Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Tycker fortfarande shredding saknar känsla.
Gitarronanister som tycker de är så coola för att de kan spela snabbt kan alla fara åt helvete allihopa. Shredding ala Highway Star lämnar mig heeeelt oberörd. Noll känsla.

Men A Merman I Should Turn To Be med Hendrix... där snackar vi känsla. Till och med shreddaren Blackmore sitter än idag och runkar till Hendrix. Hendrix är världens bästa gitarrist! Finns nog ingen annan gitarrist som har fler copycats än Hendrix, och ingen har lyckats göra det bättre än honom. Case closed.

Och kom fan inte med Uli Jon Roth denna gång. Nog för att Uli lyckades göra en del godkända Hendrixklingande verk, men sen blev det mer och mer shredding och där dog mitt intresse. Hade han fortsatt med Sun In My Hand-stuket genom hela karriären så visst, men sen hakade han på Yngwie Malnsteen-grejen och blev en shredder. Usch och blä.

Sedan stör jag mig på folk som säger att hårdrocken härstammar från England. Väldigt vanligt förekommande.

Herrejösses, den som tror att hårdrocken var synonym med England borde verkligen kolla upp sin historia. Nog för att England bidrog med bra band som Black Sabbath på 70-talet, men har man inte koll på vad som spelades in i Kalifornien år 1967 så gör man bäst i att hålla käften. Bandet hette Blue Cheer. De var före både Black Sabbath och Jimmy Pages coverband Led Zeppelin. Det går att gå ännu längre tillbaka till 1965, då The Sonics släppte The Witch. Nog fan är den tung ändå. Även Break On Through (1967) med The Doors är tveklöst en tidig hårdrockslåt. Eller varför inte nämna New York-bandet Sir Lord Baltimore?

Sen att de engelska banden blev större, är en annan sak. Men USA var före, det går inte att förneka.

Jo, elitister och outvecklade musiköron brukar tycka så.

Långt ifrån alla shreddar för att showa. Shredding är, likt andra tekniker, en beståndsdel i solon. Vissa använder det för att knyta ihop delar och skapa crescendos, osv.
Shredding är inte automatiskt lika med skryt. Det är inte alltid en attitydfråga. Alla shreddare är inte Malmsteen.

Ihåligt argument. Är du Blackmore? Nej, så där föll det platt.
Min gitarrhjälte Van Halen älskade Clapton. Ska jag också betrakta Clapton som en gud då? Nej.
Såna resonemang håller inte.

Tyck det du, och propagera om detta hur mycket du vill. Men långt ifrån alla tycker likadant.

Med det argumentet borde du ju älska Eddie Van Halen också. Han har också en jävla massa copycats.

Well, that's up to you.

Samma sak med punken, många tror det kom från England. Men den är ifrån USA. Sedan är amerikansk punk mycket bättre än engelsk.

Damer och herrar, alla som inte gillar shredding är elitister och har outvecklade musiköron. Enligt denna herre. Fantastiskt resonemang.

Nej. Däremot alla som automatiskt avfärdar shredding som känslolöst, vilket är precis vad du skrev.

Fortfarande befängt att kalla alla som inte känner något för shredding för elitister och outvecklade. Jag hatar shredding men är varken elitist eller musikaliskt obegåvad. You lose.

Ej elitist säger du? Det är inte vad du framstår som här på forumet.
Det faktum att du hävdade att Steve Morse bara kan en skala, och samtidigt hatar shredding, tyder starkt på att jag har rätt.

Om du tycker min framställning här på forumet är något att höja ögonbrynen åt så har du inte sett mig irl.

När jag beter mig jävligt dräggigt så blir jag så full och äcklig att jag får blackout och vaknar upp i fyllecell efter att snuten tog mig för jag spöade fascistjäveln som kallas vakt.

Låter som Mötley Crüe. Bara hårsprayen som saknas.

Kan säga att även om jag tycker glam är en riktig skitgenre så är Mötley Crüe min guilty pleasure. Dr Feelgood är tamigfan en bra låtjävel.

Gillar också Mötley Crüe, trots Vince Neil.
Ska dock vara riktigt kontroversiell och säga att Corabi-skivan är deras bästa.