Citat:
Ursprungligen postat av
Systemkritik
Det är inte sant.
Om det var så enkelt som du beskrev så skulle alla människor vara vältränade, för så fort de får lite positivt resultat så fortsätter man liksom. Och så är det ju inte. Det är en process.
Det handlar om att vara ödmjuk inför sig själv, sin position och vad som man kan göra för positivt för andra människor och sedan som människa utvecklas genom det.
Ingen människa någonstans någonsin fick endast en positivt respons på något och sedan så bara fortsatte det "sky is the limit".
Nu när jag sitter här själv så känns min egen väg självklar och enkel, men helvete vilket arbete det var också genom blytunga dagar
Jag tror mycket på att det man upplevt - oftast som ungt barn -sätter en "räls" för hur man sedan upplever liknande erfarenheter. Jag vet också själv. Hade en låg social position i låg och mellanstadiet, mtcket tack vare blyghet och säkerhets gener, gener som swr till at man tar lite risk. Man mår såklart skutdåligt senare nör man märker mönstret på att vissa saker aldrig ändras. Dock så hade jag turen att skaffa lite nya vänner, och.även lite flört , och får positiv resplns på närmanden. Jävlar vilekn jävla skillnad. Jag käbde att jag kunde vara den riktiga versionen av mig själv. Kjnde gå igenom de här första erfarenhetern med tjejer, och det gav mig livsglädjen tillbaka.
På senare tid ser jag att allt åter blivit nästan omöjligt. Om det beror på att jag själv börjat tappa den där glansen man får - mycket möjligt. Men jag skulle verkligrn vilja återgp till att kunna vara den version, den riktiga som man är - eller kunnat vara. Och om jag visste vad det är som hindrar- så hade jag ändrat det.
Själv är jag INTE i dålig form, fet, ful, ensam osv. Idag. Men jag ligger tydligen inte på rätt sida.
Inte blir man på bättee humör att logga in på fb och försöker få bra respons, wller se om någon lyssnar.
Snarare tvärtom, man mår sämre, känner sig än mer fast.