Sitter fortfarande mängder med människor därute i stugorna och i sina lägenheter och tycker att dom ”klarar sig” och att drivmedelspriserna inte drabbar dom och att vi som använt bilen mycket får skylla oss själva.
Låt se nu om skenande matpriser får dessa att ändra sig.
Jag börjar nästan längta efter det, när dom står i butiken och inte längre kan köpa sina matvaror. Fult tänkt, jag vet, men sympati och empati mellan människor verkar som bortblåst i detta land.
Vad ska man säga till dom i affären? ”Lägg om kosten”, ”anpassa maten efter plånboken”, ”dra åt svångremmen” eller ”du får väl sälja bilen och boka av thailandsresan och köpa mat för dom pengarna”