Fri vilja - samlingstråd

Den fria viljan måste väl ändå diskuteras utifrån specifika sammanhang? Jag tänker på att utan sammanhang där beslut behöver tas så blir allt slumpmässigt.

Så kan det vara.
Föreställningen om fri vilja är en evolutionär adaption till ett liv i grupp. Det är en så lågupplöst modell att en chimpans kan agera i enlighet med den. Chimpansen kan bara inte kodifiera sina meningsfulla sociala interaktioner genom ett talat språk så som vi gör.
Vi människor bör ju rimligen kunna ta det till nästa nivå och bygga lite mer ackurata och högupplösta modeller för att finputsa vår tillvaro.
Det är i alla fall väl värt att diskutera, det håller jag med om till 100%.

Korrekt.
Fri vilja får sin mening i det sociala dramat.

Ett argument emot fri vilja är att det finns abnormaliteter i hjärnan hos de som har autism.

Det huvudsakliga argumentet för fri vilja är att det måste finnas oändligt med orsaker för att hård determinism ska hålla; verkligheten då tiden = 0 måste vara icke-orsakad.

Nej, det är inte det huvudsakliga argumentet för fri vilja.

En agent är en delmängd av universum och övriga universum är komplementet till den delmängden. Även om universum som helhet är deterministiskt (skolboksfysiken hävdar motsatsen) så medför inte det att delmängder utgör deterministiska system. Omgivningen beror exakt lika mycket på agenten som agenten beror på omgivningen och ingen av dessa är deterministiska var för sig. Vad som utgör en agent är inte heller deterministiskt utan något som en observatör (en annan agent) projicerar när han delar in universum i entiteter.

Turings haltproblem är i så fall ett bättre argument för att vi kan ha fri vilja i ett deterministiskt system.

När man tittar på hur begreppet fri vilja faktiskt används så är det en lågupplöst deterministisk modell för sociala interaktioner.

Vad människor tror är något annat. Det beror på att vi använder modellen på oss själva.
Vi projicerar agens på oss själva och där börjar problemen när vi ska försöka analysera saken objektivt.

Svaret på om man har fri vilja eller inte bör rimligtvis vara bundet till definitionen av sitt själv.

En person som påstår att den vet vad den vill för att sen bli besviken trots att målet synligen blivit mött har definierat sin position i världsalltet utifrån en allt för begränsad mängd data. Så personen antar att viljan måste vara ofri för att dennes definition av en lyckad aktion inte uppnår de kriterier som den tycker behövs för ett verkligt självförverkligande. Självförverkligande definierat som ett slutmål i sig självt där lidandet inte längre ses som ett misstag.

Att separera självdefinition från vad som driver processen i sig självt (nå allt högre nivåer av njutning) leder till galenskap.

Ja jag tror att hedonismen kan sofistikeras en hel del. Idén att hedonism handlar om att ligga så mycket som möjligt eller äta så mycket lyxig mat som möjligt har utgått från att den intellektuella processen i sig självt inte kan sätta upp nya mål för vilket njutningen tar till anspråk.

Alltså, jag kan förstå folk som negerar den fria viljan, det finns goda intentioner bakom men jag tror att fri vilja måste förstås i ljuset av identiteten så som den räds och hoppas.

Jag ser värdet av att försöka förstå detta ur ett psykolog-filosofiskt perspektiv.

En tro på fri vilja i relation till identitetens mål har implikationer för beteendet, kan leda till ett fruktansvärt högt självförtroende. Men hur dygdig det självförtroendet är beror på hur socialt anpassat identiteten eller självbilden är.

En tro på att man är ofri kan leda till att man ser sig själv mest som ett offer för omständigheter. Denna attityd begränsar den del av hjärnan som kan göra nytt av gammalt och därav innovera skapandet av sig själv och sin upplevelse.

Filosofiskt kan vi försvara både idèn om frihet och ofrihet men båda positioner i sig kanske har en korrespondens i psyket och dess relation till omgivningen.

Så min grundtes är att ens tro på fri vilja är baserad på hur du definierar självet och att en granskning av de termer man använder för att beskriva självet kan ge ljus åt varför man VILL tro på det man tror på. Viljan i sig kommer att peka åt något som liknar politik. Kan man verkligen separera en tro på en proposition och de affektiva rörelser som gett upphov till tron i sig?

Jag tror inte att sanningssökandet kan förstås utan en förståelse av de sociala processer som leder oss till att kommunicera.
Så nyckelfrågan kanske är, varför vill du försvara idèn om verkligheten alls? Kan man separera tron på verkligheten och de konsekvenser man vill närma sig eller undvika?

Jag är ingen akademiker eller välutbildad så ta mina flashback tankar för vad de är hehe.

Om vi hade haft metafysisk fri vilja (dvs. har flera olika möjliga framtider framöver oss), vad gör oss till individer om vi kan göra vad som helst?

Jag tror inte det finns fri vilja, utifrån hur vi agerar. Människor kan lätt beskrivas, t.ex "glad", "pessimist", "tråkig" osv. Tillvaron hade varit mer kaotisk om det fanns fri vilja.

Människans begreppsvärld är begränsad till att händelser antingen är orsakade av andra händelser, eller att de är helt slumpmässiga.

Inget av dessa passar in i meningsfull definition av fri vilja.

(Och nu är läsaren fri att föreslå både begrepp utöver kausalitet/slump, samt en meningsfull defintion av fri vilja)

Metafysisk fri vilja är förmågan att genomföra otvingade beslut. Om jag exempelvis går ut och går men kunde valt att stanna hemma, så har jag gjort ett sådant val, ett fritt val.

Jojo, men om du sedan tänker vidare ett steg, så ser du att "val" alltid beror på något. Eller gör det inte det.

Varav inget passar in på fri vilja.