Citat:
Ursprungligen postat av
Worldwatcher
Jag har iofs inte sett den röda vänstern kritisera USA på bra länge. Men att den liberala vänstern som har total hegemoni i väst nu skriker i falsett mot Ryssland kan väl inte ha undgått dig?
Genom att Ukraina själva brutit mot alla överenskommelser och avtal som finns och inte minst då Minskavtalet så faller dina beskyllningar platt till marken. Vad gäller Krim så fanns aldrig något intresse från väst att låta befolkningen där själva avgöra sitt öde. Det tror jag du vet innerst inne.
Jaså, nu backar du från det du skrev tidigare. Stackars USA/NATO blev minsann kvarhållna i Europa. Problemet för dig är att amerikanska doktriner från främst Wolfowitz och Brzezinski motsäger det du säger nu. USA har eftersträvat världsherravälde och det är dags att någon sätter stopp för det.
Du tror inte att länder omkring i Östeuropa som mycket väl känner till ryssens eviga imperiedrömmar ser USA som en mycket mer vänlig mästare?
Jag tror att man enkelt kan få en överdriven svartvit syn på Världen när man bestämmer sig att det ska finnas någon som slåss för det goda och en annan som är genomonda. Moskva och washington har givetvis agerat efter en äldre doktrin där maktrealism styr agendan mer än någonslags kamp mellan olika idealistiska ståndpunkter.
Jag kan givetvis se att USA har drivit på för ukrainsk NATO-medlemskap och konstruerat folklig motstånd mot ryskvänliga politiker, på samma sätt som Ryssland gärna agerar i hela Världen (exempelvis genom att stödja BLM och samtidigt stödja motståndare till BLM i USA eller stödjer miljörörelser i Väst som hatar kärnkraft för att skapa kaos).
Nu är jag varesig för washington eller Moskvas imperiebyggen, de är båda anti-nationalistiska i deras maktutövning och Soviet var ju länge en sådan imperialistisk projekt som såg till att bedriva folkutbyte och folkförflyttning för att kväsa nationella identitet, till och med artificiellt skapa massvält för att få folk att inte kunna resa sig mot Moskva. Detta var inget nytt, det hände redan under tsartiden, kommunisterna bara drev på till högsta växeln när det gäller anti-nationalism projektet. USA bedriver samma typ av antinationalistisk projekt, bara med mer subtila suggestiva metoder istället för att tvångsfrakta människor med tåg tusentals mil som om de vore boskap.
Å andra sidan, har Östeuropa under NATO och under EU för första gången lyckats bestämma över sitt eget öde, på ett sätt som de aldrig vittnat om förrut. De har dribblat bort Bryssels försök att påtvinga invandring och mångkultur, och är på god väg att skapa ett nytt nationalistisk enad front, och ett alternativ till storimperiernas anti-nationalistiska projekt.
Det är viktigt här att inte ensidigt försöka klassifiera två fiender som "den goda sidan" och den "onda sidan". Vem som är värst mellan Ryssland och USA gör detsamma, båda vill diktera åt andra folk hur de ska leva och driver på maktrealism utan någonslags ideal. I Ryssland så fängslas nationalister och ryska soldater offras för imperialistismens maktrealism, i krig långt borta som inte har något med ryska folkets intressen att göra. Muslimer och centralasiater får i denna imperialistiska bygge gärna bli till ny majoritetsbefolkning i Moskva, det viktiga är att alla böjer sig för Putins regim och inte revolterar i försök att bli självständiga, då tappar ju imperiet viktiga geopolitiska brickor.
Visigradländerna, baltiska stater och Ukraina visar å andra sidan prov på hälsosam nationalism som grundar sig på rätten för ett folk att existera och behålla sina traditioner. De är klämda mellan ryska och amerikanska imperiella intressen, väljer USA för skydd, utan att ta sig an alla destruktiva amerikanska liberala värderingar.
Ryssland är beredd att skicka över muslimska flyktingar, betala flygbiljetter, och störa ordningen i länder som Polen därigenom. Gammal rysk folkutbytestaktik mot fienden. Dugin talar till och med om att finansiera all form av anti-katolicism, satanism och frimureri i Polen då det är i Rysslands intresse att se länder som Polen fragmenteras och förstöras inifrån.
Det är alltså viktigt här att vi står för det goda, nationella och idealistiska, speciellt då dessa gärna kan styckas sönder av de cyniska och maktrealistiska drakar som leker med dem som om de vore brickor.
Västeuropa är förstört bortom räddning till stora delar, men helt uppenbart är inte Ryssland eller Kina lösningen på våra problem. Vi har förförts av dekadent amerikansk kultur, medan Östeuropa söker tillbaka till den inhemska kultur som sovieterna sökte begrava i en socialrealistisk massgrav.
Å andra sidan erkänner jag att ryssofobin som manifesterats givetvis är överdriven på många sätt i Väst, och att skicka landet till stenåldern (och möjligen dras hela Europa med i fallet) är bortom all rimlighet och gör Ryssland bara mer farligt.
Vi kunde ha gjort samma sak mot Israel när de invaderade Libanon och Saudi Arabien när de invaderade Bahrain eller dagligen bombar Yemen eller när NATO-medlemmen Turkiet i decennier utfört egna "militära operationer" i kurdiska delar av Syrien och Irak (eller för den delen, USAs invasion av Irak). Men vi behandlar inte så kallade "allierade" som vi behandlar fiender. Det handlar inte om ideal utan om geopolitik, och Ryssland, USA och Kina spelar alla ett lika smutsigt spel i denna fråga.
USA har varit mer arrogant i försök att skapa en liberal hegemoni, vilket kan få en att hoppas se en kinesisk hegemoni istället. Låt mig bara påminna att ett lands arrogans i hur de bedriver utländsk politik står i direkt korrelation med hur mycket makt de äger. Aldrig någonsin har ett enskilt land varit i sådan ensamställning som världsmakt som USA under 90-talet. Skulle Kina i 2050-talet ha samma ensamställning vet vi inte hur deras utrikespolitik kan se ut, men man ska vara försiktig med att hoppa till att omfamna en okänd djävul istället för den djävul som man ändå känner till.
Östeuropa har nog gått den perfekta balansgången i att se USA som en realistisk nödvändig försvar mot den ryska djävulen (som de vet mycket väl är värre), utan att för den sakens skull köpa hela säcken av destruktiva ideal som USA kommer med.
Idag är Talin, warsawa, Prag och Budapest vita städer med nationell identitet som tycks förbli vita, inte Moskva. Vulgär amerikansk konsumtion, massabortion, drogkonsumtion, mångkultur och massprostitution går också att finna i högre grad i Moskva än i de östeuropeiska nationalistiska nyvaknandet, dessutom har de mycket lägre korruption än i Ryssland.
Givetvis är jag anhängare till att Ukraina kommer in som maktspelare i EU snarare än att de styckas isär av Moskva. Med sina 45 miljoner invånare och sin naturliga allians till Östeuropa snarare än själsligt döda Tyskland så skulle faktiskt EU börja välta över till att styras av Östeuropas mer konservativa hållning. Lägg slutligen märke till hur snabbt Östeuropa växer både gentemot Ryssland och Västeuropa. Likaså visar Ukrainas hjätemodiga folkliga försvar av sitt land att gamla heroiska ideal finns kvar där som inte går att finna längre i Väst. För mig råder det ingen tvekan om att Polen denna gång skulle vara betydligt svårare för ryssarna att erövra än själsligt dekadenta Tyskland (Sveriges försvarsvilja skulle vara ett dåligt skämt, de feminiserade kosmpoliterna skulle fly som boskapsdjur från vargen).
Å andra sidan, så bör nog Ukraina förhandla om att inte bli del av NATO (Ryssland kommer nu aldrig ge upp på den biten) och ge Luthansk/Donetsk till Ryssland för att sedan fokusera på EU och att bygga om sitt land, förhoppningsvis göra sig av med oligarkväldet som de ärvt från Ryssland kulturellt och istället se visigrad som framtidsmodellen.