Hur ställer sig svenska konservativa till Putins Ryssland?

Det måste finnas en bred front för att en underdog ska ha en chans mot en övermäktig fiende. Några fåtal elitsoldater räcker inte. Tänk Vietnam eller Afghanistan, eller för den delen Ukraina.

Det måste finnas en bred front för att en underdog ska ha en chans mot en övermäktig fiende. Några fåtal elitsoldater räcker inte. Tänk Vietnam eller Afghanistan, eller för den delen vad som tycks hända i Ukraina.




Det gör detsamma, för det är inte vår lilla arme som skulle vinna kriget ifall vi någonsin skulle ha en chans, utan vanliga män som för en oändlig gerillakrig. Antifeminister är en bred grupp, men jag finner att de flesta är MRA som mest vill att män ska ha rätt att vara lika mycket offer som kvinnor, det är ingen stark grupp att ha på sin sida.






Något i stil med att det är dumt att män krigar och krig borde inte existera, så lär svenska pojkar att leka med dockor och prata om känslor så att de inte krigar när de blir vuxna. Ryska och kinesiska pojkar måste sedan också leka med dockor, då blir det fred på jorden.

Det finns skillnader, men min poäng var att vi inte hade råd att ha Ryssland som fiende. Nu har vi det, och Världen är mycket farligare som resultat utav USAs avsaknad av försiktighet i frågan.

Delar du bur med en tiger så får du se till att tigern håller sig mätt och vänligt inställd till dig. Gamla imperier sökta ofta hålla barbarer vid dess gräns nöjda på olika sätt istället för att komma med moraliska plattityder, som om de vore i maktställning att göra det (nu är det alltså en mer barbarisk nation med 7000 atombomber vi talar om här).

Ifall vi ser hur vi behandlade Tyskland efter första världskriget så saknades likväl denna försiktighet, och vi fick betala priset för det. Tyskland var likaså egenartade inom Europa, med sin militarism, avsaknad av demokratisk tradition och väldigt hårdhänta nationalism som växte sig starkt under Bismarck. Man kunde liksom ställa in sig på att både Japan och Tyskland var nationer som till roten inte var kompatibla med Väst efter andra världskriget, men det skulle inte vara en hälsosam inställning i längre sikt.

Vi är på god väg att bli överkörda av en kinesisk bulldozer, vi hade aldrig råd att förlora Ryssland som måttligt vänskapligt inställd barbarisk granne. Speciellt inte när vi är energiberoende av Ryssland.

Geopolitiskt och ekonomiskt är Europa givetvis stora förlorare i denna konflikt. Ryssland förlorar kanske ännu mera och blir nu en kinesisk vassalstat. USA kanske förlorar mindre, men Kina bara vinner på denna konflikt.

Fascism är ultranationalism och inte socialism.
Fasen! försök greppa grundläggande målsättningar med ideologier tack.
Putin saknar stormakten, och han tänker och pratar om tsartiden, och är inte ett skit intresserad av någon klasslöshet eller jämlikhet vilket är socialismens fokus.

Det är min politiska sida och idéer som rått i Europa de senaste 100 åren, vilket i stort har renderat fred.
Om det är något som Putin avskyr så är det demokrati, liberalism och Europas variant av "vänster".

Ändå kan man med fog hävda att Väst behandlade Ryssland mycket väl efter det kalla krigets slut. Istället för att behandlas illa, så släpptes Ryssland in i internationella organisationer, handelssamarbeten, säkerhetspolitiska samarbeten mm. Var Ryssland navigerade fel är oklart, kanske var det när Putin blev president, kanske är det inbyggt i Ryssland. Hur som helst, så kan inte Väst skuldbeläggas i någon större utsträckning.

Men, det hade varit bättre om Ryssland varit på dålig fot med Kina, men de tycks ha blivit misstänkt goda vänner. Igen.

Ja, men om fascistiska Ryssland tar över Sverige så blir det ju fascistisk rysk politik i Sverige, eller?

I regel så är ideologi av otroligt liten vikt för att förklara varför människor slåss för sitt land. Nationalism är alltid den starkaste drivkraften som finns, och nationalism är inte en ideologi utan något mer biologiskt rotad (typ tribalistiska instinkter).

När kommunist-Kina invaderade kommunist-Vietnam slogs vietnameserna lika tappert som de slogs mot amerikanerna. Det är av liten vikt ifall en annan etnisk grupp har samma ideologi som du själv har, det enda avgörande är alltid din kärlek till din stam, den nationalromantism som florerar inom nationen och driver män att offra precis allt de har för det större kollektivet som de tillhör och älskar.

Ukrainska fascister/ultranationalister i Azovbataljonen kämpar likväl hårdast av alla mot Rysslands invasion just nu.

Ukrainarna har länge sökt definiera precis vad som gör de till ukrainare och inte ryssar, och har sedan kriget mot ryssarna 1918-1920 drivits av en narrativ om att de särskiljer sig från ryssar. Det handlar exempelvis om romantiska föreställningar om kossackernas mod och kärlek för självständighet, alla ukrainare känner till kossackernas fuck-you-brev till ottomanen när denne bad om ukrainarnas submission. Till och med Stephen Bandera, som flörtade med tyskarna för att befria ukrainarna från Soviet är ju hjälte i delar av Ukraina, och det finns massa av statyer på honom i Västra Ukraina (vilket kan vara anledningen till Putins propagandasnack om att avnazifiera landet).

Gammal hederlig maskulin mod är det värdefullaste du kan ha i arsenalen ifall du står mot en övermäktig fiende.

Det enda som kan mätta sig med nationalism som drivkraft i krig är möjligen religion, och dessa beblandas ofta med varandra (exempelvis när det gäller palestinarna).


Svenskarna har å andra sidan sökt ifrågasätta ifall svenskhet ens existerar och maskulinitet är som vi alla vet toxiskt, det är givetvis att vi befinner oss i en förlorande ställning ifall det någonsin blir krig. Paradoxen att ukrainska nationalister/fascister kämpar oändligt mycket hårdare mot ryssarnas proto-fascism än vad svenska kosmopolitiska LGBT-älskare någonsin skulle förmå att göra kan verka märkligt ifall man läser Världen som en kamp mellan ideologier. Men ideologi är en mycket svag drivkraft för att människor ska kriga, därmed att du inte såg västerländska kommunister resa till Vietnam eller liknande länder för att skydda främmande kommunistländer mot så kallad amerikansk imperialism. Därmed att Stalin under andra världskriget övergick till att elda upp ryssarna om att skydda moder-ryssland och började hämta tillbaka ortodoxa präster och istället skickades internationalister till Gulagen.

Fascism är socialism kombinerat med nationalchauvinism. Det är precis så det går till i Italien i början av 20-talet. Visst saknar Putin stormaktsställningen, liksom Mussolini m fl gjorde.

Jag tror att ryssars vilja att slåss i regel är mycket god (definitivt bättre än Sveriges), men ukraina-konflikten är ett undantag då man slåss mot ett broderfolk och utan att soldaterna tycks första vad som är vitsen med kriget riktigt. Det är svårt att elda upp stridsmoral med geopolitiska argument om Ukrainas potentiella hot ifall de blir ett NATO-land. Det biter inte på samma sätt som när man strider mot islamistiska terrorister i Tjetjenien eller ens i ett främmande land som Syrien.

Jag tror att det är väsentligt för krigares stridsmoral att de känner att fienden är så främmande som möjligt. Att slåss mot människor som är som du, och dessutom vara den invaderande sidan, kan aldrig vara bra för stridsmoralen.

I frågan om legitima krig, anförde jag Kuwaitkriget 1990-91 och Afghanistan 2001, ingetdera med koppling till gasattacker, så hur de kom in i bilden är oklart.



Man uppnådde det som FN-mandatet stipulerade - Kuwaits suveränitet återställdes.

Det är möjligt att du har rätt, men Kina är ett monster som inte liknar något som vi någonsin har bevittnat, och därmed finns inte heller någon modell för hur den kommer fortsätta växa. Kina har en rad fördelar mot just Japan, Sydkorea, etc. och det är att de har kapacitet att bygga en ambitiös global nätverk där de står som maktcentrum. Ge lån till länder, bygga hamnar, skicka kineser för att bygga stora infrastrukturprojekt, få en militärbas i Sri Lanka, en i Kenya, en i Montenegro, etc.

Kinas skuld är inte enligt min mening lika svårhanterlig som USAs skuld pga landets tillväxtpotential. Desto mer tillväxtpotential, desto mer kan man växa ifrån ens skulder och skulderna blir närmast till en investering för framtiden. USAs skulder beror ju mer på misslyckade sociala projekt, pensionkostnader, etc. (och det ser ännu värre ut i Europa, i synnerhet Sydeuropa). Medan Kinas skulder delvis investerats i spökstäder och annan planekonomisk idioti, men delvis i enorma energiprojekt som ger fantastisk resultat, ambitiös infrastruktur, investering i handelsnätverk, etc.

Men ifall man ser hur landet misslyckats i saker som att hinna ikapp andra länder i exempelvis tillverkningen av halvledare åt dataindustrin så är det ju helt klart prov på att det inte alltid räcker att bara kasta pengar åt alla riktningar. Taiwan är ju Världens ledare i den fronten, efter att Kina misslyckats med flera miljarderdollarsindustrier så söker man nu stjäla Taiwans expertis genom att ge gigantiska löner. De ska ha stulit 3000 av TSMCs personal genom sådana metoder.

Och då måste vi tala om vad som är Kinas fundamentala problem: de saknar kreativitet. All överdriven statspropaganda och massövervakning har gjort kineserna otroligt snäva i sin intellektuella förmåga, de kan inte komma med banbrytande ny teknologi. Kinesiska studenter som lyckas utomlands vill också sällan återvända hem.

Kinas taktik blir att köpa kreativ personal utomlands, köpa europeisk och amerikansk teknologi, ständigt köra med reverse-engineering för att kunna massproducera det som vi först lyckats skapa, kopiera Elon Musks raketer, köra med cyberspionage på stora västerländska företag, etc.

Olikt Japan och Sydkorea som inspirerades av Väst för att sedan köra på med sin egen race, så är Kina bara någonslags massproducerande copycat-land. Kan man bli en supermakt med sådan taktik?

Jag kan inte med säkerhet svara på den frågan.

Detta blir som mest tydligt i kinesiska filmer. Ser man på Wolf Warrior som västerlänning verkar den helt missa vad som gör actionhjältar badass, och allt verkar löjligt och överdrivet. De sökte visst kopiera de infantila Rambofilmerna, men till och med Rambo hade något mänskligt och nyanser som Wolf Warrior saknar. Kom ihåg att den första Rambo (och delvis de andra) till delar är en kritik mot hur amerikanska samhället behandlade krigsveteraner, och han krigar mot en hel småstad av småsinnade amerikanska poliser (och sedan ger fuck you åt amerikanska militären som utnyttjat honom).

En sådan nyans tål liksom inte propagandaministeriet, allt med kinesiska staten måste vara perfekt, allt med kinesiska institutioner måste vara perfekt, och hjälten kan inte vara en krigstraumatiserad galning som tror han fortfarande är i krig när han återvänt hem. Han måste göra allt rätt, hans fiender ska vara halmgubbar på överdrivet rasistiska amerikaner. Ingen förutom den mest hjärntvättade kinesen kan tycka att sådan propaganda är underhållande.

De bedriver löjliga social credit krig mot sannerligen macho MMA-fightern Xu Xiaodong för att han går runt och synar att kung fu mästare bara är yta och saknar substans. Därmed så blir maskulintetsidealen i landet något som saknar substans, och möjligen visar sig även deras stridsförmåga mest vara yta och sakna någon djupare spirituell krigsmentalitet.

Ifall man ser på japanska samuraifilmer i 50-talet så är det i motsattsförhållande till Kina idag, då de hade än mer konstnärlig djup och nyanser än amerikanska westernfilmer med dess John wayne arketyp för hjälten. Toshiro Mifune blev snarare modellen som Clint Eastwood och många lone warriors i hollywood (som Mad Max) inspirerades utav.

Det finns alltså mycket som pekar mot att Kina definitivt inte kommer utvecklas som en Sydkorea eller Japan framöver.



Mongolska imperiet är ett historiskt prejudikat till det.

Jag tror att jag svarade detta ovan. Du kan inte bli en kulturell supermakt när kulturen detaljstyrs av en kommunist parti som mest är intresserad att göra övertydlig propaganda, och på alla sätt försvagar sina invånares möjlighet att tänka fritt.

Kreativitet kräver att man nästan utforskar alla ideer som möjligen kan utforskas innan man väljer att ta en riktning, men man vill helst gärna inte att ens invånare tänker så fritt i Kina.

Därmed att Taiwan och Hong Kong står för nästan hela kreativa utbudet som går att finna inom filmproduktion från Kina och detta trots att Kina investerar hundratals miljoner dollar på fiaskon som The Great wall eller wolf warrior, och som du säger ofta tar med kända vita skådespelare i hopp om att det ensamt ska få ens propagandakultur att sälja i utlandet.

Du kan kasta hur mycket pengar du vill i kultur, det kommer inte att sälja ifall du inte har en sannerligen meritokratisk process som väljer ut kreativa skapare i världsklass.

Sydkorea skapar kultfilmer, oscarvinnande filmer, hit-serier och nya kulturella trender för en bråkdel av Kinas budget. Bong Joon-ho och Park Chan-wook är exempelvis filosofiskt lärda och fria i sitt skapande, deras sätt att tänka försöker givetvis kommunistpartiet med alla medel hämna hos sin befolkning.

Ett myrsamhälle skapar inte stor konst, ett myrsamhälle kan inte ens att skapa underhållande mainstreamkultur.