha min respekt ifall han drivit krig mot dessa för längesedan, inte bara oligarkerna som hotade hans makt politiskt.
Citat:
Kineser har haft fördelen av att hela tiden vara herrar i sitt eget hus. Det betyder nog mer än meritokrati. Ryssland utsattes för ett veritabelt plundringståg iscensatt av väst efter att kommunismen föll. Oligarkväldet uppstod då och de strukturerna cementerades tyvärr till stor del och ersatte de tidigare kommuniststrukturerna. Några täta skott mellan oligarkin och rysk maffia har heller aldrig funnits. ”Kosher nostra” brukar man skämtsamt säga givet det enormt dominerande inslaget av askenazifigurer inom både oligarki och maffia. Med synnerligen täta kopplingar till stamfränderna i väst förstås samt till liberala krafter i Ryssland. Intressant nog pågår just nu i Ryssland något som måste beskrivas som en regelrätt utrensning av oligarker och liberaler. Inte bara naturligt genom den senaste utvecklingen utan med aktiv medverkan från Kreml. Det är intressant. Nå, jag noterar i alla fall att du sett hur det auktoritära styret i Kina lyckats skapa en ekonomisk framgångssaga och är på väg förbi väst med stormsteg.
Jag har sagt allt som du här säger tidigare, som att IMF bara skulle ge en bankrupt Ryssland kapital ifall de privatiserar. Putin hade 20 år på att göra upp med denna tragiska historiska moment, men istället så allierade han sig med oligarkerna (de som inte utmanar hans makt) och bestämde sig att det var oproblematiskt att alla ryska rikedommar försvinner från landet. Hans dotter är ju till och med gift med en utav dessa miljardärer, de är i princip alla en stor glad familj runt Putin, åtminstone var det så tills för en månad sedan (nu vill nog många se honom dö).
Kina har 4 gånger USAs befolkning så det krävs bara att de lyckas få en befolkning som är hälften så produktiva för att lyckas blli enda ekonomiska supermakten. Något jag tror de kommer lyckas med. Det finns någon konstig meritokratisk system i Kina, men jag har svårt att förstå mig på den från långt håll. På många sätt förblir Kina lite av ett mysterium för min del.
Det som de håller på med är på många sätt otroligt imponerande, speciellt ur hänsyn till geopolitiska tänket och hur man genom handel skapar allierade runt hela världen som beror mer på dem mer än vad Kina beror på något enskilt land.
Planekonomitänkandet är dock fortfarande stark i kommunistpartiet och de gör ofta idiotiska misstag som de bara har råd med för att de växer så snabbt. Finns många bubblor som väntar på att spricka, jag tror dock att Kina kan överleva många jordbävningar. Kina är the real deal, men jag skulle påstå att en marknadsliberal Japan med 1,4 miljarder invånare skulle vara mycket mer imponerande. Kina delar till och med Japans svåraste problem, med en fertilitetsnivå på 1,3 innan de ens blivit rika, vilket är oroande för Kinas framtid i längre sikt.
Många länder skulle vara imponerande supermakter med 1,4 miljarder invånare förövrigt.
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-03-23 kl. 01:36.
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-03-23 kl. 01:36.